Inlägg från: gemigsinnesro |Visa alla inlägg
  • gemigsinnesro

    Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

    Hej, får jag hoppa in här med tro? 
    2009 hade jag 2 MF och nu försöker jag och sambon på nytt och hoppas på bättre tur den här gången.

    {#lang_emotions_plus}===VÄNTAR PÅ PLUS ===

    Elvsyssel 38 år, 2 barn (+ 1 bonus), mens 14/12 äl 22/12 BIM 11/1 försök nr 2
    Tjatte, 38 år, 2 barn, 3 MA, mens 17/12, ÄL 31/12, BIM 16/1
    Anyah 41 år. 3 barn. MA 27/8. Mens 20/12, äl 3/1, BIM 17/1. Försök 4
    Amoremio, 45 år 2 barn, 2 MA, mens 21/12, äl 6/1, BIM 20/1. Försök 6 efter MA
    Mamsie, 45 år. 3 levande, 1 df. | Mens 29/12, äl 13-14/1, BIM ca 22-23/1.
    Anna65, 44 år, 2 barn i livet, 1 barn i himlen, Mens 24/12, ÄL 7-8/1, BIM 22/1
    Happiness 39 å, 1barn (+2 bonus). 1 MA, Mens 14/1, äl 25-26/1,7-8/2
    Hemulan, 42 år, 2 barn, mens 15/1, 25/1, BIM 8/1
    WEC018 42 år 2 barn 1 ma, Mens 11/1 ÄL ca 25-27/1, BIM 8-10/2
    Isabell05 40 år, 2 barn, mens 14/1 äl 29/1 BIM 13/2 försök nr 16
    ChippiChoppi 42 år 2 barn, väntar på att mensen ska komma tillbaks...
    gemigsinnesro 39 år, 2 barn, 2MF. ÄL 26/1. Försök 2 efter MF i november

    {#lang_emotions_gravid}=== ÄR GRAVIDA ===

    Eriam
    , 40 år, BF 12/2 (3:e DI-försöket, 2:a barnet) - V.36 (troligtvis en pojke till)
    Glimman2010, 40 år, BF 6/3 ( tredje försöket, 4 barnet) -V. 34
    Smytt, 37 år, BF 5/4 (3:e barnet)- V.29
    NicholasMamma, 40 år, BF 13/4 (andra barnet) - v.28 (väntar en flicka enl. K-ul)
    Loppan,
    40 år, BF 25/4-v.23
    Hopp i livet
    , 38 år, BF 25/4 (femte försöket, 3:e pojken) - v. 27
    Floppan67, 42 år, BF 29/4 (sjunde försöket efter MA, 3:e barnet) - v.26
    Milk 40 år BF 2/5 4:e barnet (försök nr 15 efter ma) - v 25
    Brådis 44 år, BF 16/5 (3:e barnet på 5 försöket) - v 23
    Pia69, 40 år BF 18/5 (5:e ivf, efter över 6 års försök-inga barn sedan tidigare) v.21
    Golden2 38 år, barn, bf 23/5 v 20
    Talamod, 44 år. 4 barn, 5:e på gång BF 30/5-10, v19
    Harley, 39 år, 1 dotter, 2:a barnet (pojke) vecka 20. BF 7/6 -10 (2,5 års försök)
    Dynah, 39 år, 3 flickor, vecka 7 BF 25/8-10

    {#lang_emotions_baby}=== FÖDDA ===

    Mammaat
     , 39 år BF 31/12 (1000:e försöket, 3:e barnet tjej) - Isabell 17/12-09
    Helges älskling, 41 år, BF 27/12. 3:e barnet - Pojke 3/1-10
    annbom, 46 år 6:e barnet Flicka Pi 7 januari -10
    Xanni, 43 år BF 11/1 2:a barnet - Jesper 7/1-10
    Barnsäng, 40 år 4:e barnet Tvilingar Pojke och Flicka 8/1 -1
    Evie, 44 år BF, 3:e barnet - Noel 12/1 2010

