Jag har insett att jag får ett sjukt över bröstet av att tänka på dom senaste veckorna, så jag kör istället med min vanliga strategi att keep myself busy med så mycket annat så man inte hinner tänka och känna efter. Ska kanske boka tid hos kurator längre fram, men måste vara ifred lite till.
Vad tycker ni, mår man verkligen bättre av att bearbeta saker med främlingar?
Jag fick mens dagen innan nyårsafton. Bröt ihop och grät som ett barn i flera timmar. Det gör ju så innerligt ont att slitas in i verkligheten när man tillåtit sig att hoppas.
Men vi ger inte upp!
Igår träffade vi bekantas barn, tvillingar - sex veckor gamla. De har väntat på och längtat efter dessa barn i många många år, över tio år sedan första försöket (ofrivilligt barnlösa) och försökt egenhändigt med medicinering i flera år, sedan en rad misslyckade ivf-behandlingar och många timmars samtalsterapi.
Jag var nervös inför mötet eftersom jag självklart väldigt gärna ville träffa mina vänner älskade barn, men är inne i något state där det gör fysiskt ont att se andras babylycka. Men till min förvåning gick det bättre än bra, för detta paret kände jag enbart glädje och värme. Barnlängtan och smärtan över att inte kunna bli gravid 'så som alla andra kan' är en så stark känsla som man själv bara kan förstå när man upplevt den - och jag kan bara ana begynnelsen till vad mina vänner gått igenom.
Och igår fick vi höra mer om deras upplevelser genom åren än vad de velat dela med sig av tidigare. Vi har bara anat vad de gått igenom. Kanske för att en del av smärtan släppt nu när deras älskade barn äntligen är hos dem.
Känslan av att se den lyckan som lyste är något jag ska försöka bära med mig. Och jag hoppas denna korta berättelse kan ge hopp för någon av er andra också när det känns som tyngst. Vill man och försöker man så kommer det, men ibland tar det tid. Man får kämpa för att försöka inte tappa bort sig själv på vägen dit.
Hej tjejer, har inte skrivit här på ett tag men följer allt som skrivs.
Här är det full fabrik varje månad med kalendermarkeringar, äl-testar och schema. Och jag blir lika förkrossad vare månad som misslyckas.
Har kontaktat privatklinik för att träffa gynläkare och börja diskutera alternativ eftersom jag är en bit över 30, vet att äggledaren som finns kvar är skadad och gärna vill ha ett syskon innan dottern blir allt för mycket äldre.
Jag har svårt att släppa tankarna på våra misslyckanden, ännu svårare att vara glad för mina gravida vänners babyglädje. Hur gör ni för att lyckas distansiera er till fabrik och försök?
Ja precis, man måste ju.
Förstår tillfredskänslan, det var därför jag kände att jag ville kontakta klinik nu hellre än vänta till ett år passerat som landstinget rekommenderade. Det har gått snart ett år sen vi började försöken innan xet och mentalt börjar påfrestningen bli markant.
Denna oro alltså. Hoppas för din skull självklart att det inte är ett x. Har du gjort ett test?
I slutet av februari har jag fått tid hos privat gyn-läkare för uppföljning av utomkvedsoperationen, för att se om det finns passage i äggledaren opläkaren försökte vidga (den andra bortplockad) så vi får veta om vi har möjlighet att bli gravida på egen hand. Annars blir det väl ivf-förberedelser sen. Självklart hoppas jag innerst inne på att få avboka tiden, men ändå skönt att ha ett datum att se fram emot.
Bebinsmamma: då står vi på exakt samma platå! Har fått remiss till Gyn för spolning men hoppas hoppas hoppas att jag aldrig behöver gå dit!
Har ägnat morgonen åt att googla pergotime. Är det något man kan fråga sin läkare om att få prova? Vi har försökt få ett syskon i 1,5 år snart - jag har blivit gravid en gång under den här tiden (utomkvedet i somras, en äggledare borta sen dess) och om det inte tar sig under våren kommer vi kontakta en privat ivfklinik för att jag mentalt inte orkar bebisverkstad snart, ni vet ju hur det känns varje månad.
Så nu undrar jag lite över pergotime, min tanke är ju att det skulle öka möjlighet till äggsläpp på båda sidor och därmed öka möjligheten till att bli gravid (förhoppningsvis har jag passage på sidan som är kvar, vilket jag hoppas få svar på om ett par veckor). Medveten om 'risken' att få flerbarnsgraviditet - det är något vi snarare välkomnar än skyr, vilket jag tror ni förstår utan att det förklaras.
Är det något som kunde vara aktuellt att testa tror ni? Vill gärna veta lite mer innan läkarbesöket.
Kingston, nä precis. Jag hoppas att få äggledaren kontrollerad, men man vet ju aldrig hur läkaren ställer sig till detta.
Just nu obsessar jag över möjligheter att öka chanserna innan det är dags att gå på ivf.
Gjorde en hss-spolning förra veckan. Visade bra passage i äggledaren som var kvar, vilket kändes 'roligt'. Vi fortsätter försöka till efter sommaren och har inget hänt då blir det väl ivf-förberedelser.
Intressant att många härinne verkar ha problem med sköldkörteln, jag ska göra prover och kontrollera värdena snart. Är det vanligt att man har problem med den alltså?
Kingston, ja just ja vi verkar följa varandra precis. jag håller självklart tummarna för er också! Kram
Håller tummarna för oss allihop i tråden - självklart! ??
Haha! Frågetecknen var ett hjärta, en emoji - det godkändes tydligen inte av appen :p
Stora kramar till dig saffron. Jättekramar!
Tjejer hur många veckor måste det gå innan man med ul kan se om ett plus sitter på rätt ställe?
Jag blir fortfarande lite yr i bollen av tanken - men jag plussade imorse! BIM är 20/4, så jag testade idag mest för att 'då kan mensen komma sen o så kan jag glömma bort det'. Men det som känns som att det kanske kanske kan vara ödet nu: BF för xet skulle varit 20/4. Hur galet?
Känner att jag måste hålla det här för mig själv tills efter vul. Så nu undrar jag hur länge man måste vänta. Måste ringa gyn på SöS o fråga imorgon :))))
Grattis lilsis! Håller tummarna!
Ok, v 5. Brukar man få komma in och kolla så tidigt det går eller försöker dom vänta för att se hjärta osv? Man kör tidigt va?
Åh jag törs knappt ta till mig av grattis, ni förstår ju oro och ångesten. Men samtidigt så tack söta rara, jag hoppas det går vägen och att vi alla får goda besked inom kort ??
Åh nej håller tummarna att blödningen slutar nu!
Fick tid hos min läkare 8/5 för kontroll av embryots placering. En evighet bort! Hade hoppats på tid redan den här veckan.
Illamående, det är ett bra tecken? Tyder det på 'rätt placering'?