Inlägg från: Shostakovitz |Visa alla inlägg
  • Shostakovitz

    Bekymrad

    Vi var ofrivilligt barnlösa ett bra tag så när äntligen graviditeten var ett faktum oroade jag mig faktiskt mest över att den lille skulle överleva och vara frisk. Det viktigaste är trots allt att man är lycklig tillsammans men hur åstadkommer man det?

    Planera framtiden istället för att oroa dig för den. Skillnaden är enorm, planering är något kreativt och oro är destruktivt och helt onödigt egentligen. "Oro är den ränta vi tar ut på morgondagens bekymmer", som någon vist uttryckte det. Men den är naturlig så det bästa man kan göra är att tackla den genom planering anser jag.

    Vad gäller ekonomi så är det ju så att man i regel lever efter sina tillgångar och utgifter på ett håll leder till indrag på andra och detta löser sig oftast så länge man faktiskt har inkomst och så. Jag studerade (gör fortfarande) och min fästmö arbetade på ett relativt lågavlönat arbete när vi fick vårt första barn men ekonomin försämrades faktiskt inte på grund av barnet. Däremot lärde vi oss att ta ansvar på ett annat sätt och detta kom naturligt.

    Sexlivet kan det givetvis bli si och så med, när kvinnan genomgår en vaginal förlossning kan det uppstå en del skador och blir det kejsarsnitt ska man veta att detta är ett ganska stort kirurgiskt ingrepp. Tålamod är nyckelordet, sexlivet kommer igång så småningom.

    Pressen från andra kan vara jobbig förstås. Att folk förväntar sig att man ska vara och göra på ett visst sätt kan göra en frustrerad. Försök förklara under lugna former vad du tycker och tänker när du känner krav. Antagligen vill de dig bara väl och att man ska bli en bra förälder men det är något man måste lära sig själv.

    Själv läste jag en hel del böcker om graviditet och förlossning; hur man ska vara ett bra stöd för kvinnan och vad man kan förvänta sig. Denna påläsning gav mig mycket och jag kände mig bra förberedd inför förlossningen och kunde vara ett bra stöd under hela graviditeten. Att veta vad som pågår i kvinnan gör att man kan ta hennes mindre rationella beteenden på ett bättre sätt. Jag kan rekommendera Gudrun Abascal's bok "Att föda".

    När min dotter så kom till världen var jag världens lyckligaste och har varit så sedan dess! Att skaffa barn är meningen med livet och det hoppas jag att TS också kommer upptäcka. Låt inte oron förstöra för något som kan vara helt underbart.

Svar på tråden Bekymrad