Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3
Hur har det gått för er skeppskatten och tjingeling?
Hur har det gått för er skeppskatten och tjingeling?
Hej Lilyy. tråkigt med x! Jag sitter här med min 3 månaders son i knät och är tacksam över att han kunde komma efter mitt x, där de tog min vänstra äggledare. Jag plussade nästan exakt ett år efter x-et och hade då våndat mig genom flera försök och trodde väl att det aldrig skulle gå, men det gjorde det.
Håller tummarna för dig Lappgeten!
Stort grattis Petra!
och stort grattis till dig Lappgeten, hoppas du får en lugn graviditet nu!
idag har jag firat min äldsta son som fyller 4 idag, I strålande solsken.
min 2a son (som kom efter x-et) är en väldigt lugn kille till skillnad från storebror
vilket jag är ytterst tacksam för då jag fortfarande har svårt att få tiden att räcka till som tvåbarnsförälder...
Tråkigt Supers, det borde verkligen vara din tur, styrkekram.
Stort Grattis Alexandra!
Hej allihopa! Har inte varit så aktiv här på ett tag då det blev en omställning att bli tvåbarnsmor. Nu är den minste (som jag plussade med exakt ett år efter x-et) snart ett år och vi sitter här och försöker smälta chocken att jag är gravid igen. Allt ser bra ut men början var en riktig dejavu. Vi hade inte planerat detta, även om vi inte varit så noga med preventivmedel, och chocken var lika stor, om inte större, än vid x-et (som också var en "oplanerad" graviditet). Dagen efter kom smärtor som var hemska och jag var på väg till akuten mer än en gång, men det gav med sig lagom till jag pratade med en sköterska på 1177. Jag ringde dock gyn under eftermiddagen och fick tid för vul redan dagen därpå. Jag var bara i v.6 då, så man kunde inte se något foster men i alla fall en hinnsäck som satt i livmodern. Än så länge har jag inte haft några mer smärtor och är nu i v. 9.
Jag har ju hört talas om dem som det tagit lite längre tid med ett barn och sedan fått det lättare med nästa men jag trodde verkligen inte att jag, som hade en "orsak" (en bortopererad äggledare) skulle bli så lätt gravid efter att ha fått försöka (i mitt förhållande) så pass mycket längre med barn nr. 2.
Såg frågan om ärr under graviditeten. Under min förra graviditet kände jag inget av mina ärr (har fyra "titthålsärr" från en gallblås op sommaren 09 och ett bikinisnitt från x-et maj 11) var lite nervös innan men hade som sagt inga som helst problem.
Ska man aldrig få vara riktigt lugn... Efter smärta som jag var inne och kolla i v.6 har jag mått "bra" alltså illamående är jag ju men ingen smärta. Men så kommer man till vecka 12 (11+) och helt plötsligt börjar blöda. Jag är helt skakis och kan inte tänka, vill inte tänka... Det är ju inget x iallafall, då jag såg att det satt i livmodern men annars vet jag inte. Som tur är var både min bm och gyn väldigt förstående så jag ska på UL i eftermiddag. Så himla nervös... Men ska bli skönt att veta...