Bara försiktig 2 åring eller är det nåt annat?

Du behöver inte vara orolig alla barn är ju olika. Har en likadan pojk som du har. Han är 2,5 år nu och har varit rädd för allt sen han var liten. Är fortfarande rädd för damsugaren :) och allt som låter. Men de börjar bli bättre. Iår vågar han åka pulka i backen ialla fall som han inte har vågat tidigare. Men man ser att det finns lite rädsa ialla fall. Men man ska nog bara låta de vara. Dom får ta tid på sig.

Okej, skönt att höra att det finns fler.
Sonen va också rädd för dammsugaren rätt länge.

Pratade med BVC och hon började fråga om hans syn att det kan vara en bidragande faktor. Men vi har inte reagerat på att han skulle se dåligt.

Han har även ett otroligt kontroll behov. När hans lillasyster blev tillräcklig gammal för att dra ut skärbrädorna ur en kökslåda grät han hysteriskt och ville börja plocka upp dom. Däremot ligger hans leksaker lite överallt i hans rum.

Kom på en sak till. Ställde honom på toaletten nån gång för att göra nånting, kommer inte längre ihåg vad det var. Men han blev jätte rädd, så han verkar ha en stark höjdskräck. Känns som att han blir så begränsad.

Jo samma här min gillar inte höga höjder heller men han blir inte ledsen men ser att han blir aldeles stel i kroppen. Men som sagt de har iall fall blivit bättre speciellt om han är med andra barn och leker då verkar han inte rädd för något.

Hahaha det är som att det är jag om som skrivit inlägget! Vår son blir 3 år i maj och vill inte ens sätta sig på pulkan. Han gungar aldrig, åker aldrig rutchkana eller provar klätterställningar. Han älskar att busa med sin pappa hemma och gillar då att bli uppkastad i luften men och det är skoj men att vara på lekplatser känns rätt värdelöst.

vAD GÖR MAN? Har också funderat över vad som är fel, men det är väl så att de helt enkelt inte tycker det verkar kul.

På BVC igår sa hon att hon skulle ringa en sjukgymnast som brukar jobba med barn. Att dom hade övningar som kunde hjälpa. Hon skulle ringa mej nu i veckan så får vi prova och se om det kan vara något.

Sen kanske det kan vara bra att kolla synen också. Jag menar ser man inte ordentligt kan ju mycket bli läskigt. Man vill kanske inte kasta sig nerför en backe i en pulka om man inte riktigt ser vart backen tar vägen.

Jag tror ju att sonen skulle tycka det är roligt att åka tex rutchkana men han vågar inte riktigt ta steget.
Han har åkt utanför porten i pulkan i en pytteliten backe efter att jag mutade med att vi skulle gå in och titta på film efter. Då såg han glad ut när han åkte men sa direkt när han kommit ner- inte åka mer.

Mina barn kan ibland också reagera på nya saker.
Däremot är jag inte sen att följa med
Om dom blir rädda så tvingar jag dom inte, men antingen följer jag med i rutchkanan, eller på pulkan, eller så åker jag själv så dom ser att det inte är något farligt.

Tror det kan hjälpa att man själv har en avslappnad syn på det, och själv kan göra det och ha ql, och leda dom igenom det dom tycker är obehagligt.

Så var det t ex i simhallen, först tyckte döttrarna det var otäckt, och vägrade släppa taget om mig. Nu senast när vi var där(typ 5te gången) så började bägge hoppa från kanten(och det gör inte ens jag), så nu börjar dom bli modiga och kaxiga även i vattnet. Nu höll en av döttrarna i mig ibörjan, men sen släppte hon taget, och klarade sig minsann själv!, precis som syrran.

Svar till Himalya:

Det finns inget som helst oroväckande i din beskrivning av din son. Det är hans personlighet och den bör han få utveckla utifrån den han är, och han är dessutom bara två år. Det är många barn som verkligen "avskyr" att bli kastade upp i luften. Någon sjukgymnast behövs inte.

Jag tycker det låter som att det är hans personlighet bara, inte alls något fel! Min systes äldsta pojk är mycket som du beskriver och har inte alls reagerat på att det skulle vara något fel på honom.

Vissa barn är mer riskmedvetna bara Man kan ju se det positivt också, det är ju mindre risk att de barnen råkar illa ut!

Tack för alla svar här.
Självklart förstår jag att det är en stor del av hans personlighet och han får vara den han är.
Stöttar alltid och är med, visar och gör saker.

Nu i helgen åkte han faktiskt pulka utanför oss tillsammans med en kompis och tyckte det var roligt. Åka mera sa han flera gånger. :)

Vi hoppas på att han har varit inne i en fas för det går verkligen upp och ner det här.
Det är svårt att förklara pecis allting här i skrift vilket som ändå gör att jag tror han skulle må bra av lite "hjälp på traven" eller vad man ska kalla det.

Jag vill ju gärna veta hur jag kan hjälpa honom på bästa sätt för att han ska må bra.

Jag tror inte du behöver oroa dig. Och vår son är också försiktig av sig. Man får busa lite lagom. Och vara försiktig med starka ljud....