Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3
ÄrtaMärta skrev 2010-12-27 18:41:40 följande:
Hur långt gången är du nu?
Inlägg från: Sejda79
|
-
Jag är i 5+1.
-
Jo, jag var i 5+2 när jag började blöda. Bara lite, lite först på morgonen. Ringde till sjukvårdsrådgivningen och de sa att jag skulle avvakta. Gick hela dagen och småblödde, mer som flytningar bara. Hade lite ont, typ mensvärk. Sen på natten fick jag ont, rejält ont och kräktes också. Kände mig även svimfärdig. Klarade inte av att vara hemma längre så jag åkte till akuten. Där såg de inget på VUL, men de mätte HCG och så fick jag stanna över natten och fick dropp. Dagen därpå fick jag åka hem för att sen komma tillbaka och mäta HCG igen, som hade stigit men inte lika mycket som vid graviditet. Ännu nästa dag fick jag åka dit och mäta HCG igen och då beslutades det om operation. De gjorde VUL samtliga dagar, men de såg ingenting på VUL. Det var bara på HCG som läkaren gick när han bestämde sig för operation. Jag blödde egentligen inte mycket alls innan operationen, men hade ordentligt ont den där natten då jag åkte in på akuten. Men sen släppte smärtan. Vid operationen tog de bort den ena äggledaren.ÄrtaMärta skrev 2010-12-27 20:08:24 följande:Ok =) ... allt kommer säkert gå jätte bra =)!!!!
Var det alltså "så tidigt" som ditt tidigare X visade sig?
Började du blöda jätte mkt som typ ett MF? -
Jo, det stämmer nog för läkaren kunde se vätska i buken sa han vid något av alla ultraljud.Mmmbop skrev 2010-12-27 20:57:54 följande:Du kanske blödde ut i buken den natten, jag gjorde det efter Metotrexatet. Det gjorde ont! Det var ändå en liten blödning, bara 5*6cm
-
Japp, det har jag. Men än vet jag inte om det är ett nytt utomkveds eller om det sitter på rätt ställe denna gång.Lemis skrev 2010-12-28 13:30:41 följande:Sedja79: då har du alltså blivit gravid igen med bara en äggledare?
-
Jag plussade den 23/3 i år och den 30/3 fick jag skarpa smärtor och en liten blödning. Åkte in akut på natten eftersom det gjorde så ont att jag inte orkade mer, plus att jag kräktes också. Var helt svimfärdig. Då konstaterades det att jag inte hade något foster i livmodern, men de kunde inte se något foster nån annanstans heller. Vet inte vad HCG var på då, men nästa dag hade jag ca 1500. Opererades nästa dag, ganska akut och då hittades ett foster i höger äggledare så den opererades bort. Fick inget återbesök alls efter operationen, så jag har ingen aning om hur snabbt HCG gick ner.Love is everything skrev 2010-12-29 16:44:31 följande:Hej hej!
Annelie heter jag och är mitt i en utomkveds-fas....
Tar allt från början, så slipper det bli otydligheter.... Hoppas ni orkar läsa, det är lååååångt!! Började försöka bli gravid för 3 år sen, fick reda på att jag hade PCO, har inga egna ÄL/mens, hormonrubbningar. Fick börja med Pergotime, dubbeldos var det enda som gav mig ÄL. 9 kurer (8 dubbla), men inget plus. Gjorde även en kontrastspolning därikring. Fick börja med lågdosstimulering istället (8 gånger), fick jättebra ägg, men fick inget plus. Gjorde en skrapning. Testade insemination de tre sista gångerna. Skulle betala privat IVF i januari, men blev gravid på sista omgången hormonsprutor nu i december! BIM var 9:e december, 8:e testade jag + på stickan! Hade även tagit en ÄL-spruta och den ger falskt positivt test, UPP till 10 dagar fick vi fram efter mycket om och men. Jag var alltså på dag 14 efter ÄL, så nu tändes hoppet rejält!! Testade ungefär 2 gånger om dan med alla möjliga tester och alla visade starka fina + eller gravid 1-2 veckor! Den 14:e dec fick jag bruna flytningar och trodde allt hade gått åt skogen. Ringde/kollade runt och fick fram att det är jäääääääättevanligt så tidigt i graviditeten. Ok, tänkte vi, skit samma nu njuter vi av detta ist! Den 16:e dec, alltså v.5+0 började jag blöda, fick panik och bröt ihop, åkte in till akuten och blev undersökt. VUL visade en slemhinna på "endast" 13 mm och inget foster eller hinnsäck. Hade även blod i buken. hCG-värdet var 182, fick åka hem och räkna med det värsta. Blödde hela tiden,som mens ungefär, hade jätteont i magen. Återbesök den 22:a dec, hCG-värdet hade gått ner till 103 av sig självt, fick fruktansvärt ont i magen, VUL visade en slemhinna på ca. 15 mm, inget foster eller hinnsäck och fortsatt blod i buken. Blev inlagd och fick Ketogan för mina smärtor. Fick dropp och mer smärtstillande, fick även första Metotrexat-dosen. Åkte hem den 23:e och blev sjukskriven... Nytt hCG i måndags (27:e dec) var på 76, ska ta nästa på måndag (3:e jan).
