Vad har du lärt dig av din kvinnliga resp. manlig förebild?

Jag har och har haft många olika förebilder men det är svårt att peka exakt vad jag har lärt mig av vem. Lite mer komplicerat än så är det väl?

Av min far har jag lärt mig vikten av rationellt tänkande, att bemöta alla lika oavsätt vad deras bakgrund är, att kunskap är coolt, att laga mat, att tänka innan man agerar och mycket annat.

Av min mor har jag lärt mig vikten av musik, passion, att det är ok att agera utan att tänka innan, politik, rättvisa och mycket annat.

Av båda har jag lärt mig vikten av vänner, kärlek, att göra rätt för mig, att jag är älskad oavsätt vilka dumheter jag hittar på, att om jag hittar på dumheter kan jag orsaka besvikelse hos de som älskar mig obetingat, att kunskap ligger till grund för åsikter och att åsikter därför kan förändras och mycket annat.

Ingenting av detta är knutet till deras kön. Jag, som man, är mycket mer lik min mor i mitt agerande och mitt känsloliv men väldigt lik min far i hur jag löser problem och hur jag inhämtar kunskap.

Min trygghet i mig själv bottnar i att båda mina föräldrar är trygga i sina identiteter som inte alls är klassiskt manliga och kvinnliga.

Bra fråga! Extra kul att folk inte ens bemödat sig med att svara i tråden, med tanke på hur viktigt det tydligen är med både manliga och kvinnliga förebilder för ett barn.

Jag tycker inte att det är så viktigt med sånt. Är uppvuxeen med närvarande mamma och pappa och jag har svårt att skilja mellan vad som var typiskt för pappa och vad som var typiskt för mamma. Båda var (är fortfarande) snälla omtänksamma och driftiga på jobbet. Bra förebilder båda två men ingen skillnad pågrund av kön.

Att dela upp människor i "kvinnliga" och "manliga" är inget jag supportar. Tycker alla ska få vara sig själva.

Båda mina föräldrar har lärt mig mycket om hur jag vill och inte vill vara som förälder. Det enda som har format mina bilder av hur man ska bete sig som kvinna resp man är väl

kvinnor är självständiga, yrkesarbetande och ser jävlar i havet till att kunna ta hand om sig och sina barn
män kan laga mat, ta hand om små och stora barn och super förvånansvärt ofta

Båda mina föräldrar lärde mig genom gott exempel att man ska respektera barn, inte dressera dem.

(Och ja, min far var alkoholist, jag är mycket tacksam mot min styvfar för att han visade mig att skäggiga tjocka män inte alltid är alkoholister! För övrigt vet jag inte om mina förebilder räknas eftersom de kvinnliga förebilderna till stor del är frånskilda och de manliga till stor del är bisexuella. Så de kanske inte är på riktigt, sas - man måste väl vara hetero kärnfamilj för att räknas, enligt gängse debatt??)

barn behöver förebilder. Vad för kön dessa har är irrelevant. Hela den här idén om "manlig" och "kvinnlig" förebild är ett jädra trams!

Bra fråga! Jag fattar liksom aldrig vad man menar med "kvinnliga och manliga förebilder", då måste man ju utgå från att män och kvinnor är fundamentalt olika? Sedan förstår jag aldrig heller varför denna förebild måste vara i den direkta familjen, om man nu har ett behov av att se hur en vuxen man/kvinna beter sig så finns det ju ofta släktingar/vänner som man studera.

Nåja, jag vet faktiskt inte. Jag kan inte svara på frågan.

8 svar sedan 14/1.. Det verkar inte som om behovet av både manlig och kvinnlig förebild är så skriande. Ska vi bestämma här och nu att myten är "busted"?

Jag har inte manliga eller kvinnliga förebilder. Jag har vad jag skulle kalla mänskliga förebilder. Har aldrig sett det på något annat sätt.