Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

ingenting, har alltid haft lätt att bli gravid, men jag fick tre  MF  efter barn n.4 och nu väntar femte barnet och är i v.30.

Hej Alicia-Innan BM besöket i dag var jag helt inställd på att göra CUB... Efter mitt BM besök i dag så kommer vi att göra MKP eller FVP.
Hon sa att nu är jag ju äldre (2 år äldre än sist, blir 41 i maj) så tyckte hon att vi allvarligt skulle överväga de andra proven, dels på grund av min ålder men också vår situation med de andra små barnen.
Skulle vi klara att ta hand om ett DS barn Jag menar inte att dessa barn inte ska få finnas, de är underbara men vi känner att vi måste se till hela familjen stora som små, att ha ett DS barn är underbart, krävande.
Första tanken var FVP men nu när jag har läst lite under kvällen så väljer jag nog MKP då det som du säger kan göras tidigare, lika som med CUB-testet men att MKP/FVP ger ett mer tillförlitligt resultat.Visar provet någon avikelse känns det lättare att göra det i vecka 12-14 än 17-19. Men har en hel del ångest o oro just nu. Hur känner du dig? Kram

Hon sa att nu är jag ju äldre (2 år äldre än sist, blir 41 i maj) så tyckte hon att vi allvarligt skulle överväga de andra proven, dels på grund av min ålder men också vår situation med de andra små barnen.

Haha, och jag kom ju då från BM idag med en tid bokad för KUB istället för MKP. Det var inte vad jag hade tänkt mig men det är trots allt det som känns bäst. Tänk om jag på KUBen skulle få kanonsiffror, säg kanske 1:6000 eller lägre risk och så har jag utsatt mig och graviditeten för ett MKP?
Får jag siffror som VI inte är nöjda med ja då tänker vi gå vidare med MKP/FVP. Får vi inte det (i stockholm får man inte det om man har en lägre risk än 1:200) så får vi väl betala det själva. På något sätt måste det gå att ordna så att vi får det som VI vill ha det.

Usch fy 17 vilket jobbigt beslut, velar som bara den! Men nu börjar vi med KUB och hoppas på 1:200000 som jag fick med dottern! HAHA, det GÅR nog inte ens att få som 39-åring! Förmodligen kommer jag vela lika mycket efter det beskedet.

Det KÄNNS inte som att bebisen har DS om ni förstår vad jag menar. Jag vill inte ha ett barn med DS ändå är jag inte det minsta rädd att det ska bli så. Var väl därför jag backade om MKP i sista sekund.

Sen måste jag bara klaga på sjukvården en gång till.
Här går jag till chefsbarnmorskan på en av BB Stockholms barnmorskemottagningar och kan mer än henne på i stort sett alla områden vi diskuterade.
Det var INTE så jag ville ha det. Vill ju ha ett stöd och känna att jag litar på den BM man träffar! Men hon var supergullig i övrigt så jag får väl fortsätta läsa på själv då.

Alicia

Blev nonchalerad när jag ringde till mottagningen för två veckor sedan, trots att jag sedan tidigare blivit lovad MKP för att slippa gå och vänta på FVP och dess svar alltjämt som barnen sparkar och gör sig påmind varje dag. Så jag ringde igen i måndags när jag ännu inte fått någon kallelse till läkare för undersökning före remiss. När jag ringde svarade min gamla läkare, som var inne på gästspel på mottagningen och tog emot mig igår tisdag, dagen efter mitt samtal :) Jag blev sååååååå glad!!!
Vi fick göra ett VUL och konstaterade att barnet  var 5+2 men ännu för litet för att se om hjärtat slog :( men min älskvärda läkare säger glatt "jag har bakjour på söndag, kom in på förmiddagen så kikar vi på nytt innan vi skickar remiss till MKP"

Hoppas nu bara att hjärtat kommer igång enligt plan och att remissen kan gå iväg på söndag.
Vill ju inte berätta för någon förrän efter vi fått provsvar denna gången...
Men snart är det förmodligen någon som märker något ändå :o/ brösten stora och ömma, har fått jättemycket finnar och nya kommer varje dag :( humöret börjar svänga rejält och jag börjar få svårt att svälja min irritation eller dölja mina tårar vare sig de är av glädje eller sorg.
Det är bara att bita ihop och hålla tummarna nu för att allt ska gå vägen...

Håll tummarna för oss!

Det betyder att du var som jag i din förra graviditet, 39? Vad blev ni rekommenderade att göra då? Vad gjorde ni, om något?
Nu i efterhand känner jag att min BM visste för lite om allting. Hon trodde MKP gjordes i vecka 15-16....?? Inte ens när jag påpekade att det var vecka 11-12 så höll hon med utan var tvungen att leta reda på en fusklapp hon hade....
Chefsbarnmorska??
Hon hänvisade till deras läkare och bokade upp en tid om jag skulle vilja prata mer om fosterdiagnostik. Känns inte som att man ska behöva gå den vägen för de enklaste frågorna. De svaren borde finnas hos respektive BM eftersom de ändå tas upp vid första besöket.

