Reflux i urinvägar, njurproblem osv........
Hej, hittade den här tråden av en slump förut när jag satt o tittade runt.
Anledningen att jag skriver här beror inte på att jag har ett barn som är sjukt, utan snarare för att jag själv som mycket liten hade mycket problem med njurarna. Föddes nämligen med någonting som kallas för duplexnjure, på vänster sida och därmed också ektopiskt mynnande uretär. Detta ledde till en rad komplikationer och operationer...
Jag kom in som jourfall på sjukhus första gången när jag var två månader gammal och då på grund av att jag åt dåligt, var slö och skrikig. De klassade det som kolik... Men min mamma gav sig inte. Och jag blev i princip bara blåare och blåare...
I april 1989 (jag är född i januari) bestämde de sig för att operera och det bedömdes att min övre del av min vänstra njure stod för 1/5 av den totala njurfuktionen vilket ledde till att de valde att behålla den och istället åtgärda felet i blåsan...
De bestämde sig för att föra in en kateter, 8:ans Silikon-Foley, i min urinblåsa. Problemet uppstod nu, då denna skulle bytas. Det var nämligen så att den på något märkligt sätt lyckades ruptera mitt njurbäcken - i min friska njure.
Efter många operationer och läkarbesök tillfrisknade jag och fick under hela min uppväxt gå hos läkare. Senast jag var där var 2004 då de gjorde en DMSA-scintigrafi (vi brukade kalla den för Bamske-kamera) som visade att min (tidigare sjuka) vänstra dupexnjure numera står för mer än hälften, 55%, av njurarnas totalfunktion.
Min "resa" har varit tuff och jag har sedan 2004 knappt haft några problem alls förutom då jag blev gravid med min son, som idag är 2 år och helt frisk. Då drabbades jag ständigt av uvi och två stycken njurbäckeninflammationer vilket ledde till att jag fick börja gå på Keflex, i förebyggande syfte för uvi... Och ständigt lämna urinodlingar såklart.. :) Men idag är jag frisk. Och jag hoppas att era barn blir det också.
Om det jag försökt återberätta inte är helt sammanhängande beror det på att jag var såpass liten och förklarar utifrån vad jag har fått återberättat för mig samt från min journal... Hoppas ni inte tog illa upp, kände bara för att dela med mig av min historia och förhoppningsvis sprida lite hopp hos er...
Kämpa på, styrkekramar till er!