Ingen lösning i detta inlägg men information över hur jag själv antar att jag drabbades av märkligt tryck och nästan yrsel i pannloben och tinningarna.
Fick en blodtrycks medicin för att jag har högt undertryck. Efter ett år av den märkte jag att mina allergier blev värre samt att min sexdrift var obefintlig.
Jag lyckades utan nån hjälp från otaliga tester och frågor av läkare, lyckas ta reda på att jag led av zinkbrist. Och att medicinen jag tar Enalapril enligt hyfsat nya amerikanska studier hittat ett samband med låg zinkupptagningsförmåga och den medicinen.
Enkelt, tänkte jag. jag tar och fixar zink som tillskott och så borde problemet vara löst. Och det gjorde jag. Tog två tabletter zink om dagen från en burk jag köpte på ICA.Och mycket riktigt efter bara en vecka började problemen från min medicin reduceras tydligt.
Men så efter ca 1.5 till 2 månader så började saker hända. Jag märkte att mina allergi besvär med utslag kom tillbaka och jag började känna mig förvirrad, med än vanligt. En del av mina vänner påpekade att de inte tyckte jag betedde mig som jag brukade. Jag tog inte så stor notis av det till en början. Men när problemen blev värre började jag luska.
Till min förtret hade jag fattat fel om doseringen och vad jag trodde var en dubbel dos varje dag sen jag började hade varit 4 dubbel dos. Jag vet hur ni tänker nu, vilken jävla idiot och ja jag får stå för det. Jag hade tagit för givet att en dag representerade ett dags intag. Bieffekterna är många där ibland nått som kallas letargi. En form av mental slö het och dåsighet. Motoriken, koncentrationen osv drabbas, nästan som en slags lätt form av demens. Jag slutade omedelbart så klart. Och hoppades att det skulle bli bättre snart.
Att överdosera zink sägs vara svårt och jag läste att folk har tagit över 100 mg dagligen i flera månader utan permanenta skador. Men en vecka efter jag insett detta vaknade jag upp med sagda tryck i huvudet som ni alla beskriver. Läkarna säger stress som mantra. Vilket jag vet är skitsnack. En morgon var jag så illa däran att jag inte kunde tala normal, svårt att få fram rätt ord, taffligheten var så extrem att om jag skulle plocka upp nått från bordet så kunde jag slå undan den istället. Jag hade gråten i halsen och trodde att jag blivit hjärnskadad för gott.
Sen när jag tog mig till läkaren och förgäves försökte förklara min situation så frågade läkaren om jag hade druckit alkohol den dagen. Förnedrad lät ja honom prata med min far över telefonen som försökte övertyga om att problematiken var allvarligare och mer komplicerad än så. fick göra några blodprover och ska fixa en tid på en minnes klinik mest för att kunna få göra en datortomografi för att utesluta nån fysik anomali.
Känslan i huvudet är bättre men som någon här skrev så är det lätt att tro man har fått en hjärntumör som ligger och trycker där inne. Är fortfarande förvirrad och känner verkligen hur det här trycket blockerar mitt medvetande och det är otäckt som fan. Jag ska bookmarka den här sidan och rapportera eventuella lösningar eller problem.
Det här är en mardröm och standard svar som stress och att nån slags jävla massage skulle göra det bättre låter inte som att man blir tagen på allvar. Det är som jag har en kappa av fett eller nått som ligger över hjärnbarken. Har inte tagit några droger legala eller illegala på väldigt länge förutom en del tyngre sömnmediciner för över ett år sen för sömnproblem av mitt höga blodtryck.
Min skräck är att blodtrycket ska ha gett mig nån slags mini stroke och att jag kommer vara så här jämt. Så fort jag får reda på vad min situation beror på så lovar jag håller er uppdaterade. förhoppningsvis kan det tillsammans med andras information kanske underlätta för nån av oss. Lycka till och ge inte upp hoppet.
Danne