Jag känner mig mycket priviligerad att få höra hur ni mår, efter en tid efter X:et.
Själv är jag ju fortfarande ny (utomkved +9 dagar) och jag börjar bli allt mer och mer besatt. Läser allt som jag kan hitta att läsa om att få X, finns ju hur mycket som helst här på FL, och jag känner efter hela tiden i magen och känner jag något konstigt så undrar man om det är något som inte står rätt till efter operationen.
Har aldrig förut uppfattat mig som en orolig person, och jag vet, de flesta lyckas ju få barn efter ett X, men känner mig redan ”sviken av statistiken” sedan X:et så nu vågar man inte lita på något. När jag kände att jag hade ont i magen innan jag åkte in till sjukhuset så surfade jag runt och upptäckte att det kunde vara utomkved, ”Men det drabbas bara 2-3% av, det är nog bara växtvärk i livmodern”, tänkte jag…så ja, jag har tappat förtroende för statistik helt enkelt…
Tyvärr så är det väl bara en ny graviditet som kan bota denna tilltagande besatthet. Så snart jag blir bättre så kan man förhoppningsvis komma igång med sitt ”vanliga liv” igen och orka lite mer än att bara jobba och hem och sova. Som tur är, är min man väldigt pratig och tar min oro på allvar. Och ja, det är väl bara att börja försöka ett tag och funkar det inte så finns ju alltid nöddörren IVF, som min man har sagt den senaste veckan.
Just nu inbillar jag mig dock att allt blir bra, bara jag blir friskt och orkar komma igång med träning igen och dessutom har vi en flytt till hus på gång…det blir ett välbehövligt nytt projekt att ta tag i! I 4 veckor gick man ju helhjärtat in för att skapa en bra förutsättning för de små snabbdelande cellerna i magen och det är väl naturligt att det tar ett tag att komma över, och dessutom på det oron att ”kommer det gå nästa gång eller ej”…
…jaja, tiden får utvisa hur det går!
