Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej....jag tittar in här och försöker läsa mig till några svar efter en för mig omtumlande dag :(

Historien i korthet:

26 sept ett svagt pos test och dagen efter den 27 sept ett negativt gravtest. Mens (som jag trodde) på kvällen den 27 sept var för mig ett faktum att det inte gick vägen även detta försök. (Har försökt i över ett år).

Igår  gick vi på bio och jag kände plötsligt lite molande hugg långt ner på höger sida. Lite som tarmvred men inte jätteont. När vi kom hem så fick jag en ljusrosa blödning efter några timmar. Jag blev lite fundersam då jag aldrig har mellanblödningar! Imorse bestämde jag mig för att ringa sjukvårdsupplysningen men gjorde först ett gravtest...gravtestet var positivt. Gjorde ett till och lika tydligt det. Blir via sjukvårdsupplysningen hänsvisad till gynakuten pga smärta+blödning men som jag sa även till dem ....det gör inte så ont, lite obehag bara.

Åker till SÖS, väntetid 3 tim 15 min. Får göra ett vul och inget foster i livmodern :( Här försvann jag i ett töcken och kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa...min man har återberättat nu efter allt gråt och skrik från min sida..

Jag hade ett hcg på 2005. Inget synligt i livmodern. Läkaren säger inte om hon ser ngt i äggledarna. Jag får veta att det med all sannolikhet är utomkveds. Får veta 3 alternativ : cell, titthål eller större operation. Men först ska jag tillbaka på tisdag och lämna blodprov för att se om hcg sjunkit eller stigit :((( 

Jag har inte så ont....när blir det farligt? Jag är så rädd och förvirrad, vad händer?! Kan man missa foster på vul? Jag griper efter halmstrån....jag önskar hellre ett missfall...än ett utomkveds..hjälp! Jag känner att vi egentligen inte fick mycket information.....

Ska det vara så?

// Orolig och ledsen och rädd.
 

Tack för era svar! Jag känner mig lite klokare, så tusen tack. Jag har inte fått mer blödningar under kvällen och känner ingen form av smärta. Det förbryllar mig...jag vågar knappt gå och sova, tänk om jag inte känner om det händer ngt?!

RaraS - jag tror v 5 enligt mina egna beräkningar.  

Tack till Frikadellen och acinna för era svar. Jag ska försöka att blunda en stund nu, men allt känns så overkligt från + till total sorg och förskräckelse... usch :( 

Hej tjejer. Vilken märklig situation detta är. Lämnade blodprov imorse och har gått som på nålar för att få svar i em. Läkaren ringde nyss. Det var en annan läkare. Hon meddelade att provsvaret inte var klart än och frågade om hon kunde ringa imorgon?! Jag lämnade ju proverna på SÖS kl 08:00 imorse...vaddå inte svar än? Innan hon sa att hon ringer imorgon frågade hon ju om jag hade ont. Jag svarade nej. För jag har inte ont, känner INGENTING för tillfället förutom att min bröst gör så ont att behån känns som en tortyr.

Jag passade på att fråga henne lite frågor som jag i min chock i söndags inte frågade. Denna läkaren sa att de trodde att det kunde vara tidigt missfall, utomkveds eller så kan det vara tidig graviditet!? Jag frågade om de hade sett ngt misstänkt. På höger sida hade de sett ngn "förstoring" knappt synbar och detta var en eventuell misstanke om utomkveds. Hon sa att läkaren som hade undersökt mig var väldigt erfaren. Däremot var hon tydlig med att bilderna inte gick att tolka, inte ens området hon hade förstorat för att det är så tidigt. 

Jaha? Nu sitter jag här och är inte mycket klokare  Lite räddare och blir ju snart knäpp i huvudet...
Men utomkveds är ju farligt?! Får jag bara sitta hemma och vänta såhär då?!

De ringer imorgon. Imorgon får jag veta om hcg:n gått upp eller ner. Det känns som om ngn tog ifrån mig möjligheten att styra över mitt eget liv helt plötsligt....denna väntan. 

Acinna . vad härligt att läsa om din energi!! 

Kram på er.

 

Läkaren ringde upp igen. Nu hade de fått provsvaren och det är med all sannolikhet utomkveds sa de.
Jag ska in dit kl 08:00 imorgon.

Jag är helt tom.

