30+ som fick första barnet 2006 *4*

Nej, men här är ju en tråd till för mig
Jag var nyss fyllda 31 när sonen föddes i november 06. Sen fick han en lillasyster för snart 3 månader sedan

Tack för alla välkomnanden. Verkar som 06+09 är det vanligaste i denna tråden. Min lilltjej är snart 3 månader o jag fattar inte vart tiden tagit vägen. Är det någon här som minns vad man gjorde innan man fick barn? eller när man bara hade ett? Varje dag är ju ett projekt i sig och att hinna med något utöver att äta, mata, byta blöjor o laga mat är ovanligt.
Att få barn nr 2 mitt i 3-års trotsen är ju också intressant, att hon dessutom kom under overall o vinterkängor säsongen gör ju livet lite krångligare. Kan ju inte bara låta sonen springa ut o leka själv direkt.

När jag inte ägnar mig åt mina barn gilla rjag att virka, sy, baka o drömma om nästa vinters resa til Sälen som vi just börjat planera.

Mandra: Nej det blev ingen skidvecka i år. Har inte åkt slalom sen mars 2003 när vi var i Zakopane (Polen). Då skadade jag dessutom mitt knä sista dagen, så sista åket jag gjorde i en skidbacke var i en liggpulka, med huvude före! Sen dess har jag gått upp typ 15 kg o fött två barn så det känns som en utmaning att komma i form igen, nu kan jag inte ens knäppa skidbrallorna

Ser att många av er har med barnen i köket och så är det även här. Den hösten när V fyllde 2 jobbade min man i Göteborg o var borta hela veckorna, så då började sonen sin "karriär" som kock. Det var antingen det eller TV som gällde för att hålla honom lugn alla vardagseftermiddagar när vi var hungriga efter dagis o eventuella ärenden till stan/mataffären. Vårt parkettgolv uner diskhon har torkats otaliga gånger med trasa efter hans vattenlekar o när han säger "det är inte så farligt" tar jag av rutin fram kylpåsen ur frysen o frågar var han har ont.

Oj, vad många det var med deppiga familjesituatuioner här. Jag är inget undantag. Min pappa håller också på att äta sig till döds. Skulle gissa att han väger kring 150 kg. Han var relativt aktiv tidigare (har varit scout länge, men lagt av nu). 1991 fick han en hjärtinfarkt o gjorde bypass operation. Då fick han order att sluta röka, vilket han också gjorde, men han började nog äta mer i stället. Han var 48 år gammal ohade barn i åldrarna 19, 16, 9 och 3. Tänki om han dött då. Jag o syrran hade haft minnen kvar, o kanske den äldsta av halvbröderna, men tänk att förlora sin far när man är 3, och aldrig minnas hur det är att ha en pappa.....
Åren gick och pappa levde "det goda livet" med god mat o vin. Jag tror aldrig han har gått till affären, utan tar bilen dit, och det är max 3 km. När han åker utomlands har han svårt att klara värmen pga hjärtat o minsta anstränging blir superjobbig.
Att han dessutom fick en hjärnblödning hösten 2000 gjorde inte saken bättre. Han är förvisso fullt återställd fysiskt, men har sömnproblem, cirkulationssvårigheter o begynnande diabetes. Vill inte ens veta vad han har i blodtryck. Hans ben o fötter är så svullna att han måste ha pumpstövlar på sig 2*30min varje dag för att få ner svullnaden. Jag vet inte vilket när han senast tog på sig ett par skor själv, mest går han i trätofflor som han kan hoppa i själv.

Det är inte en lätt sits vi har, som oroar oss för våra föräldrar. Jag vill ju gärna att han ska finnas här för mina barn några år till, så de har en chans att minnas sin morfar. Jag minns knappt min, o jag var 6 år när han dog.

Tack för era fina kommentarer, blir alldeles tårögd av att läsa vad alla går igenom. Sonen kom och undrade varför jag var ledsen o bad om papper för att torka mina tårar. Vilken gullunge!