Lite frågor på detta givetvis:
*Nån annan som haft så låga hCG-värden i ungefär samma vecka? Hur har det gått för er? Fler cellgifter, OP?
*Hur snabbt kan man räkna med att värdet ska vara nere på 0? Vad är bra/mindre bra?
*När kan man börja försöka igen? Räcker det med en mens, som mina läkare anser?
*Känns som om mitt X har varit "litet" i jämförelse med andras. Hur resonerar ni??
Kommer säkert på en massa mer framåt...
Hej så länge!
/Annelie
Den ena läkaren sa att vi skulle vänta en mens. Den andra läkaren sa att vi skulle vänta i tre månader så kroppen hann läka ordentligt. Vi väntade nog en månad tror jag. Men det dröjde sex månader innan min mens blev regelbunden. Hade väldigt ont både vid ÄL och mens dessa sex månader och blödde också mycket mer än vanligt. Jag var väldigt trött. Först i november, ca 7 mån efter op, började jag känna mig läkt igen. Mensen var normal, hade inga extra smärtor osv och var också pigg igen. Tidigare somnade jag ofta samtidigt som dottern och var trött även under dagarna. Men i nov kände jag mig återigen som vanligt. Samtidigt blev jag gravid och plussade den 14/12. Är nu i v. 6. Hoppas det inte är ett nytt utomkveds. -
Jag har lite molvärk på höger sida av magen. Har också ont på höger sida när jag hostar. Inga stora smärtor, men jag känner av det i alla fall. Är så orolig för nytt utomkveds. Det var höger äggledare som opererades bort sist. Jag är i v 5+4 idag. Har inga blödningar i alla fall. Annars så påminner den här graviditeten mycket mer om graviditeten med dottern än med utomkvedset. Mår tex illa nu och det gjorde jag med dottern också, men inte när jag hade X. Jag ska på VUL 4/1 och händer det inget akut väntar jag tills dess, men det är klart jag är orolig.
-
Imorgon bitti ska jag på VUL. Det känns både spännande och väldigt läskigt. Men det är skönt att få veta i alla fall. Dagarna har gått så himla långsamt mellan det att jag testade positivt och tills nu. Har inte alls vågat vara glad ännu. Håll tummarna för mig imorgon!
-
Har precis kommit in rån VUL som visade ett litet pickande hjärta på alldeles rätt ställe
Tack alla ni som höll tummarna!!! -
Direkt vid plusset hade jag molande värk, typ mensvärk. Jag hade också ont i brösten och jag kunde inte ha mina vanliga behåar. Och så var jag enomt trött och blev direkt andfådd när jag var ute och rörde på mig. Jag var också lite yr och illamående, men kräktes aldrig. Jag kände tydligt att jag var gravid och jag tyckte också att det kändes annorlunda än graviditeten med x:et.RaraS skrev 2011-01-04 09:16:42 följande:
Sejda: Håller tummarna för dig idag! Hoppas det har gått bra! Har du känt något i magen nu mellan +:et och VUL?
Nu är jag i vecka 7 och molvärken kommer och går, men den är inte så farlig. Brösten är som vanligt igen. Jag är lite mindre trött och mindre yr. Mår egentligen väldigt bra
-
BIM:
Mika1980: 1/1-2011 (försök 2 efter X)
RaraS: 6/1-2011 (försök 2 efter x). Vänster ÄL bortopererad, med titthål, den 4/10-10, v 6+4.
Miny: 7/1-2011 (försök 11 efter X)
LillaFrugan: 24/1-2011 (Försök nr 4)
Lemis: 2/2-2011 (försök nr 1 efter X. bukop, höger äl togs bort.
Mmmbop: ~25/2-2011 (försök 2 efter X) X vänster, Metotrexatbehandlad 1/12-10. Båda ÄL kvar
Gravida:
ewaulrica: planerat snitt 14/4 2011 gravid efter 9 försök, ca 1 år efter op för X i vä ÄL, som togs bort
Acinna: BF 19/7 2011, gravid på försök 1 efter X (titthålsoperation 17/9-10 i v.10+0, har båda ÄL kvar)
LYCKA82: BF 16/8 2011
Sejda79: BF 27/8, gravid på 7:e försöket efter X (operation 1/4-2010, höger äl togs bort) -
Oj, tog fel lista. Lägger till mig igen, i rätt lista.
