• Rondellen

    Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

    Stella, har tittat på dina ultraljudsbilder. Var faktiskt inne på din sida för att läsa din historia igen för att se om det verkar ha varit likadant som för mig... Din historia har varit fantastisk som följetång för den har en happy ending som den värsta amerikanska feel good filmen! Jag blir så hoppfull när jag läser din historia.
    Din bebis var superfin!

    Vet inte hur jag hade mått om inte alla berättelser med lyckliga slut fanns här.

  • Rondellen
    Virrpirr skrev 2010-02-01 19:55:19 följande:
    Hur vanligt är det egentligen att kroppen sköter det själv och hur lång tid brukar detta ta?Jag är i vecka 6+4 idag och än verkar ju inte min kropp gjort det iaf..Just nu känns det som man går omkring med en tickande bomb och bara väntar på att äggledaren ska spricka för det lät ju typ som det på läkaren : "du får absolut inte vara själv om nåt skulle hända"
    Jag känner igen känslan av att ha en tickande bomb i magen. Jag instämmer med stella att det är faktiskt skönast att ha fått operera bort allt, för då går återhämtningen fort, och risken att det skall fastna igen minska r då den äggledare som uppenbart är dålig är borta. Reagera på smärta så fort det börjar, för min del började det som en jättekraftig mensvärk, men hårt koncentrerat åt sidan av magen. Jag visste att ajg hade ett x så jag åkte direkt in. FÖrutom värken hade jag väldigt ont o rumpan, jag kunde knappt gå eller sitta. Jag vet inte om det är vanligt, men jag antar att det trycker på känsliga nerver som gör att det kan göra ont på andra ställen. Stå på dig och kräv vård. Innan min operation, när man fortfarande avvaktade att se ifall kroppen tog hand om det jsälv, tjatade jag till mig att få ligga inne två nätter. Sedan fick jag cellgifter vilket itne hjälpte, och fick slutligen paniksmärtan vilket resulterade i att sambon körde iväg mig till jsukhuset. Minns att jag tog en alvedon innan jag åkte dit, och väl på plats hade smärtan släppt lite så jag skämdes nästan att jag hade åkt in. De gjorde ultraljud i vilket fall, och då konstaterades det att äggledaren spruckit och blod sipprade ut i magen. Dock inte i särskilt hög hastighet så det blev aldrig urakut, som ajg fått det beskrivit av många andra här. På sjukhuset fick jag världens underbaraste morfintripp, en go spruta ordinerades ögonaböj av läkaren och det var tur. Under natten tog de blodprov och tempen flera gånger, jag lät dem hålla på medans jag njöt av min knarktripp. På morgonen opererades jag. Efteråt kan jag konstatera att det var skönt att det slutade så, då risken att drabbas av utomkveds igen är mkt högre om man har äggledaren kvar.

    Jag hoppas verkligen att det går bra för dig. Det är en jobbig period man går igenom efteråt, med mkt dalar och toppar. Men eftersom märker man fler toppar än dalar, óch man lyckas faktiskt bearbeta även ett trauma som detta, även om man inte tror att man någonsin skall göra det när det händer en.

    Du är välkommen i tråden, vi är ett gäng som varit med om samma saker, och vi stöttar varandra och delar erfarenheter. Flera här har blivit gravida igen, medan några andra peppar varandra i kämpandet!
    Miny skrev 2010-02-01 13:49:27 följande:
    Frikadellen: Hur går det för dig? *kramar*
    Vad omtänksamt av dig att fråga! Jo, det är konstaterat att det faktiskt bara var ett vanligt missfall! Mina farhågor till trots! Jag trodde aldrig att jag skulle vara så glad över besked om missfall men i avvägningen att råka ut för ett x till eller ett vanligt mf är valet solklart... Jag lämnade blodprov imorse och vid tolv-tiden ringde de och sa att hcg sjunkit till 33 från 127 i fredags! Det såg jättebra ut, och jag behöver ingen mer uppföljning!
    I olyckan att inte lyckats med en graviditet finns ändå spiran av hopp att jag nu ändå kan ha haft en "vanlig" graviditet även om den inte kunde fullföljas. Jag hade jättestarka graviditetssymtom innan det började blöda, så jag blev mkt förvånad att ha fått vad jag trodde var mens. Nu vet jag att vad jag kände var rätt.
    Jag bad om att få kontakta fertilitetskliniken och fråga om det är dags för utredning. Jag fick telefonnummer dit och skall på ngt mystiskt sätt smita undan på jobbet imorgon och ringa dit och fråga om rådgivning hur jag borde gå vidare med detta.

    Jag är oändligt glad och tacksam att mina värsta farhågor inte blev besannade, även om utgången inte var den bästa heller...
  • Rondellen
    Virrpirr skrev 2010-02-02 19:30:24 följande:
    Frikadellen: Jag känner igen det där med ont i rumpan, har skitsvårt att sitta och det värker i tarmen änna. Har fått för mig att det är hemorojder, men vetifan.Ska in i morrn för tester och ett VUL och hoppas man kommer ta ett beslut. Vill inte gå hemma och bara vänta på att få så ont så man ligger dubbelvikt.   Skönt för dig att det var ett missfall, även om det förstår är tråkigt så är det ju ändå att föredra framför x.
    Virrpirr, misstänker att vi är västkustbor båda två.