  • gemigsinnesro
    talamod skrev 2010-01-17 19:54:14 följande:
    Välkommen gemigsinnesro, ledsen att det varit tungt under 2009. Här ger vi pepp och tröst!
    Tack för välkomnandet :). Jo visst har det varit tungt men än har jag inte gett upp och jag tycker väl att förr eller senare borde ju en graviditet gå tiden ut så än lever jag på hoppet :)
  • gemigsinnesro
    bojji07 skrev 2010-01-18 12:14:43 följande:
    hej nu har jag hittat hit och markerat den till mina favoriter. Är kvar på sjukhuset med min lilleman som brutit lårbenet dn 12:e...fick idag reda på att  sträcket han ligger i inte räcker så han ska operera in en pinne i knät imorgon. min lilla älskling..det gör så ont i hjärtat på mig. Vi blir kvar här till i slutet av denna vecka om inget händer. Kramar till er alla!!! Minstingen är med här med...och ingen mens i sikte...får väl inte tillbaka den förrän jag slutat amma?!?!? Skönt iof att den inte visar sig här och nu.
    Fy då :(
    Inte kul när inte barnen mår bra och de har ont.
  • gemigsinnesro
    Modesty Blaise skrev 2010-01-22 10:10:45 följande:
    Jag måste säga att jag ogillar frågeställningen som handlar om hur man överlever förlusten av ett barn. Trots att jag vet att de som säger så naturligtvis inte menar något illa känner jag ändå att det i själva frågan finns en sorts anklagelse.  I livet ryms alla möjliga saker. Glädje och sorg. En av de stora personliga tragedierna är när man förlorar sina barn. För mig blir det konstigt att man när det värsta händer förutsätts inte vilja leva längre. Man kanske inte bara måste leva vidare, man kanske faktiskt också vill. Och det är inget som någon skall skuldbeläggas för.  Många som förlorat barn umgås säkert med tankar på om livet är värt att leva. Sorgen kan vara av lamslående art och göra att det svarta hålets evighet känns både lockande och vilsamt. När ångesten river i människor känns själva tanken på att få vila från den som ett slags tröst. Det är och blir liksom något som man i alla fall kan bestämma över. Man kan välja att avsluta sitt liv. De flesta gör tack och lov inte det. Medvetet eller omedvetet ger de sig själva tillåtelse att leva. Det är förstås alltid någon som fattas dem. Och i tankarna genomlevs årsdagar och tårar fälls över allt det de blivit nekade att uppleva tillsammans -- föräldrarna och barnet som inte fick leva.  Man kan älska livet fast man lever det hand i hand med sorgen.  Man kan älska livet också när sorgen flytt och det känns tomt och fyllt av saknad. Man kan älska livet när tomheten krymper och lägger sig tillrätta i något av hjärtats alla rum. Man får leva och man får tycka om livet igen även om man berövats det barn man längtat efter att få. 
    Oj så fint skrivet och jag kan skriva under på att det är så. Har gått igenom något som jag aldrig förut trott att jag skulle överleva, Ett älskat barns psykiska sjukdom och därpå följande självmordsförsök (som gudskelov misslyckades). Turer in på ungdomspsykavdelningar med följande inläggningar. Turer till akuten med uppskurna handleder osv. Oändliga samtal om tvångstankar och ångest ,där barnet bett om lov att få försvinna från den här världen. Så fruktansvärt jobbigt har det varit och är i viss mån fortfarande. Människor i vår närhet har frågat hur 17 vi orkat med och jag har väl svarat att valet att orka med eller inte har inte precis funnits. Det har bara varit att kämpa på. 
    Trots detta jobbiga har jag alltid älskat livet på något sätt och lyckats finna små andningshål av glädje här och där som hjälpt mig att härda ut och jag vet nu att det går att leva livet fullt ut även om man bär på en stor sorg.
    Min sorg är att livet inte alls blev som jag ville för mitt barn. Barnet mår fortfarande mycket dåligt men vi tar en dag i taget och jag vet att om det oerhörda som jag inte ens vill tänka på skulle hända, att barnet skulle lyckas med något självmordsförsök, så skulle jag fortfarande välja att fortsätta leva om inte annat för mitt andra barns skull, och förr eller senare skulle jag även fortsätta vilja leva enbart för min egen skull.
    Jag tror däremot att det är viktigt att ta sig tid att verkligen få vara ledsen när man är det. Att skrika, gråta eller vad man nu känner att man behöver göra för att få ur sig sorgen och smärtan och inte låsa den inom sig.
    Kramar lite extra om alla som tycker att livet är tungt just nu.
  • gemigsinnesro
    Hemulan skrev 2010-01-22 16:50:52 följande:
    Åh, gemigsinnesro, det är en så svår sak att ens tänka på. Min syster blev sjuk när jag var 14-15, det präglade vårt familjeliv på ett sätt som knappast går att tänka sig. Självskadebeteende, ätstörningar, så smånigom missbruk och till slut ett lyckat självmordsförsök. Tårarna trillar nu, men jag känner igen det där med fickor av glädje mitt i allt det svarta.
    Åh så skönt att någon tog det på rätt sätt :) Blev lite orolig när jag skickat iväg det att det blir som en liten tävlan om "vem som har det jobbigast" och det var inte alls min mening. Jag tror att alla människor har sina sorger att bära på (det hör liksom till livet) och att det kanske kan stärka någon att höra att livet faktiskt går vidare. Det är ju inte alltid man tror det när det är som svartast. Och att den ena sorgen inte är större eller mindre än någon annans. Man kanske bara hanterar dom lite olika. Men livet går trots allt vidare och till slut när man kommer ur allt det nattsvarta så väntar ett annat liv med andra erfarenheter på en och det livet kan bli lika bra som det du hade förut.
  • gemigsinnesro

