Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3
Hej, jag har följt den här och många andra trådar om X sedan början av augusti, men inte orkat skriva ett eget inlägg förrän nu. Tänkte berätta min historia nu.. Jag har velat ha barn i många år och för ca ett år sedan påbörjade jag tillsammans med fästmö processen med inseminationer - dock blev det ingenting trots flera heminseminationer. Min fästmö insåg under denna tid att hon vill vänta med barn, att det finns saker hon vill göra innan hon bildar familj..detta knäckte mig, jag kunde inte vänta längre! Så jag valde att lämna henne för att försöka bli mamma på egen hand. Jag åkte till Storkkliniken i köpenhamn och blev gravid på första försöket.
Jag var överlycklig..men jag kunde inte njuta fullt ut då jag kände på mig att någonting inte stämde. Jag hade från ca. v. 5 känt en stramande känsla i vänster ljumske och ungefär i v. 6 åkte jag in till gynakuten för att kolla upp detta. Jag möttes av stor skepsis "det känns lite att vara gravid" fick jag höra, men fick ändå göra ett ultraljud. Man såg ingenting i livmodern men inte heller någon annanstans, men mina prover visade att jag var gravid. De skeptiska ansiktsuttrycken byttes till medlidsamma, de sa att det förmodligen var ett begynnande missfall.
Mycket riktigt började jag störtblöda ut stora klumpar under svår smärta ca. en vecka senare..jag var oerhört ledsen men tänkte att det var så pass vanligt och att jag kunde försöka snart igen. Tursamt nog valde SÖS att följa upp mig med hcg-prov, ytterligare en vecka senare fick jag ett samtal av läkaren: jag skulle åka in till akuten omedelbart, mina värden hade stigit från ca 600 till 5000! Chockad och rödgråten fick jag genomgå ett till ultraljud, man såg då ett foster som var 2x2 cm i vänster äggledare. Läkaren sa "och det där är nog hjärtat som tickar", jag blev helt kall inombords..hur kunde hon vara så okänslig, det var det sista jag ville höra!
Jag fick cellgift metrotrexat injicerat och skickades sedan hem..jag befann mig i chocktillstånd och vet knappt hur jag kom hem. Fyra dagar senare skulle jag komma och lämna nya prov, de var oförändrade. Jag berättade attt jag hade haft lite värk i magen under ett par dagar men fick svaret att det var normalt.. Jag bad min mamma bo hos mig i några dagar, jag kände på mig att det skulle sluta illa. Senare samma kväll kom smärtan som en blixt från klar himmel, jag låg på sängen och skrek rakt ut, det strålade ut i axeln - jag hade läst att detta var ett tecken på att äggledaren sprack. Mamma ringde ambulans som var där efter 5 minuter, de gav mig morfin direkt men smärtan klingade inte av..jag gallskrek när de flyttade på mig. 5 minuter senare var jag på SÖS, då var jag nästan medvetslös. Jag blev akutopererad, de snittade upp hela buken och fann att jag hade 1 1/2 liter blod i magen. De tog bort äggledaren och en liten bit av livmodern. Jag låg inne i 5 dagar och hade extremt ont, fick höga doser morfin..förmodligen fortsatte det att blöda efter operationen. Jag var sjukskriven i 2 v men hade behövt 2 veckor till, men då jag är ganska nyanställd ville jag göra ett gott intryck - men jag åt starka värktabletter i ca en månad. Nu har det gått ca. 9 veckor och jag börjar fundera på ett nytt försök, dessvärre verkar jag nästan jämt få ägglossning från vänster äggstock, där äggledaren är bortopererad..har fått remiss till Sophiahemmet för att kolla ägglossningen om ca 3 veckor. Någon som har erfarenhet av att få äl nästan uteslutande från ena sidan??
Jag hoppas verkligen att jag ska kunna få mitt efterlängtade barn snart, men känner mig tyvärr väldigt negativ.
Ni som har liknande erfarenheter får gärna berätta hur det har gått.
/Mikaela