Trisomi 13 & 18

Grattis till era barn. Har inte varit inne på länge men det hjälper så att läsa att man inte är ensam när man hamnar i en liten dipp. Går också och är nervös för att bli gravid igen. Fick ett missfall för ett par månader sedan men tidigt - bara i v 7. Skulle lyssnat på den ena läkaren som rekommenderade mig att vänta 6 månader... Vi kommer nog också ta FVP eftersom Kub inte visade något sist även om vår dotter hade trisomi 18. Det som dock känns tryggt är att det inte är ärftligt men jag vill ändå kunna njuta av graviditeten och jag tror att jag kommer att ha svårt att göra det om jag inte har så mycket kontroll som jag kan ha. Vi kommer också att bli erbjudna att gå på specialistmödrarvården.
Tack också för att ni delade med er av era bloggar, ni som har änglabarn - känns som man läser sina egna tankar. Förhoppningen under nio månader som byttes ut av oro när tillväxtkurvan inte var optimal på slutet och sedan det fruktansvärda beskedet att det inte är förenligt med liv. Men samtidigt en enorm glädje och vacker stund vi fick med vår underbara dotter. Jag tänker nu tillbaka på det som en fantastisk upplevelse samtidigt som det är väldigt tragiskt. Har kännt en stor ilska men nu mest en saknad.

Ooo grattis förstår oron måste vara olidlig! Hur kom ni fram till att ni verkligen ville göra fp? Eller var det bara så att fanns liksom inget allternativ?

Stor kram till er!

Fick reda på idag att lilla Nells hjärta inte slog längre, vi visste att hon hade T18, men vi hoppades ändå på att få träffa henne...
Hon hade ju kommit så långt....

Stor varm kram till dig/er,