Trist.
Nu blir jag osäker igen. Tror nog att jag vände om för att jag är ganska rädd för MKP. Låter så fruktansvärt obehagligt och jag har läst om många som får sammandragningar, blödningar och andra otrevligheter efter det. Vilken oro skapar inte det?
Det är här jag hade behövt att BM hade kunnat lugna mig lite istället för att prata så gott om KUB. Med tanke på hennes bristande kunskaper så känns det så här i efterhand som att hon förmodligen inte vet något om KUB heller.

Alicia

Förra gången vi blev gravida var i september 2009, då skulle jag fylla 41 i december.
Vi blev rådda att göra FVP för att utesluta kromosomavvikelser. Då hade vi inställningen att ett barn med Downs syndrom var lika mycket värt som ett friskt barn och några andra kromosomavvikelser kände vi inte till.
Jag började känna fosterrörelser i vecka 17 och FVP tog vi veckan innan. Svaret väntade på sig i 3 veckor och vi var på UL i vecka 21, dagen efter fick vi FVP-svaret och fick beskedet att barnet hade Trisomi 18. Ett icke livsdugligt barn som resulterar i svåra missbildningar på både yttre och inre organ och endast 80% av barnen blir fullgångna och skulle barnet överleva en graviditet och förlossning kanske det bara levde i 1-2 veckor.
Vi fick rådet att avbryta graviditeten, vilket vi gjorde.
De svåraste kromosomavvikelserna är alltså Trisomi 13 och 18. Trisomi 21 som är detsamma som DS och det är den enklaste formen av avvikelser.
Kanske något att tänka på om man inte fått någon information om detta innan. Jag kände iaf att jag hade fått alldeles för lite information om olika avvikelser innan jag fick själva provsvaret. Har du fått veta om detta av din BM?
Lycka till hur du än väljer att göra!
Själv strävar jag efter ett MKP om nu bara hjärtat börjar slå på mitt lilla frö.

Det betyder att du var som jag i din förra graviditet, 39? Vad blev ni rekommenderade att göra då? Vad gjorde ni, om något?
Nu i efterhand känner jag att min BM visste för lite om allting. Hon trodde MKP gjordes i vecka 15-16....?? Inte ens när jag påpekade att det var vecka 11-12 så höll hon med utan var tvungen att leta reda på en fusklapp hon hade....
Chefsbarnmorska??
Hon hänvisade till deras läkare och bokade upp en tid om jag skulle vilja prata mer om fosterdiagnostik. Känns inte som att man ska behöva gå den vägen för de enklaste frågorna. De svaren borde finnas hos respektive BM eftersom de ändå tas upp vid första besöket.

Trist.
Nu blir jag osäker igen. Tror nog att jag vände om för att jag är ganska rädd för MKP. Låter så fruktansvärt obehagligt och jag har läst om många som får sammandragningar, blödningar och andra otrevligheter efter det. Vilken oro skapar inte det?
Det är här jag hade behövt att BM hade kunnat lugna mig lite istället för att prata så gott om KUB. Med tanke på hennes bristande kunskaper så känns det så här i efterhand som att hon förmodligen inte vet något om KUB heller.

Alicia

Blev nonchalerad när jag ringde till mottagningen för två veckor sedan, trots att jag sedan tidigare blivit lovad MKP för att slippa gå och vänta på FVP och dess svar alltjämt som barnen sparkar och gör sig påmind varje dag. Så jag ringde igen i måndags när jag ännu inte fått någon kallelse till läkare för undersökning före remiss. När jag ringde svarade min gamla läkare, som var inne på gästspel på mottagningen och tog emot mig igår tisdag, dagen efter mitt samtal :) Jag blev sååååååå glad!!!
Vi fick göra ett VUL och konstaterade att barnet  var 5+2 men ännu för litet för att se om hjärtat slog :( men min älskvärda läkare säger glatt "jag har bakjour på söndag, kom in på förmiddagen så kikar vi på nytt innan vi skickar remiss till MKP"

Hoppas nu bara att hjärtat kommer igång enligt plan och att remissen kan gå iväg på söndag.
Vill ju inte berätta för någon förrän efter vi fått provsvar denna gången...
Men snart är det förmodligen någon som märker något ändå :o/ brösten stora och ömma, har fått jättemycket finnar och nya kommer varje dag :( humöret börjar svänga rejält och jag börjar få svårt att svälja min irritation eller dölja mina tårar vare sig de är av glädje eller sorg.
Det är bara att bita ihop och hålla tummarna nu för att allt ska gå vägen...

Håll tummarna för oss!