sirisdotter skrev 2010-01-16 10:47:33 följande:
Snälla förklara lite mer! Menar du att katterna inte trivdes hos dig/er, fastän du ägnade dem massor med tid? Och att de trivdes direkt i nya hemmet? Känner till en katt som kissat ner ett hem. Den steriliserade katthonan har inte specialiserat sig på mattor utan väljer dubbelsängen, sofforna, golvet bredvid lådorna, var som helst. Ägarna vet nog inte vad de ska göra. Vad jag förstår riskerar de att få betala dyrt för sanering av hyreslägenheten, som har nylagda golv, när de flyttar. 10 000 tar kommunala bostadsföretaget där jag bor för sanering av lägenhet inpyrd med kattkisslukt.(mina funderingar kring nämnda katthona är att det faktum att hennes mamma dog och katten fötts upp med nappflaska kan ha inneburit att kattungen inte lärde sig av sin mamma att man ska gå på lådan. Har levt med två kullar kattungar och har sett hur mamman från att först ha skött sina ungars hygien får dem att sköta lådan perfekt. I hemmet med den moderlösa katthonan finns också en kastrerad hankatt och litet barn, som föddes efter att katterna kom).
Ok ska försöka förklara lite närmare
våran 3 fd katter kan vi kalla dem dårå
det började med ett syskon par, vi fick dem efter dem var ca 20 veckor
och det var en hona och hane inte 2 hanor, därför så beslutade vi ganska fort att kastrera dem båda, var ingen idee att vänta...
allt gick bra och dem hade lärt sig gå på kattlåda osv, vi bytte väldigt noga varje
dag och hade alltid 2 kattlådor till dem..
massa leksaker och aktiverade dem varje dag..
sedan flyttade vi närmare stan, den ena katten blev ännu mer skygare än hon var
i första lägenheten (dem hade en katthona syster föst, men den fick svärmor)
hon visade tendens att hon blev sur på sin kattbror och gömmde sig mest
i någon vecka, allt blev bra igen och dem blev kompisar...
sedan kom det den dagen då svärfar beslutade att antingen skulle dem säja/ge bort
2av katterna som ej blev sålda/skänkta eller skjuta dem, mitt hjärta skrek nej
men vi hade kommit överens om inga fler djur liksom, 2 katter och en hund,
men jag var så ego så jag valde att tjata på min man om det
tillslut gav han med sig, fick han katten när han var ca 16 veckor,
han visade inga tendenser att må dåligt först, tills det började med kissandet efter någon månad, först började det utanför kattlådan, sedan var det på mattorna,
sedan kom det i sängen och tillslut soffan, vi hällde ättika och allting fö att förhindra det, han förstörde soff delen. allt gick så fort och sommatider så vet hade typ knappt några tider, bor i en by så vi valde ej åka för långt med honom med tanke på värmen och kastrering e ett ingrepp liksom, vi ville han väl, fickvänta ca 1månad på tid, symtomen fortsatte dem sa de kunde ta tid, så vi inväntade det
men då började vi se katthonan kissa på påsarna och sedan kathanen, hennes bror sitta kissa på plastpåsarna och mattorna han med, så nu var de inte bara ett problem utan 3, vi for direkt till vet för kolla allt möjligt med dem, ja bara grät,
ja var helt förtvivlad och strax innan upptäkte dem skabb, så det tog dem bort, inget sånt kvar och efter besöket så fortsatte kissandet,
jag blev gravid och dem drog sig undan ifrån mig,
jag fick inte kela med dem knappt. dem klöste mig när ja försökte kela med dem osv
och sedan fick vi en annan lägenhet, fasst beslutet var svårt så var vi tvugma
att leta nytt hem till dem. satte ut anons på blocket, fick ägarn att köpa alla 3 katter en undebar människa som jag 'änn idag mailar med och får bilder ifrån
katthonan som var så skyg ifrån början hon KOMMER FRAM VARJE GÅNG VID BESÖK.. säger nya ägarn, direkt när dem kom til nya hemmet ville inte katthonan
komma fram ifrån soffan förens vi hade åkt därifrån,
katthanerna fattade tycke direkt om sitt nya hem, gick direkt på lådan oc inspekterade alla rummen, dem trivdes super bra gör det än idag,
hon säger att dem inte har kissat inne, dem har snart bott där i 1år..
så jo det var fel på oss troligen, samt att under graviditen så blev det värre..