Gör vi rätt?!

Hej på er!
Jag är adopterad (och även blivande adoptivförälder), kom som 4 månaders bebis till Sverige från Africa.
Jag har haft en bra uppväxt! Många vänner, intressen och familj och släkt.

Visst har man haft svackor i livet (som alla andra). Ibland har man önskat att man kunde vara lik nån, särskilt när folk runt om kring en talar om hur lika barnen är de själva osv. Fick en kronisk sjukdom i vuxen ålder som kan vara ärftlig, hur skall man ta reda på det liksom? Och då kan det komma tankar om vad och varför saker är som de är..
Jag tror att det är viktigt att man talar om "sanningen" för barnen så fort de kan förstå, innan nån annan gör det. Har man hela deras bakrundshistoria också så är det jättebra att man kan berätta om hur det var i "deras" land.

Jag vet precis vad och varför mina biologiska föräldrar ej kunde behålla mig och det känns skönt. Jag är oehört glad och tacksam för att min biologiska mamma tog det jobbiga beslutet att adoptera bort mig, annars hade inte sag suttit här idag...

Har ni fler frågor är det bara att höra av er!

Love M