    Hej på er.
    Här har varit en riktig skön dag. Barnens pappa har varit här och hälsat på och fikat och jag och min mamma har gått en långpromenad med hundarna. Nu ikväll passade jag på att baka lite matbröd och ska nog baka något smarrigt till kvällstv´n med när jag ändå håller på :).
    Äl ser ut att  vara idag istället för den 26/1 om jag ska tro älstickorna men det kan väl kanske bli lite ändrat efter mf och så? Ja i vilket fall så blir det väl att mysa lite extra med sambon ett par dagar framöver nu då :).
    Ha en bra kväll allihop.

  • gemigsinnesro
    Anyah skrev 2010-01-25 10:02:43 följande:
    Ditt inlägg berörde mig eftersom min äldste son ( 20 år) har haft en lång period med dåligt psykiskt mående även innefattande självmordsförsök.. Som förälder känner man sig så maktlös när man inte kan hjälpa sina barn. När de är små och slår i knät kan man blåsa, sätta på ett fint plåster och trösta. När barnen har sår och smärta i själen är det så mycket svårare. Jag känner så igen mig i det du skriver att detta var inte vad du ville att livet skulle bli för ditt barn. Samtidigt är det väl så att livet sällan blir så som man kanske trodde men att man måste försöka hitta ett sätt att komma vidare. För mig försöker jag se att trots all smärta jag kände när min son blev inskriven på vårdintyg på psyket så blev resultatet att han nu äntligen får vård och efter att ha blivit utskriven får en uppföljning av den vården. Förra gången fick han bara ett recept med sig hem och så var det bra med det...Skickar även jag ett stort fång kramar till er alla!
    Hej,
    Tack för ditt svar :). Jag känner nog att det var skönt trots allt när det äntligen blev inläggning. Jag var sjukskriven 100% innan för att vakta honom i hemmet och det fungerar ju inte i längden. Det blev så att jag varken sov eller kunde lämna hemmet och tröståt som en tok  Tror jag gick upp 10 kg på ett par veckor. + att jag hade noll kraft att ta hand om min 16-åriga dotter på det sättet som hon förtjänar och behöver.
    Min son (17år) är just nu hemma men väntar på att få flytta till ett behandlingshem med inriktning på hans problem, bla neuropsykiatriska funktionsproblem, självskadebeteende, tvångsbeteende samt viss könsidentitets"förvirring". Det som är så skönt med att vi blivit beviljade den här hjälpen är att dels händer det något (förhoppningsvis positivt) dels är det sonen som faktiskt vill få den här hjälpen så jag behöver inte känna att jag "tvingar" iväg honom på något heller. Så just nu lever vi i väntan på en riktig behandling här hemma men vi känner oss alla lite positiva mitt i alltihop att det här ska bli bra så småningom.
  • gemigsinnesro
    Ändrar lite i listan och sätter in min BIM-dag också.

