Linelus: Svenska avundsjukan? *fniss* . Men allvarligt, så fort någon tycker någonting i en diskussion om prestation och/eller utseende, behöver det inte handla om avundsjuka, även om många gärna vill tro det. Man kan tycka olika ändå. Vidare har jag svårt att tänka mig att någon mamma här inne tycker att deras barn inte skulle platsa som modell, jag är helt övertygad om att min inte bara skulle platsa utan vara jättebäst
. Det betyder inte att jag kommer att kontakta en agentur för det, eftersom min inställning till livet och mina värderingar inte stämmer med det som presenteras i den världen. Om han någon gång själv uttrycker en önskan om nåt sådant får jag väl ställa upp, men jag kommer inte att bygga upp det intresset, lika lite som jag kommer att pådyvla honom mitt eller hans pappas idrottsintressen. Han får bestämma själv när den dagen kommer.
Annars bottnar ju diskussionen här i att:
1. vi har lite olika ideer om hur högt utseende bör värderas, där förspråkrna (någon av dem iaf) faktiskt har uttryckt ideen att utseendet är en avgörande faktor för framgång, vilket några av oss andra inte tycker.
2. Vi diskuterar utifrån hur man bygger upp tro på sig själv. Där vissa tycker modellande är en god ide, andra int.
3. Om det är moralisk rätt att sätta barn i förvärvsarbete (eller, åtminstone jag har försökt få upp det
)
Nädu, svenska avundsjukan är det typiska argumentet man tar till när man vill misstänkliggöra någon. Det är tillåtet att tycka olika. Det är också tillåtet att låta sitt barn både modella och spela teater så det här är en renodlad värderingsdiskussion, mao den bästa sortens diskussion.