Trisomi 13 & 18

Hej!

Alldeles ny här...vet inte var ajg ska vända mig så jag provar här hos er som fått samma diagnos. Den 2 juni födde jag JAck vår son i v 15+6... ca 10 dagar fick vi reda på hans diagnos. JAg sa själv på första vul att jag trodde vårt barn var sjukt, det såg inte ut som när vår dotter låg i magen...På varje vul ul så blev vi tillbakaflyttade så när vi på kuben fick reda på att det var1:2 och misstanke om trisomi 18 blev jag på något sätt lättad men visst blev det samtidigt en chock...Man kunde redan på ultraljudet se att han hade snedställda händer fötter. Förlossningen blev jättebra och gick väldigt fort. Fick 4 vaginaltabl kl 09 ochk kl 10.00 gick vattnet vid 12.30 föddes han. JAg satt då på toa och skulle kissa och kände att han var på väg ut och fick panik, men lyckades komma in till sängen och födde honom. Vågade inte titta förrän några timmar senare och han var så fin och vacker vår lille kille. Jag tror på att man får de barn man kan klara av att ta. Jack kom verkligen med något till oss, inget kommer bli sig likt igen ...jag gråter får panik och kan i bland inte fatta att det har hänt. Är så glad att vi tog kort på honom. Ursäkta detta osammanhängande inlägg men jag är nog fortfarande i en bearbetningsfas... Ska läsa era berättalser snart. Stor Kram 

Jag kan inte sluta tänka på att vi aldrig fick se Jack växa upp, kommer vi få ett syskon, vill jag? Orkar jag? Trodde jag skulle kunna jobba 2 v efter förlossning, gick ju inte alls. Fick panikkänslor och kunde inte koncentrera mig. Tycker att jag borde kunna jobba, menhar nu blivit sjukskriven, tur att vi har vår underbara dotter! Hur mådde ni efter förlossningen?

Jag fick allstå avbryta graviditeten i v 15+6, för att Jack var svårt sjuk i trisomi 18...Födde fram honom den 2 juni.

Hej och tack för ditt svar! Just nu känns det som jag inte får lov att vara ledsen eller sörja. Som om att nu har det gått en tid och jag förväntas vara som vanligt, Min man sörjer inte riktigt som jag även om han också tycker att vi har fött 2 barn. Vill så klart orka med vår dotter men jag vill helst bara lägga mig ner och sova slippa tänka. När hon inte får sin vilja och skriker får jag ångest och känne rmig som en dålig mamma. Mitt jobb var en ny arbetsplats och tillfällig så det var tufft och jag ville inte berätta det på en gång.  Ska nog gå och prata med någon som du gör. HUr tänker du/ni om syskon?  Förstår inte varför jag inte tillåter mig att sörja, är det en flykt? Kram och tack igen för att du svarade

Hej!

Ja du, jag fick frågan i dag på när jag var på inskolning med vår dotter på dagis. Skulle precis svara ja på frågan om vi hade flera barn men fick en klump i halsen och fick inte fram något. Det är bara 3 månader sedan Jack föddes och det är fortfarande oerhört svårt att prata om honom. Känns ju som jag fött 2 barn. Har funderat på om det inte räknas för att han kom  v15, att han var ett foster? Har svårt deala med detta och sörjer fortfarande. Men jag tror det hjälper att berätta även om det kan vara jobbigt, då är man iaf sann mot sig själv. Ställer folk frågan så kan de ju få olika svar.

Hej, gråter när jag läser dina rader. Så många minnen kommer upp Vad underbart att ni fick ha henne hos er och känna henne. Vet att du inte ber om råd, men vill dela med mig vad som hjälpte/hjälper oss genom hela processen. Tyvärr fick vi ingen bra kurator när vår son föddes så vi gick hela sommaren efter Jack föddes (2/6) och mådde fruktansvärt dåligt men på väldigt olika vis. Till slut när hösten kom fick vi tag på en underbar kurator som hjälpte oss sortera och bearbeta allt. Nu har vi inte lagt Jack bakom oss utan han finns med oss och vi kan  prata om honom. Sorgen kommer aldrig försvinna men nu orkar vi sakta våga se framåt och glädjas. Mina tankar går till er. Kramar Sofia

Hej!
Har varit med om samma sak fast i v 15+3. Det är ett halvår sedan...känner igen det där med klumpiga kommentarer. Vi har haft det väldigt jobbigt men fick bra hjälp av en kurator och i dag finns vår Jack med oss och han är Livs lillebror.  Varken vill eller kan glömma.Känns viktigt att säga det när folk frågar hur många barn vi har..Mina tankar går till er och jag känner verkligen med er. Massor av kramar S 

Hej 
Jag finns här...vi fick en liten kille i v 15+3 för ett halv år sedan Känner så med dig. Det har varit tungt men tiden och den samtalshjälp har fått oss må bättre men vi blir aldrig samma människor igen.
Hör gärna av dig om du vill
Kram

Hej på dig! 
VAd underbart att läsa att ni fått så bra stöd från sjukhuset. Vi valde att avbryta i v 15+3 då vi fick besked att Jack var svårt sjuk. Jack var en väldigt aktiv krabat i magen och var aldrig still. JAg visste efter första vul att han var sjuk fick bara en känsla att något var fel. Så jag fick föda fram Jack och det var både jobbigt och bra. Tiden efteråt fick vi ingen bra kurator att prata med så vi gick i 3 månader utan att kunna bearbeta och förstå att vi verkligen sörjde. Det var fruktansvärt jobbigt men så fick vi träffa en kurator som verkligen hjälpte oss och vi träffade henne 2 ggr och därefter kände vi  båda en stor lättnad. Jag hade ganska mycket panikkänslor efter Jack. Fick panik om jag inte hittade någonting, blev lätt arg och tappade tålamodet lätt med vår dotter. Detta gav mig så klart dåligt samvete men der ahr blvit bättre och bättre. Jag och min sambo bråkade en hel del efteråt då vi nog inte kunde förstå varandra tror jag så här efteråt.
I dag mår vi ganska bra är väldigt tacksamma för vår dotter och har börjat funderat på att försöka få ett syskon till...jag känner blandade känslor inför det och hoppas jag inte kommer oroa mig alltför mycket. Vi kommer nog gå till samma kurator igen. Lille Jack finns alltid med oss och har förändrat vårat liv för evigt. Lycka till med allt.
Kram

Grattis till graviditeten och att allt såg bra ut.  Varför blev det moderkaksprov och inte fostervattenprov? Vår läkare rekommenderade fvp till oss därför undrar jag. 
Vi tänkte försöka få ett syskon men det känns som en lång resa och hoppas inte den bara ska fyllas av oro. Än en gång grattis till Linneas syskon.