Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej!
Jag är ny på forumet. Gått igenom 3 missfall och i januari upptäcktes det att jag hade ett utomkvedshanadeskap. Slapp operation och sattes på metorexat och folasofin. Mår idag väldigt bra men vissa dagar är hemska och då tror jag mig aldrig få uppleva en normal graviditet som i slutändan ger oss ett efterlängtat barn.
Vi har försökt sen juli 2009 och missfallen kom det första året.

Nu hoppas jag kunna få spolning av äggledarna innan sommaren. Har läst på olika forum och sett att många fått en spolning och att det hjälpt till på traven.

Hur lång tid tog de innan er ägglossning kom tillbaka?
Jag hade "mens" den 6 februari. Då visade även sHCG mindre än 1, noll enligt mig. Enligt äl-kalendern så är det dax för äl i veckan men jag tror inte den kommer igång så snabbt.

Är det fler som inte fått information av läkaren vilken medicin du fått och hur ni ska gå vidare? Jag ska till läkaren den 5 mars efter min begäran. Kontrollfreak som jag är så vill jag veta vad jag kan förvänta mig efter ett utomkveds och vad läkarna kan hjälpa mig med. Hur gör vi nästa gång det blir plus? Många frågor. :D

Hoppas kunna få lite utbyte av tankar i detta forumet. :)

Tack för det varma välkomnandet!
Mika1980: Tyvärr har informationen från min läkare varit väldigt otydlig och till och med uteblivit. Vilken tur att du fått tid till gyn. Stå på dig och begär att de tar HCG.

Jag fick själv klura ut att det va cellgift jag blev satt på. När jag fick tabletterna låg jag på sjukhuset och fick då inte se en bipacksedel utan frågade sköterskan vilka bieffekter jag kunde vänta mig. Fick till svar: illamående och huvudvärk. När jag se sa att jag kände mig trött och hade tappat aptiten sa en annan sköterska att det inte va så konstigt eftersom det va en mindre dos cellgift jag fick. Nu i efterhand inser jag hur utelämnad jag blivit och funderar på att gå vidare. Mitt ex missades på mitt första VUL i december (22/12). Jag fick nämligen ett tidigt UL eftersom jag haft många missfall och ska gå på blodförtunnande så fort en graviditet är bekräftad.

acinna: Tack för tipsen! Jag ska absolut få allt inskrivit i journalen. Du kan räkna med att se mig här titt som tätt. Det är skönt att få prata med andra som genomgått samma sak.

Hur många är det som är gravida här inne nu? Vilka har genomgått X de senaste 3 månaderna? I vilken vecka var ni i när det upptäcktes?

Jag läste på en sida att det är vanligt att ett X aborterar bort sig själv. Pratade med en kvinna i veckan som hade haft ett X som satt sig utan på livmodern. Den sprack och hon svävade mellan liv och död. Trots detta blev hon gravid igen och hade 50% chans att överleva. Tänk vad många gått igenom saker som man aldrig får veta om man inte själv berättar vad man varit med om.

Lemis: Vilken vecka är du i nu?

Johanna: Beklagar verkligen. Stor kram till dig.

Spännande med alla nya plus! Det ger oss andra hopp. Idag är det dax för återbesök efter mitt X i januari. Hoppas allt ser bra ut och att jag får svar på mina frågor.
Lite smått nervös...

EllaJade: Min läkare sa absolut att jag skulle ringa så fort jag blev gravid igen för att se så att det satt rätt. Lustigt att du inte får komma in och göra VUL i alla fall. Tänk vad olika det är beroende var du bor i landet. Det borde vara en självklarhet att få göra en undersökning efter vad vi gått igenom. Håller tummarna för dig!!

Jag är 30 i sommar och inga barn. 3 mf och 1 X i bagaget. Började försöka när jag va 27, tyckte jag va rätt "ung" då. :)

Hëllef: Jag känner igen mig i det du skriver. Vi har försökt i snart 3 år och jag kan säg att jag drar mig för att gå in i trådar jag tidigare varit med i. Under mina 3 år har jag varit inskriven i 4 mammagrupper och fått lämna alla nästan först. Trist! Grattis till nya jobbet. Jag håller en tumme för er och hoppas att vi snart ska ses i en mammagrupp.

Acinna: hjälpte mina tummar jag höll?

När jag väl fick diagnosen Utomkveds så berättade jag för min chef direkt. Mina kolleger fick veta det någon dag efter. När jag sen åkte in akut var det lättare och få kollegernas förståelse även om det är ett härligt gäng. Precis som acinna är jag lärare men i åk 1 och där valde jag att inte gå in på detaljer utan berättade för föräldrarna.
Precis som ni skriver är vi många som genomgått detta hemska med olika utgångar. En kollega hade fått och två föräldrar. Den ena blev gravid med risk att själv dö.

Stort grattis kanske4a! Härligt att plusset visade sig till slut. :)

Idag börjar jag med Bisolvon. Fick en anledning eftersom jag åkt på förkylning. Det sägs att slemlösande kan hjälpa till att bli gravid. Sist jag åt det fick jag mitt X fast då åt jag inte det för att bli gravid. :) Kanske får vi ett plus i sommar.