dom tror jag har cancer

Ville bara ge dig en stöttande kram. Finner inte riktigt några bra ord.....
Vad det gäller barn. Finns det ingen möjlighet till surrogatmamma? Eller är inte det godkänt i Sverige?

surrogat mammor är inte godkännda här och för att få det måste man ju kunna producera ägg och det kan jag inte om jag har cancer.

Vad himla tråkigt
Jag hoppas verkligen att du inte har cancer! Det måste vara hemskt att gå med denna oro och ovisshet. Har du stöttning runt omkring dig? Har läkarna sagt någon tidsperiod innan du kan få svar? Kan man inte göra en biopsi på cystan? Eller sitter den så tokigt till kanske? Har du pco eller något sådant?

Inte riktigt samma sak kanske men de hittade en misstänkt knöl i mitt ena bröst som de trodde kunde vara cancer. Jag hade då en liten på 1¨år. Fick gå hela sommaren och vara orolig innan jag fick en tid för mammografi och biopsi. Det var jättejobbigt att gå och leva i ovissheten. Nu visade det sig vara en ofarlig knöl men det visste jag ju inte då.

Jag ska hålla en tumme att det är en ofarlig cysta som går att få bort.

Kramar!

Uch, förstår att hela det liv du planerat för dig och din man verkar falla samman framför dina ögon. Men försök att inte ta ut något i förskott. Det behöver inte vara cancer, det kan vara något annat. Om läkarna trodde att det absolut var cancer så hade de 1) inte sagt något på telefon, och 2) inte väntat tills du får din mens. I stället hade man opererat direkt. Det är faktiskt hoppfullt.

Jag beklagar denna oro och förtvivlan om cancer och även barnlösheten.

Oki vad sa läkarna exakt? Sa de att de med stor sannolikhet misstänkte cancer? Eller menar de på att cancer kan vara ett alternativ? Jag vill bara försöka hitta ett hopp om att det kanske inte måste vara cancer.

Och om det nu är cancer, går det att operera? Finns det en möjlighet att bli kvitt detta?

Kan man få barn med endast en äggstock?

Du ska veta att man klarar mer än vad man själv tror. Du är varken dömd till döden eller dömd till ett liv utan barn.

Jag förstår att din man är orolig och kanske gör det dig ännu mer orolig. Försök att prata mycket med din man. Det kan vara skönt att ventilera. Ofta känns det lite bättre att prata av sig. Du skriver även här i forumet och det är jättebra, för då kanske du hittar andra i samma situation.  Om du nu skulle ha cancer kanske du kan kolla upp någon förening med människor i samma situation. Där får du nog mycket hjälp och stöd. Om du behöver stöd från någon anonym så kan du alltid ringa nationella hjälplinjen.

Det är helt normalt att känna sig tom och att allt känns overkligt när man upplever en kris. Det kan kännas som att golvet viker sig under ens fötter. Man tappar fotfästet och vet varken ut eller in.

Jag förstår att allt känns hopplöst just nu, men det kommer förmodligen att ändra sig. Du kanske kan ta reda på lite mer information om äggstockscancer. Det är ett tips. Det är alltid bra med information. Nu vet du inte om du ens har cancer, men eftersom du mår som du mår kan du kanske lika gärna kolla upp det. Sen gäller det att invänta besked från läkarna. När får du det? 

ALLT går att förändra enligt mig. Om det inte går att ändra en situation så kan man alltid ändra sin inställning till det. Om du verkligen har nått botten nu så kan du tänka att då kan det bara bli bättre.

Lycka till!!!

Vad otroligt jobbigt .. Fy tusan!
Jag håller alla tummar..
Det spelar ingen roll om du finner en äggdonator eller? tänkte det kanske var ett alternativ?

Fan vad hemskt. Hoppas verkligen att du inte har cancer. Förstår att du är knäckt.

Men är det så att de måste ta bort ägstock och äggledare kanske du kan bli gravid med donatorsägg? Om livmodern fortfarande finns kvar?

Och jag vet folk som har adopterat trots cancer, det tar bara lite längre tid för du måste få ett friskintyg, men ge inte upp än.

tack för alla svar. Jag ska vänta nu i två månader efter att jag har haft mens två ggr. Sedan skall jag tillbaka på kontroll. Läkarna tor med stor sannolikhet att det är cancer tyvärr men efterssom den inte har växt så vågar dom vänta. Jag har ju bara en äggstock som fungerar redan nu och det är i den jag har min cysta så måste dom plocka bort den så är det kört. Äggdonation kan vara ett alternativ men om jag måste få cellgifter så är det inte säkert att min livmoder fungerar som den ska efter det heller det vet man inte. Jag har endomitrios.
Jag ska arbeta inatt och fattar inte riktigt hur jag ska klara det. Jag jobbar med en toppen snäll kvinna, bör jag berätta för henne? Jag vill inte tynga henne med mina bekymmer då hon redan har en del i sitt liv. Vad tycker ni? Ska jag vara öppen med detta eller kämpa med det själv? Hon är väldigt glad för mig så jag tror hon kommer bli jätte lessen när jag berättar om det.

Min man sluter sig när han mår dåligt och det är jätte svårt att prata om saker med honom, jag ser när något är fel i hans ögon och brukar få dra ur honom saker då. Jag vet inte hur mycket mer han orkar nu, det är ju redan jag som är orskaken till att han inte har barn. Han är 31 så klockan tickar även för honom. Jag blev nästan lite rädd när han bröt ihop så totalt när han fick veta, han brukar alltid vara så samlad och tänka possitivt. Nu ligger han bara i soffan och stirrar i taket.

Men vad jobbigt det verkar vara för er båda. Kanske ni kan gå tillsammans och prata med någon. Ni kanske kan ringa vårdcentralen och se om det finns någon kurator eller psykolog att prata med.

Berätta för henne på jobbet. Hon kommer antagligen märka att det är något som du inte säger det. Om du litar på henne och känner dig trygg med henne så tycker jag absolut att du ska berätta. Det kan du behöva!!!!!!

Förstår att hela livet satts på sin spets för dig nu...

Det alternativ som dock finns är embryoadoption - vilket inte görs i Sverige, men runt om i Europa. Det kostar allt från 4000:- upp till hur mycket som helst, beroende på klinik. Men en dyrare klinik behöver inte alls vara bättre än en billig. Man kan välja att få både ägg och spermier donerat till sig samtidigt som insatt som embryo, eller endast ägg och mannen deltar med sina spermier för att sen sättas in i kvinnan.

Vi har gjort en embryoadoption i St Petersburg och hela den resan kostar ca 60 000:-, men slutade med tidigt missfall. Har nu precis varit i Polen och fått samma behandling, men där kostade hela resan ca 5000:- och nu går jag och ruvar, så det är bara att vänta och se.

Så kanske ägg alternativt embryodonation kunde vara något för dig, sen när allt lugnat ner sig.

Om du vill ha mer info är det bara att höra av sig...