Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej allihop!

Har typ 1-diabetes och är gravid med mitt andra barn. Jag är i vecka 8+5 och har just ringt specialistmödravården. Tyvärr gick kommunikationen halvbra, även om det var en trevlig person jag pratade med.

Jag kommer att gå på inskrivning med barnmorska i nästa vecka, vilket skulle ta 1-1,5 timme. Veckan efter skulle jag vara där hela förmiddagen och träffa kk-läkare, diabetesläkare och dietist. Det jag själv är intresserad av just nu är att få göra VUL. Vad tror ni, det kommer väl inte att göras på inskrivningen? Det görs väl av läkare? Jag kommer att gå i Lund, är det någon annan som gör det och kan uttala sig utifrån det? Jag frågade två gånger när jag ringde men fick inget riktigt svar, därav mitt uttalande om kommunikationen ovan.

Jag är gärna med i tråden och bidrar med tips och annat, tänkte inte bara ställa frågor fortsättningsvis...

Vad jobbigt. Men skönt att du är inlagd, så att de har koll och kan göra det bästa av situationen.

Grattis!!!
Hade du gjort något VUL innan?

Jag måste fråga igen: när har ni fått göra ert första UL? Någon som går i Lund och som vet hur det är där? Jag har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet, missfall och en jobbig graviditet med blödningar, så jag har svårt att tro att jag verkligen är gravid.

Tack! Vad bra med någon annan som går i Lund! Vad skönt att du trivs, som du skrev i ett annat inlägg. Jag gick i Malmö min förra graviditet, och blev ofta dåligt bemött, vilket var jobbigt eftersom jag var så orolig (inte av diabetesskäl utan pga min bakgrund som ofrivilligt barnlös). Tolkar jag dig rätt när jag uppfattar det som om du alltid träffar samma barnmorska och samma läkare, bortsett från att du har avsagt dig den dåliga (som ju lät urusel)? Det hade varit jätteskönt. Förra gången träffade jag olika personer hela tiden.

Jag ska först på ett kortare besök hos en barnmorska, och en vecka senare ska jag vara på specialistmödravården minst halva dagen. Jag gissar på ett VUL den andra gången, men tror du alltså att det kan vara redan när jag träffar bm? Hur var det för dig?

Jag tror att många med diabetes hamnar högre i HbA1c än den genomsnittliga gravida kvinnan, även om värdet inte är onormalt i sig. Jag kan inte den nya skalan, men min förra grav var det 4,0-5,3 som var referensvärdena. Ligger man då på t ex 5,2 större delen av tiden så är det ju normalt och ofarligt, men det är säkert ändå högre än vad många icke-diabetiker har. Då får ju barnet i sig mer socker än medel och blir större än annars. Friska ligger ju också olika i blodsocker, och får ju olika stora barn. (Även om blodsockret förstås inte är det enda som påverkar barnets storlek - det är ju både ärftlighet och säkert andra miljöfaktorer också.)

Jag läste dessutom en gång om en studie som visade att även lite högre blodsocker mycket tidigt i graviditeten kunde påverka barnets storlek. I början växer ju alla embryon i samma takt, så tidigare trodde man inte att blodsockret då spelade roll (utom för missbildningsrisken förstås!), men tydligen grundläggs "banorna" för sockertransport till barnet redan tidigt, och kan påverkas av högt blodsocker så att mer socker kommer att överföras senare även om mamman då har normalt blodsocker. Om nu detta stämmer - det kanske bara var en studie, jag minns inte? - så skulle det ju kunna förklara några "oförklarliga" fall av stora barn. Jag hade ett HbA1c på drygt 4 redan kring befruktningen och genom hela min förra graviditet, och mitt barn vägde 3300 g när han föddes i vecka 40+1.

Jag har fått lära mig att insulin inte förs över från mamman till barnet. Och jag förstår inte varför det skulle spela någon roll vid typ 1-diabetes. Vid typ 1-diabetes har man ju normal insulinkänslighet, och borde rimligen tillföra ungefär samma mängder insulin till kroppen som en gravid icke-diabetiker med motsvarande vikt osv själv producerar.

Jag kan inte släppa det här.. Fattar jag rätt, att du hade 4,3 och och hon trodde att du hade 43 enligt den gamla skalan? Det kan man väl inte ha och vara vid liv?
Jag var tvungen att googla det nya systemet, och fick fram att 43 med det nya skulle motsvara 5,1 enligt det gamla. Det är väl inte direkt katastrofalt?!
Hur som helst, hon verkar ju inkompetent, och att dessutom vara så nedlåtande mot dig... Hoppas verkligen jag slipper träffa henne.

Jo, det fick jag höra en massa gånger under min förra graviditet. Att insulinkänsligheten ökar kan tydligen vara ett tecken på att moderkakan börjar "bli trött", eller hur man ska uttrycka det (inget onormalt utan bara så som det blir på slutet; däremot skulle man se upp om man plötsligt fick minska sina doser jättedrastiskt).

Vet dock inte hur det stämmer för alla. På mig stämde inga generella sanningar in förra graviditeten, när läkarna berättade vilka veckor man brukade få höja sina doser osv. Jag antar att det kan variera hur och hur mycket man påverkas av olika hormoner.

Det ska jag göra. Jag ska kolla med dig om det var samma person, om jag har oturen att träffa på någon som både är oförskämd och inkompetent.... Vad bra att läkarna är bra annars. Och vad skönt att träffa samma bm varje gång.

Jag ska dit imorgon bitti, och bara träffa barnmorska. Sedan ska jag dit om en vecka igen och träffa olika läkare och vara där halva dagen. Vi chansar på att det inte blir något VUL imorgon, min man har nämligen svårt att följa med. Vi har ordnat så att han kan följa med i nästa vecka istället. Jag vill inte göra VUL ensam, så om det mot förmodan skulle erbjudas imorgon säger jag nog faktiskt nej,

Min förra graviditet hade jag småblödningar från vecka 6 till vecka 13. Det gick bra, men det var hemskt jobbigt. Man kan ju åka in akjut om man vill få det kollat, men i vecka 5 kan det nog vara svårt att se något på VUL.

Jag har fått höja mina insulindoser redan i vecka 5, både nu och förra graviditeten. Men många får sänka i början.