Alltså conche tu madre tandläkare!
Med risk för en hel del upprepning på tråden så känner man sig oftast mest motiverad av att dela erfarenheter när de varit traumatiska. För ta mej fan vad denna tandjävel skulle vara besvärlig - jag är glad att till slut tog beslutet att operera ut den jäveln:)
Bokade tid en torsdag, tänkte gött då kan jag jobba hemifrån fredag och man är fräsch och tillbaka i matchen till helgen. Om det mot förmodan skulle dröja nån dag till så kan jag jobba måndag i alla fall.
"Planer är bra men det bör alltid finnas utrymme för ändringar" sa nån klok tjomme!
Opererade bort visdomstanden på vänster underkäke. Tanden hade satt sig horisontellt med kronan in mot tungan. Operationen gick bra och så smärtfritt man kan tänka sig förutom när tandläkaren försökte bända ut roten (kronan har han borrat av) och kommer på när han märker att jag håller på att tuppa av att under roten ligger nerven som han pressar tanden mot. Ehm, en anekdot - spelar ingen roll hur mycket bedövning du har, kommer man åt nerven så känns det som att det är gonatt yxskaft. Jag var aldrig särskilt orolig för operationen eller smärtan, för jag har varit med om en del förut. Men det var iaf första gången jag tänkte hur fan ska det här gå? Hursomhelst så trixade tandläkaren runt och får ut roten med assistans från en annan tandläkare efter 1,5 timme! Tanden tydligen hade växt fast i käkbenet och han var tvungen att slipa bort delar av käkbenet för att komma åt tanden. Det var tydligen en komplicerad operation.
Halleluja moment , ain't no thang but a chicken wing, nu är den väck i alla fall tänkte jag som för den delen aldrig haft någon tandläkarskräck och en ganska hög smärttröskel. But the worst was yet to come...
Inte helt oväntat så är man lite skakig och groggy på vägen hem, fortfarande hög på bedövningen. Sen öppnar sig en avgrund, fosterställning, knapra Citadon som godis (obs max 8per dag), försöker få i sig vätska och vad annat man kan genom ett sugrör eller via tesked. Käken och strupen svullande upp något så det var lite svår att svälja, men knappt nämnvärt. Däremot en fruktansvärd smärta i tänderna som låg närmast visdomstanden, i käken, SAMT i och runt örat och tinningen SAMT på huvudets hjässa. Darrig, febrig och förvirrad provar jag ligga på alla möjliga sätt för att lindra smärta, men utan framgång. Om jag hade öppna ögon så gjorde ljuset att jag bara ville stänga dem igen. Allt ljud var som att det skar genom huvudet. Måste försöka sova mig igenom det här tänker jag - Citadonx2 och gonatt!
Vaknar upp på söndagen och känner mig rätt pigg efter att ha sovit och vilat i mer eller mindre 3dygn. Tänker att det värsta är över, börjar med lite lättare hushållssysslor - byta lakan, diska upp och skriva några mail. Framåt kvällen så tänker jag, okej det här va ju jobbigt men ungefär vad man kunde anat. Då som en blixt från klar himmel blixtrar en oerhörd smärta till i käken, i och runt örat och tinningen samt bakre delen av huvudet - och jag känner att jag inte kan göra nåt annat än att återta fosterställning och skjuta upp två nya citadon. Sover inte mycket den natten, men tänker fan jag SKA till jobbet på måndag! Hade ju mått hyggligt under söndagen annars. Måndagen går oväntat bra, smärta naturligtvis men en sådan smärta man kan uthärda med hjälp av Alvedon. Söndagens exorcist scenario återspeglar sig på måndagskvällen och nu tänker jag, va fan är det som är fel?! Tittar efter och känner försiktigt på stygnen. Känns inte som inflammerat eller infekterat. Funderar på om tandläkaren är nån tomte som inte vet vad han höll på med. Ringer upp tandläkaren och han förklarar att det inte är ovanliga symptom men att han gärna tar emot mig på en kontroll. Ska dit om 2tim.
För er som ska utföra den här operationen så kan jag bara säga, förbered er på det värsta. Blir det inte så farligt så är det bara positivt! Men det kan vara väldigt individuella reaktioner och återhämtningstid. Försök bara ta det lugnt, håll rent och skölj med bakteriedödande munskölj, var uthållig och planera för att det får den tid det tar. Om du är orolig be din tandläkare för en kontroll.
Min tandläkare har varit mycket professionell, förtroendeingivande och kunnig så jag kan inte säga att nån annan skulle gjort det bättre eller med mindre smärta som följd - det var tydligen bara min lott att få känna på smärtan igen.... karma(?) haha!
Jag har goda förhoppningar om att den värsta smärtan kommer ge sig inom några dagar såvida inget är inflammerat eller infekterat, vilket jag inte tror.
Annars kommer jag säkert tillbaka och skriver ut min frustation här igen!