EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17
PellePellePelle:
Det här inlägget känns delvis som ett negativt inlägg (pga av de sorgliga utgångarna), men ibland kan det kännas bättre bara genom att veta att det finns någon annan som varit med om samma sak och klarat sig igenom det.
Jag glömde berätta att min bästa kompis fick tvillingtjejer i v24 med TTTS (tyvärr överlevde de inte, den stora dog i magen och den lilla levde bara 15 timmar) och min släkting fick också tvillingtjejer i v27 med TTTS där tyvärr bara den ena klarade sig, men hon är tre år nu =). Sedan hade Eira på slutet en kuvösgranne (född i v 27) som var ena överlevande tvillingen vid misstänkt TTTS. Sist jag hörde om dem så var de på väg hem från sjukhuset i slutet av februari, utan syrgas...
Hoppas att pojkarna får må bättre snart. Det brukar gå väldigt mycket upp och ner för de små liven, särskilt i början. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag brukade ta ett ordentligt godnatt av mina barn innan jag gick och försökte sova (med betoning på försökte, det är inte alltid så lätt, men lite vila kan det ju bli ändå om man har tur).
Du kanske kan prova att lyssna på någon CD-bok för att få tankarna på annat när du ska sova? Se till att du känner dig trygg i att personalen kontaktar dig/er om barnen blir sämre och ni inte är närvarande, då kan du slappna av även om du inte är där (i förvissning om att de kontaktar dig om det blir kritiskt).
Fråga sköterskorna om det är något som du inte förstår och känner att det är viktigt att förstå för dig. De kan oftast förklara om det är något som läkarna sagt, men man själv missat att förstå.
Precis som Jennyc skriver så fick vi tipset att inte titta på monitorerna, utan se vårt barn. Det är inte maskinerna som ska avgöra hur barnet mår... Det är inte lätt, maskinen kanske är det enda man fattar just då, men man missar en del av sitt barn. Efterhand så lär man sig tolka barnets färg, rörelser, minspel och kan tom själv avgöra om monitorerna visar rätt reslutat.