Hög förlossningsrädsla där kejsarsnitt är enda utvägen

Jag har fått ett beviljat snitt ska få min lilla älskling om exakt 10 dagar. Omgivningen undrar och har åsikter men det struntar jag i. Sen så blir man självklart less på allas tyckande, och mångas stora fråga blir ju "får man välja?!" Många tror att man vill ha snitt för att det är bekvämt, så är inte fallet.

Kan ju berätta mer om hur det gick efter jag genomgått snittet :)

Jag har gjort två ks pga förlossningsrädlsa. Har hört mkt dumt och kände mig som en sämre mamma med första dottern efter alla dumma kommentarer och det jag läste i anti-kejsarsnittstrådar här på fl. Men sedan vände känslorna och jag är idag sjukt stolt över att jag stod på mig:)! Jag kunde inte haft bättre förlossningar och mått bättre rent psykiskt efter. Hade jag tvingats till vaginal förlossning hade jag säkerligen mått dåligt över det och inte varit lik bra mamma.
Jag köpte en bok som heter kejsarsnittsboken som jag läste mkt i, på så sätt visste jag alla steg i prosessen och vad jag kunde förvänta mig.

Jag är i vecka i 31 och kommer få planerat snitt pga förlossningsrädsla. Har fått datum nu och det känns jätteskönt! Tyckte inte det var svårt att få mitt snitt, de läkare och barnmorskor jag träffade har varit mycket medmänskliga och förstående. Precis som dig, TS tog jag kontakt med med förlossningsvården innan jag blev gravid. Jag tror att det gjorde att jag blev tagen på allvar när jag väl blev gravid. AuroraBM jag träffade började med att säga att ingen blir tvingad att föda vaginalt på mitt sjukhus. Tråkigt bara att hon inte kan ta hand om alla förlossningsrädda för hon var verkligen kanon!

Jag är ändå väldigt nervös för mitt förestående snitt, jag är rädd för att det kommer att göra svinont eller att jag ska råka ut för någon ovanlig komplikation och sedan känna att det var mitt eget fel eftersom jag inte ville föda vaginalt. Min svägerska som är förlossningsläkare har dock tröstat mig med att snitt innebär en mindre risk för barnet.

Vad gäller släkt och vänner har jag varit väldigt selektiv med vilka jag berättat för, mina föräldrar skulle bli onödigt uppstressad och det känns onödigt. Mina vänninor har inte åsikter och tycker det är mitt val. Är inte dugg intresserad vad andra tycker, jag bryr mig ju inte om hur de föder

Va skönt att höra att det gått bra för andra. Jag ska på samtal imorgon och börjar faktiskt bli lite nervös. Jag är nervös att de inte ska ta mig på allvar, trots att jag varit hos dem tidigare. Jag längtar tills jag får ett bestämt datum så att jag kan slappna av lite, även om jag inte är orolig av mig i vanliga fall så är detta någon som jag tänker på varje dag. Jag tror att det kommer att ordna sig men innan man vet så är man alltid lite nervös. Ja det skulle vara jättebra att få höra hur det går för dig, zizzie87, kom gärna tillbaka och berätta när du orkar.

Det är så konstigt för jag är själv sjuksköterska så jag har erfarenhet av vården men trots detta så har jag svårt att släppa min ångest. Alla i min närhet vet om att jag vill ha kejsarsnitt och de flesta förstår, sen finns det ju de som ALLTID ska påpeka hur "det är det mest naturliga i världen att föda barn, kvinnor har gjort det i alla tider". Jo, jag vet det men det gör mig inte mindre rädd för det.

Hej

Kände att denna tråden var ngt för mig, hoppas jag får vara med och diskutera

Jag är en "sådan" som är så förlossningsrädd att jag inte ens vågar bli gravid. Kan verkligen identifiera mig med TS beskrivning och jag blir ju nyfiken på hur du, TS, kom över det såpass mkt att du vågade bli gravid?

Ni andra i tråden, var ni oxå "bara" förlossningsrädda eller fanns det andra skäl till att ni fick beviljade snitt? Har förstått att det kan vara svårt att få snitt om man "bara" är rädd och det oroar mig jättemycket. Tydligen ska det variera mkt mellan landstingen, själv bor jag i Västra Götaland, var bor ni och hur var det där?

Hälsar Kaprifolen 1979

Jag har fått ks beviljat. Är i v33 nu och jag får det pga rädsla + andra privata skäl. Var ingen diskution alls om det. Spec.mödravårdens läkare hade skrivit i journalen att andra sätt omöjliga, detsamma skrev min bm. Jag träffade chefsöverläkaren på sjukhuset i förra veckan en UNDERBAR människa som sa att INGEN tvingas till att föda vaginalt. De måste se till mammans psykiska bästa samt barnets i andra hand. Hon sa att det bästa för mig var ks och jag höll med då hon sa att tvingar man ngn så kanske de mår jättedåligt efteråt, stöter ifrån sig barnet eller får förlossningsdepression och det vill dom INTE utsätta ngn för. Samt att om kvinnan är panikslagen och tvingas till vaginalt kan DETTA orsaka komplikationer i sig. En mkt förstående läkare. Tog 5 minuter att få det beviljat (hon hade dock redan beviljat det dagen innan när hon läste journalen men ville bara berätta för mig varför).

jag har oxå hört skitsnacket om att man går den lätta vägen, man har inte fött på riktigt, man är inte normal, bla,bla,bla och det skitsnacket kan jag ärligt säga att jag torkar baken med...Det kommer alltid finnas kvinnlig avundsjuka oavsett vad man gör. Jag tycker att alla bestämmer över sin kropp, sitt liv och sina barn.

Sen att fl-folket tycker motsatsen skiter jag i. Jag lyssnar på läkarna som alla sagt att vi alla är OLIKA vi alla är INTE gjorda för att föda vaginalt som vissa tycker..Jag tycker dessa lever på stenåldern..

Jag var och pratade med förlossningsrädslamottagningen i slutet av förra veckan. Det blev bestämt att om jag fortfarande känner som jag gör nu, fast när jag är i v 36, så kommer jag att få kejsarsnitt. Överläkaren på förlossnignen har skrivit på det beslutet. Så nu känns det bättre, bm ville att jag skulle ta dessa veckor och fundera över hur det skulle vara att föda vaginalt (som om jag inte redan har funderat över det i åratal). Men med detta beslutet så känner jag mig lugnare då jag vet att jag får kejsarsnitt om jag känner likadant om 5 veckor.

Hej, Jag har ingen förlossnigsrädsla och har varken efrfarenhet av kejsarsnitt eller vaginalt. Jag är gravid med mitt första barn och har bf om 8 dagar. Kan inte säga att jag är särskilt nervös eller rädd.

Jag är lite intresserad av vad det är som gör er så rädda för att föda vaginalt? Jag är absolut inte kritiskt gentemot era beslut, bara nyfiken på vad det är som utlöser rädslan.

åå jösses detta var en intressant tråd! känner att ja vägrar föda vaginalt en gång till..hade så otroligt mycke komplikationer förra gången..ja börjar nästan gråta varje gång en förlossninge kommer på tal för det var så jobbigt förra gången..Men hur går man till väga..Tar man upp det med sin Bm i första hand el hur gör jag?