Ni som har fött barn-Berätta om era upplevelser; bra/dåiliga?

visst gör det ont... det kommer man nog inte undan, om man inte blir snittad. men då har man nog ont efteråt.
Men däremot kan jag säga att min förlossning inte gjorde SÅ ont. sista förlossningen (av 2) gick jag runt och messade med en jobbarkompis till en timma innan lillan va ute.
"tyvärr" har jag inget negativt att berätta om. Men det kanske just är det "bra" du vill höra?
jag tycker inte du ska tänka på att det gör ont under förlossningen. Det är sån kort tid, oftast, det handlar om. Tycker nästan att veckorna efter är värre. När man ska läka ihop.

Kan nog ärligt säga att jag har haft 2 drömförlossningar. :) så det får räcka med 2 barn.

Alltså, det gör ont! Den som säger något annat ljuger.
Men det är ju enda gången det är värt smärtan. Ju ondare -ju närmare ett slut på det.
Jag hade EDA när jag öppnade mig mellan 3cm och 8-9cm och den var helt underbar! Själva krystvärkarna var värst, med dessa varar ju bara allt mellan 2min och en timme (vanligast ca 30min för förstföderska), det är väldigt kort tid! Och jag upplevde nog att själva känslan av att huvudet liksom gled bak igen efter en krystvärk var värst, att just den krystningen var förjäves typ.. alltså själva tanken.. smärtan minns jag inte ens. Jag vet att det gör ont, men jag kan inte "känna" den såhär efteråt.. inte ens 5 min efter att min fina son kommit ut kunde jag komma ihåg smärtan! Och jag LÄNGTAR tills nästa förlossning (beräkn i augusti), det gjorde jag direkt efter första. Det är det häftigaste jag gjort!

Jag har en positiv förlossningsberättelse i min blogg på min sida om du vill läsa!

All lycka till dig och hoppas även du får ljusa minnen från din förlossning!

Jag förstår såklart att det gör helvetiskt ont....men så ont så att man vill dö? Är det verkligen så? Jag är inte rädd för själva smärtan, det jag är rädd för är att jag ska bli fruktansvärt rädd och få panik och tappa kontrollen och göra det hela till en så mycket obehagligare upplevelse än vad det behöver vara.

Det gjorde nog ondare än jag trott, men absolut inte ohanterbart. Jag hade tens och profylaxandning till hjälp och klarade öppningskedet utan större besvär. Krystvärkarna var värre, men mest eftersom jag var tvungen att försöka hålla emot krystimpulserna i nån timme. Jag var inte tillräckligt öppen...
Slappnar man bara av ordentligt och kämpar MED värken istället för emot, så går det. Jag rekommenderar starkt profylax-kurser. Värken påminner om mensvärk, fast oändligt mycket starkare. Och jag har ändå haft mensvärk så att jag kallsvettats och kräkts. :) Men förlossningsvärken varar bara nån minut i taget. Mellan värkarna gör det inte ont alls. Och jag kände hela tiden att "en till värk klarar jag". Och så hade det till slut gått 36 timmar och dottern behagade göra entre. :)

Man ska tänka på att man har ju inte ont hela tiden och dessutom så finns det bra bedövningar. Om man kan undvika att oroa sig för nästa värk så är mycket vunnet.

Alla förlossningar ser olika ut..
Jag hade iallafall inte så ont så jag trodde jag skulle dö. Tyckte det var lättare än jag trott. Sa direkt att detta kan jag göra om när som helst. Bara det går lika fort oxå :)

jag vet att jag sa till min man mitt i att det här var inte så roligt men att det gjorde så ont så jag skulle dö tänkte jag verkligen inte... smärtan är ju liksom inte av ondo det är ju kroppen som arbetar...  jag sa direkt efter att detta kan jag göra om och jag höll ändå på i typ 2 dygn...