Ouppfostrad Unge..hur löser man det?

Är han riktigt elak när han inte hälsar med mer, eller blyg?

Du verkar uppenbarligen ha problem med andras inte bara ouppfostrade ungar utan ävens deras fula ungar (enl din andra tråd)

Jag ville iaf inte ha hintat om eller sagt att barnet var ouppfostrat! Du beskriver mitt barn och absolut verkar han ouppfostrat, men det är inte det han är. Därför ville jag heller bara ha stöttat i hur jobbigt det är, varit förstående, kanske frågat hur de löser olika situationer, och evt frågat om de har frågat bvc eller bup om råd.

Ingen idé att påtala problemet. Man umgås med föräladrna på vuxentid när de har barnvakt och inser att det inte går att umgås med dem när barnen är med.

Inte riktigt så illa, men nästan har vi varit med om (kompisar till våra barn). Den äldsta höll vi i strama tyglar när hon var hemma hos oss, och det gick bara bra. Hon uppförde sig exemplariskt hos oss men lika illa som alltid mot sina föräldrar. Lillasyster gick i hennes fotspår.
Jag tänkte ganska mycket, men jag sa inte lika mycket. Men särskilt mamman beklagade sig i bland över olika problem med barnen, och då gick det att föreslå saker lite försiktigt. Fast hon tog inte till sig någonting alls ...

Jag skulle nog vara lite försiktigt att dömma ett barn som ouppfostrat å så eftersom det kan ligga mycket bakom som man inte kanske vet. Jag har träffat barn som kan uppfattas som rena skitungar. Dom skiter i att svara när folk pratar till dom, dom skriker och är otrevliga. Visar ingen empati eller förståelse för andra. Vissa av dom barnen har haft handikapp som gör att de kan ha svårt i sociala sammanhang, ex autims. Jag har oxå mött barn helt utan medfödda handikapp som ändå beter sig så. De kan vara barn/unga som haft en svår start i livet. Barn till föräldrar som inte kunnat bemöta deras behov pga av missbruk eller psykisksjukdom. Jag säger inte att det här alltid är anledningen men det kan vara det. Att då lägga sig i å "uppfostra" det här barnet kan vara förödande. Jag skulle nog starta en dialog med föräldrarna om jag kände ett behov att "lägga mig i".

jag vet inte riktigt hur jag skulle göra. Om det vore någon jag inte träffade så ofta skulle jag bara försöka hantera stunderna då vi interagerar, på bästa sätt. dvs försöka avleda till lek istället eller så, om han/hon leker kring mitt barn.