Trisomi 13 & 18
Upp i det blå skrev 2012-11-03 10:49:08 följande:
Detta var i torsdags, all kontakt med kurator, socialstyrelse, sjukhus var redan ordnat. På måndag ska jag ta min tablett, på onsdag blir själva avbrytande i v20+2. Mer än halvvägs... Min sambo har tagit tag i sorgearbetet själv är jag bara tom, vågar inte känna efter. Bebisen sparkar mindre sen efter provet, men ger sig till känna från och till. Kanske var provtagningen för ansträngande för henne. Sparkar, buffar som jag njöt av förr ger mig nästan ångest nu. Tack alla ni härinne som tagit er tid att stötta. Kag kommer alltid att kolla denna tråd. Nästa gång kanske jag kan stötta nån. Det kommer ju alltid att dyka upp såna här fall, men som någon skrev tidigare i tråden, det kommer nog att födas alltfärre t13 och t18 barn pga dagens fostersiagnostik. Jag kommer heller aldrig någonsin veta om det här översätt beslut. Jag har slukat amerikanska sajter där mycketinfo finns. Det finns en del som visar att barn med trisomi på mindre än hälften av cellerna faktiskt kan födas friska... Men beslutet står fast, lätt är det inte.Beklagar så att ni får göra den här erfarenheten ni också. Det är så oerhört smärtsamt att uppleva. Jag för egen del gick hos en kurator 1 år varannan fredag efter vårt avbrytande och det var skönt. Min sambo sörjde som värst innan födeseln var över, sen hade han sörjt färdigt. Vi var på väldigt olika planeter och jag ältade och var ledsen väldigt mycket och ofta medans han inte hade några behov av det. Kuratorn sa att det är väldigt vanligt att man känner och reagerar olika. Det är en svår tid och man sörjer olika.
Många kramar till dej !