• Anonym

    Jag har ångest,oro över att mitt barn ska drabbas av Plötslig spädbarnsdöd

    Är ofta inne och läser i änglarummet. Det är så sorgligt och onödigt att barn dör.
    Min dotter är 4 månader och 2 veckor och stark och frisk.
    Jag är så orolig för henne. Kan inte sova. Måste lyssna hela tiden efter hennes andetag. Min man tycker jag är löjlig och säger att det är ovanligt med PSD och att isf kan man ändå inget göra. Han vill absolut inte att vi ska köpa nåt andningslarm.

    Älskar min lilla dotter så mycket och kan inte tänka mig ett liv utan henne. Hur ska jag göra för at släppa det här?

  • Svar på tråden Jag har ångest,oro över att mitt barn ska drabbas av Plötslig spädbarnsdöd
  • Anonym (mysmamsen)

    Herregud, det var som att läsa en tråd av mig själv!

    Min dotter är lite drygt 1 månad nu, hon är prematur och förlossningen var mycket traumatisk. Ett par dygn efter födseln klappade hennes lungor ihop totalt, och vi som föräldrar kunde mer eller mindre bara stå brevid och se hur hon kämpade för livet för varje andetag hon drog. Lyckligtvis jobbade ett fantastiskt läkarlag med henne hela natten och till slut vände det, nu mår lillsessan bra och vi är hemma igen.

    Dock satte det där jävligt djupa spår, och jag drömmer nu allt oftare förjävligt hemska mardrömmar om att jag hittar henne alldeles kall och vit i sängen.
    Inte gör det saken bättre att veta att prematurer löper ökad risk att drabbas av PSD.. Det gör även barn med låg födelsevikt (vilket hon som prematur givetvis också hade)

    Vi har inte skaffat något andningslarm. Jag har av flera olika orsaker varit ganska starkt emot dessa larm. Men nu börjar oron på allvar överskugga glädjen över våran ljuvliga baby.
    Jag har blivit rådd av både barnmorska och kurator att ändå köpa ett larm, inte för att de tror att något ska hända just henne utan för min egen sinnesfrids skull.. De menar att man får väga för-och nackdelar med apnélarm mot varandra och tycker att i mitt fall kan det ändå finnas en nytta i att ha ett. Kuratorskontakt har inte hjälpt (även om hon var fantastisk) inte heller läkarsamtal, och jag kan inte tala mig själv till rätta i det här med oron (skräcken?).
    Jag och sambon har haft en allvarlig diskussion kring detta, och bestämt att vi nu ändå ska köpa ett larm.

    Jag vet så väl hur du känner!!! Stor kram.

  • Tjollabolla

    Jag var oxå väldigt orolig över detta när min son var runt 4 månader. Han började vända sig och sova på mage då och detta fick mig att vara vaken nästan en vecka i sträck! Höll på att bli galen. Min sambo tyckte inte heller att vi behövde nåt larm. Lätt för honom att säga, han sov ju och hade aldrig en tanke på att ngt skulle kunna hända! 

    KÖP ETT LARM om det går dig att må bättre! Man kan hyra oxå. Det kan vara värt det för att få sova på nätterna! Det är inte din sambo som oroar sig, det är DU och DU behöver kanske ett larm för att kunna slappna av.

    Vi väntar bebis igen om 6 veckor och om jag blir likadan denna gången kommer jag inte tveka, då ska det hit ett larm!


    ♥ Milo 22/2 2007 ♥ Lillasyster Feb 2010 ♥ milosblogg.blogspot.com
  • Moonlight83

    Vi valde att köpa ett andningslarm om just den aspekten att få sinnesro och att kunna få sova om nätterna.Min sambo vet hur jag är och förstod att utan larm så skulle jag inte få någon sömn och då skulle det till slut gå ut över honom.

  • Anonym

    Förstår precis hur du känner dig. Jag var så orolig över min son så jag inte kunde sova och jag vart helt knäpp till slut. Nu väntar jag barn igen och denna gång tänker jag köpa ett alarm. Vet att det är ovanligt, men någon måste ju tyvärr PSD hända för och varför skulle det inte hända mig? Nä usch det är så hemskt att tänka på och jag hoppas att jag kan lugna mig lite nu när nästa barn kommer.