    Är det sahlgrenska du går till? Det är där jag var. De är snabba att agera tycker jag. Och mkt vänliga och förstående de flesta av dem. Hör  av dig om du vill diskutera ditt intryck av vården där, om det är på samma ställe vi har varit.
  • Rondellen
    Virrpirr skrev 2010-02-03 09:45:17 följande:
    Nej jag är inte västkustbo, utan värmlänning :)Hittils har mitt intryck varit bra av vården jag fått, får hoppas att det fortsätter så. Har precis varit inne och tagit Hcg och ska in vid snart igen för VUL och beslut vad som ska göras.
    det var ditt änna som fick mig att lystra till :)
  • Rondellen
    Miny skrev 2010-02-03 13:15:57 följande:
    Frikadellen: Tur i oturen, men jag håller med dig bara tanken om att din grav har suttit på rätt ställe och kommit ut som ett mf, är lite lugnande istället för att bli utsatt för ett x igen! jag håller mina tummar för dig!Själv så har jag gått BIM+4 nu.. inte testat är nog för nervös för det..
    Miny, känner igen mig i att inte våga testa... Tycker att du kan våga nu dock... Håller tummar och tår för dig!
  • Rondellen
    honungsgatan skrev 2010-02-03 18:52:38 följande:
    I morse :ade jag på första riktiga försöket sedan mitt utomkveds. Första försöket och bara en äggledare kvar! Vill ösa massa hopp och gravbaciller på er alla som kämpar därute.Stor varm kram!
    STort grattis! Kom gärna in o skriv hur det går för dig, det är så roligt att läsa om er som blivit gravida! Det skänker massa hopp.

    BLir så glad av att läsa när ni andra lyckas.
  • Rondellen
    honungsgatan skrev 2010-02-04 06:57:40 följande:
    Tack så mycket Frikadellen! Jag är väldigt (glatt) överraskad. Hade räknat med att försöka ett bra tag. Men det var väl helt enkelt kanontajming denna första gång. :)Dock är det ju vansinnigt tidigt så jag är medveten om dels risken för mf, dels att denna graviditet också kan sitta fel. Men håller tummarna. Idag ska jag till gyn och ställa tusen frågor. Kommer såklart följa er här i tråden framöver också! Det blir säkert fler plus inom kort!
    Åh vad härligt! Skriv och berätta hur det gick!
  • Rondellen
    Virrpirr skrev 2010-02-07 10:48:36 följande:
    Hej igen!Jag operarades i onsdags och då hade äggledaren redan brustit så det blev en bukoperation. Detta var nog det värsta i smärtväg jag varit med om tror jag. Jag fick komma hem i fredags och är långt i från återhämtad än. Fostret/klumpen var stor som en valnöt och det hade blödit ut i buken massor.Jag skulle gärna vilja höra hur det var efteråt för ni andra som gjort en operation genom att man öppnade buken. Jag har fortfarande väldigt ont och feber kommer oftast på kvällarna. Det känns som det går så långsamt framåt liksom..
    Virrpirr, jag beklagar verkligen! Men vet du, även om man mår fruktansvärt just nu, så går det sedan faktiskt bara uppåt. Det värsta är över, du är opererad och "bomben" är borta.

    När du skriver att du opererades genom att buken öppnades, det är alltså inte en titthålsoperation som du har gjort?

    Jag hade riktigt ont efter operationen i en vecka. Gick framåtlutad som en gammal tant. Värst var det dock med operationsgasen som de sprutat in. Den absorberas och går ut ur kroppen genom tarmen, och det var som att ha världens magsjuka gånger tio! Nu ett halvår efter operationen kan jag fortfarande få stickningar i magen, särskilt den sidan där X:et satt. Jag blev opererad genom titthål, och då går de in på fyra ställen i magen. Samtidigt som de tog bort X:et på höger sida så stackd e hål på en gulkroppscysta som vuxit fram på vänster sida, antagligen som en reaktion på mitt konstiga hormonläge.

    Är det genom titthål du opererades, eller öppen bukoperation? Om det senare, varför valde de detta?
  • Rondellen
    Virrpirr skrev 2010-02-07 11:41:39 följande:
    Det var en öppen bukoperation ge gjorde. Titthål hade inte fungerat enligt läkaren. Det var för mycket stora blodkoagel. Sedan hade det också blött mycket ut i buken.Man krånglade mycket också med att laga äggledaren tror jag. Fast som jag förstått tog man bort en del av den.Just nu är jag mest orolig att mitt återhämtande inte går fort nog och att det ska bli några ytterligare komplikationer. Man vet ju liksom inte vad som är "normalt" när det gäller tillfrisknande från en sån operation...
    Jag beklagar att man behövde öppna upp hela buken, det är ju ett långsammare tillfrisknande efter en sådan operation. Jag skulle råda dig att ta allt du tycker känns konstigt på största allvar. RIng hellre för mkt än för lite. Stå på dig, och vet om att du har rätt att vara orolig, även om allt förlöper normalt i vårdens ögon. Jag tycker också att du ska kräva en exakt beskrivning på vad de gjorde med äggledaren. I början tänker man itne så mkt, men jag vet att efter ett tag blev jag besatt av att få veta vad d e egentligen hade gjort i min mage, det var fler amånader efter och då var det svårt att få info. Då satt jag istället och letade efter klipp på youtube från liknande operationer. Knäppt va!

    Så, kräv all info du kan, ring så fort du oroar dig, och ta dig själv och allt som känns kosntigt på största allvar.

    Önskar dig ett snabbt tillfrisknande, o skickar massa styrkekramar!
  • Rondellen

    Testade igen mest för skoj. Så dumt, hur skojigt är det egentligen? Oavsett vad man får för svar blir det bara konstiga spekulationer när man inte vet säkert att man gått över tiden, särskilt när man som jag precis har haft ett mf...

    Men iaf, missfallet började 18 jan, och nu 8 feb testar jag svagt positivt på rfsu-testa tidigt. För en exakt vecka sedan låg mtt hcg från missfallet på 33. SKa jag hoppas på en ny graviditet eller är det gamla hormoner som spökar?

    Så klart ska jag testa igen om ett par dagar o se vad det blir...

Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3