Jag har stängt av varenda känsla i kroppen
Jag har stängt av alla mina känslor och det leder förstås till problem i mina relationer. Jag kan och vill inte öppna mig. Visa mig sårbar? Haha, glöm det! Det är som om ingenting betyder nånting. Inget är värt att bli varken glad eller ledsen för. Arg och irriterad går också bort fast det är dom känslorna jag har lättast att känna när jag väl känner nåt. Jag är oerhört lätt att ha att göra med så till vida att jag oftast går med på det mesta. Äta på McD och inte på en riktig restaurang? Inga problem. Åka till solen fast jag vill åka skidor? Ok, det spelar inte så stor roll för mig. Dom enda gångerna jag sätter ner foten ordentligt är när det känns riktigt fel för mig men för det mesta bryr jag mig varken hit eller dit. Jag trycker ner och trycker undan alla mina känslor. Jag lyssnar sällan på det jag känner inte ens när det gäller viktiga saker som relationer, barn och framtid. Hur kan jag ta mig ur det här avtrubbade läget och hur lyckades jag bli så här överhuvudtaget? Jag har mina funderingar om det men vet inte vad jag ska tro.