Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare
Jag joinar också här. Är en typ 1:a sen -98, med insulinpump som alldeles nyligen, 29/1, plussade :)
Har redan börjat nojja sönder mig då mina värden som innan var så himla bra nu åkt jojo upp och ner mellan 2-17. Imorse vaknade jag med 15 i blodsocker (somnade med 6,5) och mätaren visade ketoner och jag bara skrek och grät över mitt misslyckande att hålla ett bra blodsocker, fattade ingenting, och att jag säkert skadat vårt barn nu när jag inte lyckats hålla bra värden och allt. Så JÄVLA typiskt att det ska hända nu när allt legat bra innan, och så när man väl blir gravid, då ska det bli såhär. Jag har hela dagen surfat på nätet och är nu LIVRÄDD för hjärtmissbildningar och det ena, det andra och det tredje. Jag är så arg på min kropp och har kollat blodsockret 10ggr redan idag.
Jag var glad samma dag som jag plussade, fattade inte att det var sant, men nu har jag bara en klump i magen hela tiden: Tänk om jag skulle skada vårt barn för att jag inte lyckats hålla ner värdena ordentligt. allt kommer va mitt fel. jag kommer aldrig förlåta mig själv.....Det var ju inte såhär det skulle bli. Känns som jag kommer gå och vara orolig i 9 månader nu och livrädd att de kommer hitta nåt fel på barnet när det är fött.
Sen vet man ju att diabetes överlag målas upp till "det värsta som kan hända" och att det beskylls vara orsak till både det ena och det andra...Så jag vill inte tro på antaganden utan ren FAKTA. Vet inte hur stor missbildniingsrisken är och vilka värden som innebär "ett högt blodsocker"...
Ni som varit hos mödravården, hur fungerar det med hjärtkontroller osv, när kollar man första gången? Nån som varit med om nåt avvikande?
Jag är inte det minsta glad just nu, bara arg och ledsen.. Vill ju att detta ska vara en underbar tid, men nu är det bara ett stort ångestmoln!! Känner mig så himla ledsen...:(