    {#lang_emotions_sunny}===HOPPAS PÅ PLUS ===

    Elvsyssel 38 år, 2 barn (+ 1 bonus), mens 14/12 äl 22/12 BIM 11/1 försök nr 2
    Mamsie, 45 år. 3 levande, 1 df. | Mens 29/12, äl 13-14/1, BIM ca 22-23/1. 
    Happiness 39 å, 1barn (+2 bonus). 1 MA, Mens 14/1, äl 25-26/1,7-8/2
    Hemulan, 42 år, 2 barn, mens 15/1, 25/1, BIM 8/2
    WEC018 42 år 2 barn 1 ma, Mens 11/1 ÄL ca 25-27/1, BIM 8-10/2
    gemigsinnesro 39 år, 2 barn, 2MF. ÄL 25/1. BIM 8/2. Försök 2 efter MF i november
    Tjatte, 38 år, 2 barn, 3 MA, mens 15/1, ÄL 28/1, BIM 11/2
    Isabell05 40 år, 2 barn, mens 14/1 äl 29/1 BIM 13/2 försök nr 16
    Anyah 41 år. 3 barn. MA 27/8. Mens 16/1, äl 30/1, BIM 13/2. Försök 5
    Anna65, 44 år, 2 barn i livet, 1 barn i himlen, Mens 20/1, ÄL 3/2, BIM 17/2
    Amoremio, 45 år 2 barn, 2 MA, mens 21/1, äl 3/2, BIM 17/2. Försök 7 efter MA
    ChippiChoppi 42 år 2 barn, väntar på att mensen ska komma tillbaks...


    {#lang_emotions_gravid}=== ÄR GRAVIDA ===

    Eriam
    , 40 år, BF 12/2 (3:e DI-försöket, 2:a barnet) - V.37 (troligtvis en pojke till)
    Glimman2010, 40 år, BF 6/3 ( tredje försöket, 4 barnet) -V. 34
    Smytt, 37 år, BF 5/4 (3:e barnet)- V.30
    NicholasMamma, 40 år, BF 13/4 (andra barnet) - v.29 (väntar en flicka enl. K-ul)
    Loppan, 40 år, BF 25/4 - v.28
    Hopp i livet, 38 år, BF 25/4 (femte försöket, 3:e pojken) - v. 28
    Floppan67, 42 år, BF 29/4 (sjunde försöket efter MA, 3:e barnet) - v.27
    Milk 40 år BF 2/5 4:e barnet (försök nr 15 efter ma) - v 27
    Brådis 44 år, BF 16/5 (3:e barnet på 5 försöket) - v 23
    Pia69, 40 år BF 18/5 (5:e ivf, efter över 6 års försök-inga barn sedan tidigare) v.21
    Golden2 38 år, barn, bf 23/5 v 20
    Talamod, 44 år. 4 barn, 5:e på gång BF 30/5-10, v20
    Harley, 39 år, 1 dotter, 2:a barnet (pojke) vecka 21. BF 7/6 -10 (2,5 års försök)
    Dynah, 39 år, 3 flickor, vecka 9 BF 27/8-10

    {#lang_emotions_baby}=== FÖDDA ===

    Mammaat
     , 39 år BF 31/12 (1000:e försöket, 3:e barnet tjej) - Isabell 17/12-09
    Helges älskling, 41 år, BF 27/12. 3:e barnet - Pojke 3/1-10
    annbom, 46 år 6:e barnet Flicka Pi 7 januari -10
    Xanni, 43 år BF 11/1 2:a barnet - Jesper 7/1-10
    Barnsäng, 40 år 3+4:e barnet Tvillingar flicka Luna och pojke 8/1-10
    Evie, 44 år BF, 3:e barnet - Noel 12/1 2010
Svar på tråden Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5