pandoraDiem, jag förstår hur du känner dig så i början. Så var det för mig också när jag fick mitt utomkveds, jag trodde nästan att det var kört.
Men verkligheten är ju inte så. De allra flesta som en gång fått utomkveds får för eller senare en fullgången graviditet.
Jag tror att man inte bara man kan koppla ihop hur snabbt det kan ske bara med att man haft ett utomkveds, det har så mycket med andra faktorer att göra.
Jag hör många som blir gravida snabbt igen.
Vi tex har fått försöka drygt ett år efter och inget har hänt. Jag tror dock att det mer har men att jag kanske har gles ägglossning, möjligtvis, eller min ålder på 34 år. Jag spolade äggledarna ter månader efter då vi startade en utredning ifall vi ville gå till ivf. Bara så att allt var klart. En spolning tyckte inte jag alls var farlig att göra, det kan man ju testa och då får man ju svar om det är helt kört naturligt eller ej. Min visade full passage, men det ändå inte hänt något. Men tror jag har med min fertilitetsbild att göra, inte bara beroende på utomkvedshanadeskapet, det kan ha, men det är så svårt att veta.
Jag tror absolut det kommer gå bra för dig. Ett utomkveds är ju också ett slags positivt tecken att ni kan bli gravida! Det är flera gynekologer som har sagt till mig/oss...
Så efter jag drabbades för förra sommaren har jag oftast tänkt att för eller senare sker det.
Vi ställde oss i ivf kö i juni och har gått igenom precis vårt första behandlning. Först trodde jag att IVF var en extrem jobbig process, men nu tycker rent fysiskt att det är ingenting med alla månader vi har försökt.
Men nu har vi precis fått ett toppkvalitet embryo tillbaka..och förhoppnings denna gång eller nästa, eller nästa går det säkert för oss.
Och det är ju så bra att det finns hjälp att få idag, som IVF! Jag läste att man började med det för 20-30 år sedan just att hjälpa kvinnor med skadade äggledare.
(Nu behöver det inte betyda att om man haft utomkveds har skadade äggledare, det kan vara ren otur med...)
Det vill säga är att det kommer blir bra förr eller senare. Om man har väldigt stark barnlängtan kan det ju vara en idé att under tiden göra utredning och ställa sig i ivf kö (eller köpa privat).
Viktigast är vad du känner är bäst.
Jag berättade för en del vänner, långt ifrån alla. De flesta har bemött mig bra. En vän hade svårt att bemöta, då hon hade gjort en abort nyss. Alla är vi ju i olika statier. Du känner dina vänner bäst...
Lycka till, och tänk att det ordnar sig, och det går snabbt naturligt, eller vilken väg du väljer..
