30+ som fick första barnet 2006 *4*

kaz - Nej så eländigt. Hoppas verkligen att spritandet gjorde susen!

Här sitter jag och är lite vemodigt nostalgisk - några kompisar till oss har fått sitt första barn för en vecka sedan och jag kom (förstås) på mig själv med att längta ihjäl mig efter en liten enveckasbebis. Samtidigt kom jag på att hur många barn jag än får kommer det aldrig att bli som det var den där första tiden med första barnet. Jag vet att det är en jobbig tid för många, men det var det inte för mig. Jag bara njöt (förutom under skrikperioden på kvällen, förstås!) och allt var så mysigt. Amningstopparna var ännu inte urtvättade och noppiga, vagnen var skinande blank, och skötbordet rent och snyggt med de där pyttesmå blöjorna bredvid.... Suck, ja, det är bara att inse att den tiden är förbi och kommer aldrig tillbaka. Jag får titta på bilderna från då och drömma mig tillbaka.

AssarP: Åh, nu blir jag också nostalgisk.  

Assar: Det där är helt sant, att få sitt första barn och bara gå upp i det... Iofs hade jag ju massa andra grejor runt mig, men ändå... Kan tänka mig att det inte blir samma sak nästa gång!

Siggan - Eller hur!?

juni - Det är ju förstås lika fantastiskt andra gången, och enklare på många sätt iom att man har rutinen, men för oss var det från början ett mycket högre tempo andra gången och inte lika mycket lugn och mys och gos, så att säga.

Assar: Jag förstår verkligen din längtan (är ju ganska insnärjd i just den känslan nu ), men jag utgår från att den alltid kommer att finnas - oavsett hur många barn man får så är den första tiden så otroligt speciell och så väldigt väldigt kort. Att snusa nybakad bebis är ju som en drog, så när man känner sig klar med det egna barnafödandet får man väl snusa andras bebisar tills barnbarnen börjar trilla in .

Jag måste nog höra till undantagen ser jag Har ingen sån positiv nostalgi av allra första tiden med Alfred, det kom efter några månader. Baby-bluesen tog liksom bort det mesta så jag minns mest tårar och skrik. Visst fanns det bra stunder också där jag kunde njuta av honom, men jag hade en mycket bättre första tid med Elvira faktiskt. Då mådde jag bra! Tror att jag blev förvånad över att allt inte kändes lika självklart som jag tänkt och trott första gången. Visst visste jag att det kunde vara jobbigt - men jag hade inte räknat med detta hav av känslor. Hua! Jag var såååå ledsen när min mammaledighet med A var slut - för då hade jag börjat njuta ordentligt

Assar: Blir också nostalgisk även om jag känner igen mig mycket i det som Malin K skriver. Jag njöt nog också mer av Sara den första tiden men samtidigt är första barnet första barnet. Andra gången är det ju mycket fokus på hur storasyskonet ska reagera på allt nytt. Emellanåt kan jag bli helt besatt av tanken på en 3:a men mitt förnuft säger ändå nej. Vi måste nog vårda vårt äktenskap lite innan jag ens kan tänka på fler barn.

Tror kanske att Sara fick i sig lite för mycket mat igår och att det inte var återfall. Idag har hon piggat på sig och jag förser henne med en jämn ström av mat (men bara lite åt gången).

 

kaz: Skönt att Sara verkar bättre! Jaaa, att vårda äktenskapet är ju ännu viktigare om man får fler barn, eller kanske framför allt om man ska ha bebis igen... Det tär ju en del att inte få sova ordentligt mm.

Malin: Jag vet inte om du utgör ett undantag direkt. Vi var ganska många som fick barn kring slutet av -06 och början av -07 som kände det precis som du beskriver. Men det var först när en av oss vågade skriva "Det här blev inte alls som jag tänkt det" som vi andra vågade skriva lite om våra våndor. Men det är klart. Hade man chansen att uppleva den där första tiden med första barnet igen - med allt man vet och känner nu - så skulle det nog vara helt annorlunda.