Österlenska skrev 2014-01-27 17:33:59 följande:
tusa: Jag har inte vågat testa eftersom jag hade mens för 1,5-2 vecka sen. Just nu känns det bara som en lång väntan. Har i alla fall slutar blöda.
Vad roligt att ni får ivf. Hoppas det fungerar för er! Kram!
Åhh

Hoppas så att det kommer gå bra till slut för er med, ja, för
alla oss härinne som behövt vara med om X!!
Första gången för mig var det inte så illa, psykiskt eller känslomässigt (fysiskt var det ju fruktansvärt!) för jag var bara 18 år och det var inte planerat. Då kunde jag inte förstå vilken betydelse det skulle få nu senare. Jag har alltid räknat bort den vänstra äggledaren, men inte fäst mig så mycket vid det för jag hade ju den andra kvar, så räknade alltid kallt med att när jag ville bli gravid skulle jag också bli det och det stämde ju, nästan för när jag blev gravid med sonen så var det inte heller planerat. Då var det ju bevisat iaf, jag kunde bli med barn!!...trodde jag..tills mitt andra X på andra sidan när jag för första gången faktiskt
ville ha barn!! Vi hade då försök i 1,5 år och sorg och besvikelse var total! Jag var i chock tillstånd faktiskt och att det sedan visade sig vara omöjligt att bli gravid naturligt igen så föll verkligen allt!!
Så till alla er här inne som går igenom allt detta nu och det är alldeles färskt för er, jag vet hur hemskt allt är, hur ont det gör vid varje misslyckad månad och sorg och längtan river sönder en innifrån...all den förbannade väntan och frustrationen tar verkligen över allt! Precis när man tror att ja värre kan det ju inte bli, ja, då blir det det! Man lever i nåt limbo, undantagstillstånd i väntan på att livet ska bli som det
ska vara, komplett med det där barnet!
Finns inte mycket jag kan säga som gör er resa lättare, inget förutom det där plusset hjälper, jag vet!!
Men detta som ni går igenom nu
är livet, glöm inte det. Detta är inte någon återvändsgränd, någon som tryckt på en pausknapp eller kopplat om spåret så att det drar iväg åt fel håll plötsligen. Den här erfarenheten är en fullvärdig del av vårt liv och oavsett hur denna resa slutar för oss så är detta vår resa och inget har gått fel egentligen, det var bara så det skulle bli för just oss...alla får sina svårigheter, detta blev vår helt enkelt...'
Skickar er alla massa vilja och styrka att ta er igenom allt detta, för det gör ni, förr eller senare, på ena eller andra sättet!

MIn mamma brukar alltid säga att
Det blir inte alltid som man tänkt, men det blir alltid bra! ...det har jag rabblat som mantra många många gånger när det varit illa och jag tror det har hjälpt, fast jag inte kunnat riktigt tro på det just då.
Kram på er allihop