Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Jaha, och min graviditet blev ju inte så långvarig. Var en väldigt konstig graviditet, positiva och negativa besked hela tiden. hcg som sjönk och steg, sjönk och steg igen. 3 VUL, ett som var "för tidigt", 2 st VUL med normal tillväxt och hjärtslag. Men så började jag blöda för en vecka sedan, v 9. 9+0 (dvs v 10) gjorde vi ett VUL pga blödningarna. Då visade det sig att vi väntade tvillingar som låg i samma hinnsäck, väldigt nära varandra. Detta är tydligen väldigt ovanligt. Den ena tvillingen (måste ha varit enäggstvillingar) hade stannat i tillväxt i 6+2, samtidigt som mitt hcg sjönk. Därefter hade hcg och den andra tvillingen vuxit och levt ett tag, men dött i 8 +0. Senaste VUlet med tickande hjärta var i 7+2. Tvillingarna låg så nära varandra, att det var först nu på det sista u-ljudet som det upptäcktes. De låg så nära att gynläkarna (2 st tittade) till och med misstänkte att det kunde vara siamesiska tvillingar. Anledningen till att den andra tvillingen dog, var att de låg i just en hinnsäck och kunde inte leva vidare när den första dog.

Så nu sitter jag här, blöder och väntar på att mina älskade och efterlängtade embryon ska komma ut. Måste säga att trots att jag hade fruktansvärt ont och det blev dramatiskt med akut operation sist, är detta värre. Mer långdraget, segt. Humöret är i absoluta botten, har ingen aning om hur vi ska kunna gå vidare, men vi vet ju att vi måste. Känns som att vi ska köpa en lott. Att först inte kunna bli gravida på 3 år utan att utredningen visat nåt. Sedan förlorar vi graviditeterna på olika sätt:

1. Utomkved med akut operation och bortopererad äggledare
2. MA (det lilla embryot)
3. MF (det större embryot)
4. Tvillinggraviditet med en amnionsäck (mkt ovanligt)
5. Eventuellt siamesiska tvillingar (extremt ovanligt)

Vad är nästa graviditet? Mola (ofosterlig graviditet)? Sent missfall? Ursäkta mitt ledsna, arga och ironiska inlägg- är bara så himla ledsen. Det enda positiva jag ser i allt det här är att från att inte ha blivit gravid öht i 3 år, har vi faktiskt lyckats bli gravida på egen hand utan ivf, och senast utan någon fertilitetsmedicin alls 2 ggr på 6 månader. Denna graviditet kom på 3:e ägglossningen efter vårt utomkved! Dessutom med tvillingar (enäggstvillingar, men ändå)  Det måste man väl egentligen beteckna som en normal fertilitet trots att jag saknar en äggledare?

På tisdag ska vi tillbaka och troligtvis få cytotec. Sedan har vi redan varit i kontakt med Carlanderska igen, och ett besök för att diskutera framtiden och planer är bokat till 8/4.

Allt stöd till dig Saturnus. Jag spolade mina 3 mån efter mitt X (fick spruta). Vi började försöka igen efter det. Jag tror det är en bra tid både för det fysiska och ack så väl det psykiska.

Hej, blev åxå av med höger och spolade vänster, men fick inte tid förrän efter ca 4 mån, så vet inte hur fort jag hade fått göra det, rent medicinskt, om jag förstår din fråga rätt.

Vänstersidan kompenserar och tar upp även från höger nu när den är borta.

Har du tänkt fortsätta med insemination Saturnus så är det helt klart att rekommendera att spola den kvarvarande äggledaren innan du gör ett nytt försök.

Jag opererades (men har äggledaren kvar) och jag kände mig normal i kroppen efter du månad och min menscykel kom igång igen rätt snabbt så att jag hade ägglossning ca en månad efter operationen.

Jag önskar dig all lycka till i fortsätta försök att bli gravid

Saturnus: jag fick inga som helst restriktioner efter spolning. Snarare tvärtom ;)

Nej, det var ju totalstopp... , alltså inga restriktioner, men det brukar man väl heller inte få. Som jag uppfattat det så är det många som blir gravida just direkt efter spolningen, då ev. "skräp" ju rensats ut.

Vi gick vidare med IVF. Det tog 2 år och nu är jag gravid i v.10 

Tack!  Vi hoppas med hela våra hjärtan och det är ju allt vi kan göra, men vi har sett hjärtat ticka inne i livmodern i slutet på v.7, så det bådar gott hittills, inget X iaf! Stort lycka till till Er med  Har ni fått någon tid ännu?

Hej vänner. Läkaren ringde igår och hcg har stigit från 680 till drygt 1000, hon sa inte exakt. Jag tycker det känns för lite men hon sa att det var normalt. Men frågan kvarstår ju varför jag fick "mens" och varför de inte såg något på vul. Det känns fortfarande inte som det kommer gå vägen, mitt förra X ökade hcg normalt också. Men då blödde jag hela tiden vilket jag inte gör nu. Men å andra sidan blödde jag ju som  en mens denna gången i början. Jag blir galen av allt ältande och funderande. Vill bara ha det överstökat nu, kommer gråta floder vill så gärna ha denna lilla skrutt . Ska tillbaka på måndag för nytt hcg och nytt vul, då så får jag domen. Då ska man kunna se något om det är normalt.  kram Stor kram till dig också Saffron, jag beklagar verkligen 

Anledningen till ivf var ju att vi inte blev gravida på 3 år innan utomkvedet. Jag fyller 38 till hösten, så min ålder börjar också bli en "försvårande" faktor. Om det tar sig som sist, efter ett par försök är det ju inga problem. Men vi kan liksom inte vänta i 3 år till... Hoppas bara inte det blir ägglossningsstrul nu. I början av våra gravidförsök hade jag bara 1 ägglossning på 4-5 månader... Efter pergotime gick det som en klocka. Nåt annat "diskvalificerande" för fertiliteten har vi ju inte enligt utredning. Lite pco, min ålder, övervikt, nu en äggledare mindre... Nu senast hade jag inte ens pergotime när jag blev gravid med tvilling-graviditeten... Går framåt. Men vi får väl se vad vi kommer upp med för plan med läkaren på Carlanderska.