 

Mika-- åh vad ledsamt. Jag känner med dig, men du, man får ha och ska ha deppiga dagar för att bli starkare nästa dag. Imorgon är det en ny dag och förhoppningsvis blåser det lite friska vindar med ny energi åt ditt håll. Kramar om! Inte ge upp!

Tack Acinna och Sunflower. Dagen har varit tung. Jag är hemma på "permission" dvs jag är fortfarande inskriven men fick sova hemma inatt då vi bor så pass nära SÖS...kände att jag behövde det då pysket inte riktigt är ok efter den här karusellen av känslor etc.
Det som har hänt idag är att jag har genomgått en skrapning. Detta för att se om det trots allt satt i livmodern. Enligt överläkaren är det ingen frisk graviditet oavsett och jag bad om alternativ till cellbehandlingen då jag på något sätt känner mig väldigt rädd för den. Ni som tagit spruta med cellgift, är ni nöjda? Hur mådde ni? Återhämtning? 
Tyvärr kan vi väl säga att de inte hittade ngt direkt under skarpningen vilket antagligen bekräftar att det sitter fel. Imorgon ska vi ta nya prover och därefter blir det väl beslut om fortsatt behandling (om nu inte har sådan tur att skrapningen satte fart på allt och mitt hcg har sjunkit).

Jag borde verkligen sova eftersom jag är lite "groggy" efter sövningen fortfarande men jag bara tänker massa oroliga tankar hela tiden. 

Acinna förresten, härligt att höra att mensen kom igång så pass snabbt ändå! 

Kram på er tjejer! 

 

Hej tjejer...
Jag fick en spruta med cellgift idag trots allt. Läkaren tyckte att det var det bästa tillvägagångssättet. Så en spruta i höger skinka och utskriven för att ta prover kommande sön och tors.

Hur många av er som tog cellgift behövde ta det 2 ggr?
Fick ni buksmärtor?
Började ni blöda?

Jag mår ju lite skumt måste jag medge. Lite illamående men ändå inte...snarare lite sjösjuk/åksjuk. Livrädd att detta giftet är farligt även om jag frågade dem minst 4-5 ggr att det verkligen var värt att testa med denna metoden... en söt sköterska sa att denna dosen är "som ett glas vatten jämfört med riktiga doningar som man ger till bla cancerpatienter".

 

Hej tjejer, tittar in och undrar hur ni mår? Hur känns det fysiskt Shibby77 efter op? Har du ont? Tänker på dig med många andra här i tråden.
Jag & min man har lite smått talat om ivf men vi har inte tagit ngt beslut om hjälp än. Det tog oss lite över ett och ett halvt år att bli gravida som nu slutade i ett utomkvedes. Än så länge är min spontana känsla att jag vill ge det kanske ett halvår till efter läkningen av detta elände innan vi söker hjälp.

Jag var och lämnade första blodprovet idag efter sprutan. Än så länge känner jag ingenting precis som för dig Mika1980. På torsdag ska jag lämna ett till blodprov och på eftermiddagen där ringer läkaren & meddelar mig om hormonerna sjunkit eller ej. Usch, jag har en otäck känsla att de inte sjunker. 

 

Acinna, låt inte rädslan ta över. Jag förstår dock precis vilken rädsla du talar om!!! Jag kämpar lite med de tankarna själv.

Jag fick svar idag på proverna och tack gode gud så har de faktiskt gått ner så pass att de gjorde en bedömning att jag inte behöver mer cellgift eller operation! Jag blev så oerhört lättad av svaret samtidigt som jag blev lite paff för jag var så inställd på mer trubbel... 
Nu blir det till att lämna blodprov igen om en vecka och fortsätta så tills nivåerna är nere på sa pass låg nivå att de "släpper mig". 

Men visst är jag lite kluven inför allt. Helt plötsligt så har en rädsla infunnit sig här...vågar jag försöka snart igen? Kommer det fastna igen? Vem/Vad har egentligen rätten att ta ifrån mig lyckan över ett plus??!!! Jag kommer ju bli rädd och nervös om jag skulle få uppleva ett plus igen ... inte vågar jag hoppas nästa gång 

Men egentligen är det väl bara att ge sig in i verkstaden igen efter kroppen fått läka ihop sig lite... Oj...vad Oenkelt det där låter....

Kram på er