Gråta sig till sömns?

Svar till Morticia77:

Inga barn mår bra av att gråta sig till sömns! Barn kan heller inte få för mycket kärlek och närhet. De tre första åren är livsviktiga för att barn och dess anknytning,

Jag tror inte heller på att gråta sig till söms är bra på nåt sätt. Vem vill somna ledsen och kanske ensam?

Jag gillar inte alls "gråta sig till sömns ensam" metoder. Tror att de ofta gör mer skada än nytta. Föräldrar som använt 5mm vittnar ju ofta om barn som blivit klängiga och rädda för sin säng efteråt. Jag ser inget fel i att skapa bra sömnrutiner men jag tycker att man ska finnas där för barnet i processen och inte lämna det ensam med sin gråt.

Jag avskyr ALLT vad sömnmetoder heter! Och speciellt 5mm.
Inget barn mår bra av att inte få sina behov tillgodosedda och man kan aldrig någonsin skämma bort ett barn, oavsett ålder, med närhet! Närhet = trygghet, och alla föräldrar borde vilja att sina barn är trygga.

gråta sig till sömns tycker jag är fruktansvärt och hemskt. dom behöver närhet och trygghet och jag vet inget som är bättre än att föräldern hellre vaggar dom eller är barnet nära. att lämna dom att skrika sig till sömns är HEMSKT. dom ger upp tillslt för dom förstår att föräldern ändå inte kommer komma eller bry sig. och somnar tillslut av ren sorg... förstår inte hur man skulle kunna utsätta sitt lilla lilla barn för nåt sånt

Jag håller med Er till fullo. Skönt, för då vet jag att det inte är jag som är överdrivet negativ när det gäller dylika metoder. Dock undrar jag ju var de som i andra trådar förespråkat dessa metoder är, och om de har lust att ge sin syn på saken.

Hur får man ett barn tryggt ensam i sin säng, som är van vid kärlek och brukar bli tröstad i famn när han är ledsen? Barn lär sig ju tyvärr att utnyttja gråt kontra tröst till sin förmån.

sku aldrig lämna min son ensam o gråtande i sängen. känns bara så fel. närhet o trygghet vill jag att han ska känna

Det är väl inte så svart eller vitt som det verkar heller? Antingen låta barnet somna genom att hålla det tätt intill sin kropp, eller låta det ligga och skrika i timmar tills det somnar av pur utmattning?

Jag skulle aldrig låta mina barn gråta sig till sömns, för det känns inte bra för MIG. Jag vill att mina barn ska veta att min närhet och min kärlek finns där för dem, alltid! Så.. Vi somnar alltid med vår 4-åring som vi alltid gjort, och dito med lilleman som är 1 år. Men vi somnar oftast tillsammans med dem i deras egna sängar (om inte en vuxen nattar båda, då i stora sängen). 4-åringen sover där tryggt sedan, hela natten, medan lillebror kommer till stora sängen och sover vidare med oss någon gång under natten, oftast med händerna intrasslade i mammas hår, som är hans "snutte". :)

Vi har en son med extrema sömnproblem (vaknade var 40:e minut hela natten tills han var ca 9 månader) och funderade flera gånger på att testa någon metod - även skrikmetoder - eftersom vi var så fruktansvärt utmattade att vi nästan blev galna. Dock tog det alltid emot och det blev aldrig av. Tack och lov! Han vaknar fortfarande flera gånger per natt och vi måste lägga oss klockan 7 för att orka med dagarna, men eftersom vi ser frramsteg så vågar vi tro på att det kommer att bli bättre. Sömn och trygghet har nog också med mognad att göra (och personlighet och andra omständigheter), så det lönar sig att ha tålamod. Nu klarar han av att somna själv när pappa ligger i sängen bredvid och det tar ca 30 minuter. Helt otänkbart bara för 2 månader sedan! Och ändå så har vi aldrig låtit honom skrika och inte använt några nämnvärda metoder.