  • Anonym (änglamamma)

    Köp ett andningslarm! Det är för din sinnesro. Skit i vad din sambo säger, du är orolig och behöver lugna dig. Ert barn mår ju inte bättre av att du oroar dig och är trött och orkeslös för att du oroar dig på natten.

  • Mammatilltvåprinsar

    Förstår dig så väl! Efter första veckan när min son var nyfödd hade jag inte gjort annat än oroat sönder mig. Då köpte vi ett larm. Då har man i alla fall gjort vad man kan. Sen tvingade jag mig själv att släppa oron och försöka njuta av underverket. Ville inte känna att jag slösat bort hela mammaledigheten på oro och inte hunnit njuta. Frågade min släkt när oron går över och fick till svar att det gör den aldrig helt, min farmor oroar sig fortfarande för sina barn och de är ju 60 och 64 nu:) Men man får göra vad man kan för att förebygga och sen våga leva. Lycka till och njut för tusan av din bebis!

  • Anonym (änglamamma)

    Köp larm!
    För din egen sinnesfrids skull!
    Samt att OM det skulle hända så har du och ni iaf möjligheten att återuppliva! Sedan säger jag som alltid: Se till att gå Hjärt och Lungräddning för barn - ngt som alla föräldrar och människor med jämna mellanrum bör uppdatera sig på!

  • sparry

    Känner med dig, jag oroade mig en del med min ästa son när han var liten men nu med lilla killen känner jag mycket större oro. Försöker lugna mig själv men ibland tar oron över. Min son sover i min famn på natten har svårt att släppa honnom. Känns som om han sover själv försvinner han. Har i min närhet någon som förlorat ett barn nyligen vilket gör att jag tycker jag haft sådan tur att det måste drabba mig nu, ologiskt men känslan är svår att skaka av sig. Funderar på att köpa ett larm när sonen skall börja sova själv men vet inte när det blir.

  • Emmylou

    Åh, vad jag känner igen mig! Sonen är snart 7 månader & jag kollar fortfarande att han andas när han sover. Nätterna går bra av någon anledning, då sover jag. Hittade honom sovandes på mage i spjälsängen vid 6 måanders ålder & fick panik! Köpte ett andningslarm på studs, men skickade faktiskt tillbaka det oanvänt. Dels är ju risken för PSD mindre efter 6 månader, dels kände jag att jag bara måste ta itu med min rädsla & inte låta den styra mitt liv. Jag jobbar med det när vi är på promenad & han sover i vagnen- att inte titta efter om han andas mer än x gånger, eller när jag kommit dit eller dit.

    Vi fick kämpa för att få sonen i 7 år. Jag gråter fortfarande ofta, överväldigad av lycka för att han finns. För min del tror jag att vår barnlöshetskamp har spelat in för min rädsla att förlora honom. Samtidigt tänker jag att han finns här mot alla odds, då ska han nog få vara kvar också.

    Varm kram till dig!

  • ami

    Ja, varför är mannen emot ett andningslarm? fattar inte riktigt varför en del är emot. Ok, om de skulle fellarma hela tiden och bli jobbigt på så vis, men annars? Om de funkar som det ska? Då kommer det ju förhoppningsvis inte att larma alls.
    Visst går det att återuppliva en människa som precis sas dött/slutat andats + hjärtstopp. Det gör jag på jobbet iaf 1 ggr per månad.. Kan man inte själv så kommer ju en ampulans hyfsat fort så de kan återuppliva. Men förhoppningsvis och troligtvis så slipper man, men OM.. så går det ju.hur resonerar mannen? Vet han att det går att återuppliva folk eller tror han att andningsstopp + hjärtstopp = död utan nån chans alls? Tycker ni borde ta en diskussion om saken. det är ju viktigt att få sova med.. speciellt med en bebis. Vi har angelcare (?), en platta som läggs under madrassen. Märks inget för barnet alls. Vi hade vår till 2 år och även nu (3,5 år) vid hög feber ifall feberkramper.. *nojjig* Men känns ju bra att ha det, varför inte liksom. Är även som ett vanligt babyvakt =praktiskt.

Svar på tråden Jag har ångest,oro över att mitt barn ska drabbas av Plötslig spädbarnsdöd