Sjukhus i 6 månader..hur får man upp modet igen?
Jag la denna tråden bland åkomma/sjukdom, men fick inget svar där, tänkte att det finns nog många i denna kategori som varit länge på sjukhus..
Vad fick er att få tillbaka styrka/humör när det var tungt?
Min kompis är inne på 6:e månaden på sjukhus med sin son som föddes v 24.
Hon har varit utanför sjukhusets väggar 4-5 tillfällen mer än ett par timmar.
Hennes sambo har barn sen innan så han åker hem på helgerna till dem & då har hon sonen helt själv, ibland helt utan avlastning av personal.
De har fått flytta mellan 3 sjukhus ett antal gånger.
Pojken mår bra men fick en infektion precis innan de skulle få åka hem innan jul.
Nu är de helt isolerade på en barnavdelning på sitt rum.
Läkare som säger olika saker/inte vet nåt osv.
Vi som inte varit med om en sån här resa kan nog inte ana hur jobbigt det är.
Sen att byta sjukhus/personal/läkare från NEO till "barn" avdelning verkar var en jätteomställning.
Hur gjorde ni när ni var utmattade/inte såg slutet på denna resa?
När man bara vill ha klara besked?
Vad kan vi som vänner göra/säga?
Jag känner mig så maktlös, står utanför denna "bubbla" & vill bara att de ska få upp modet igen, så lite tips mottages gärna.
Vi pratar nästan dagligen & jag hälsar på så fort tillfälle ges, hade de varit på hemsjukhuset idag hade jag åkt dit direkt & tagit ut henne ett par timmar, men nu är de en bit bort så det går inte.
Vad fick er att få tillbaka styrka/humör när det var tungt?
Min kompis är inne på 6:e månaden på sjukhus med sin son som föddes v 24.
Hon har varit utanför sjukhusets väggar 4-5 tillfällen mer än ett par timmar.
Hennes sambo har barn sen innan så han åker hem på helgerna till dem & då har hon sonen helt själv, ibland helt utan avlastning av personal.
De har fått flytta mellan 3 sjukhus ett antal gånger.
Pojken mår bra men fick en infektion precis innan de skulle få åka hem innan jul.
Nu är de helt isolerade på en barnavdelning på sitt rum.
Läkare som säger olika saker/inte vet nåt osv.
Vi som inte varit med om en sån här resa kan nog inte ana hur jobbigt det är.
Sen att byta sjukhus/personal/läkare från NEO till "barn" avdelning verkar var en jätteomställning.
Hur gjorde ni när ni var utmattade/inte såg slutet på denna resa?
När man bara vill ha klara besked?
Vad kan vi som vänner göra/säga?
Jag känner mig så maktlös, står utanför denna "bubbla" & vill bara att de ska få upp modet igen, så lite tips mottages gärna.
Vi pratar nästan dagligen & jag hälsar på så fort tillfälle ges, hade de varit på hemsjukhuset idag hade jag åkt dit direkt & tagit ut henne ett par timmar, men nu är de en bit bort så det går inte.