Gör vi rätt?!

Jag kom hit till sverige som 2-åring o. tyvärr hade jag nog platsat på den sida i Passsagen du nämner, frfr allt tidigare när jag var yngre, o. blev eg. inte bättre förrän jag hittade min biofamilj.
Det handlar enormt mycket om a-föräldrarnas inställning, till sin(ev.)barnlöshet, inställning till barnets(ev.)önskan att senare söka sina rötter, släktens o. den övriga omgivningens inställning till adoption av barn skall vi heller inte glömma.

Växer man som jag upp med iaf en förälder som inte gjort upp med sig själv o. sina känslor, inte har den närmaste familjen "med sig" o. pos. inställd så k a n det bli svårt för barnet, ä v en om det inte är säkert.

Bara att du Ts tänker som du gör o. även andra a-föräldrar som skriver här, får mig att tro på att ert framtida barn kommer få det bra. Inställningen till barnens rötter o. ursprung är så mycket bättre som någon skrev ovan nu än för 20-30 år sedan.
Det finns a l d r i g  några garantier för att allt skall bli perfekt, men att göra sitt bästa o. vara lyhörd, det tror jag att man kommer långt med.

Lycka till Ts o. andra som nämner att ni köar !