BIM:
Mika1980: 1/1-2011 (försök 2 efter X)
RaraS: 6/1-2011 (försök 2 efter x). Vänster ÄL bortopererad, med titthål, den 4/10-10, v 6+4.
Miny: 7/1-2011 (försök 11 efter X)
LillaFrugan: 24/1-2011 (Försök nr 4)
Lemis: 2/2-2011 (försök nr 1 efter X. bukop, höger äl togs bort.
Mmmbop: ~10/3-2011 (försök 1 efter X) X vänster, Metotrexatbehandlad 1/12-10. Båda ÄL kvar
Gravida:
angio101: BF 23/1 2011, gravid på försök 2 efter X (brusten vä äl, borttagen 28/1 2010 v8, "kejsarsnitt")
ewaulrica: planerat snitt 14/4 2011 gravid efter 9 försök, ca 1 år efter op för X i vä ÄL, som togs bort
Acinna: BF 19/7 2011, gravid på försök 1 efter X (titthålsoperation 17/9-10 i v.10+0, har båda ÄL kvar)
LYCKA82: BF 16/8 2011
Sejda79: BF 27/8, gravid på 7:e försöket efter X (operation 1/4-2010, höger äl togs bort) -
Jag är i vecka 7+0 idag. Mår lite illa och har ont i magen emellanåt, men det känns ändå bra. Jag har ju gått två veckor längre än förra gången då jag opererades. Men det är klart att jag är orolig fortfarande. Riskerna är ju inte över än. Men jag försöker ändå tänka positivt och att det ska gå vägen denna gång.Lemis skrev 2011-01-09 11:17:18 följande:
Hur går det för dig Sedja?
-
Jag tänkte bara säga att jag är gravid nu (och det sitter rätt denna gång) och jag har ett utomkveds i bagaget med operation av en äggledare så jag har bara en kvar. Dessutom har jag opererat gallan + blindtarmen tidigare vilket har gett kraftig ärrbildning i magen. Och så har jag haft livmoderinflammation två ggr. Ändå har jag alltså lyckats bli gravid denna gång, så att bli gravid är inte omöjligt trots allt dettaLemis skrev 2011-01-09 19:29:55 följande:japp vi har en gemensam son, visste inte att det var sånna regler. vad konstigt! Jag menar jag kanske int ekan bli gravid pga av att jag bara har en äggledare och dessutom varit med om två bukop som kan bidra till ärrbildning osv. Nåja jag ska inte forska för mycket i det förrän vi har börjat försöka.
-
I mitt fall så var läkaren oerhört osäker. Jag lämnade också HCG tre gånger och det ökade varje gång. Det var inte tillräckligt långsam stegring för att han skulle vara säker på att det var utomkveds och det var riktigt en dubblering. Han såg något i livmodern, men det såg bara ut som en svag skugga. Jag gjorde säkert 4-5 VUL och samma resultat varje gång. Däremot såg han blod i buken. Han var ytterst tveksam på om han skulle operera eller inte, men valde att göra det ändå eftersom det dessutom nästan var påsk och då skulle jag vara ensam hemma med dottern och han ville inte att något skulle hända då. Tur var det att han valde att operera, för det var ju X och han sa också att han trodde att äggledaren hade brustit inom bara två-tre dagar utan operation.Mmmbop skrev 2011-01-09 16:40:56 följande:Ja, två veckor är lång tid. Jag fick gå och ge prover i en vecka (3 gånger) för att fastställa att det gick uppåt med hcg:t. På mig kunde de på en gång se att det var "tomt" i livmodern. Hade tunna hinnor och inte en tillsymmelse till foster eller hinnsäck. Jag gick på KI i solna (stockholm) och fick ett väldigt bra bemötande där. Jag förstår att de inte vill operera eller ge cellgifter om de inte är "säkra" men du kan inte gå hur länge som helst, då kan det gå för dig som för Mika. Jag tycker du ska kräva en behandlingsplan av din läkare vid nästa besök. Alltså hur många gånger till de ska ta prov innan du får behandling. Ge dig inte, man måste vara väldigt hård ibland.
-
Stort grattis!! Jag har tänkt på dig emellanåt och undrat hur det gått för dig. Jag hoppas innerligt att det går vägen denna gång. Jag kände precis som du när jag blev gravid, jag var mer rädd än glad, och ibland väldigt orolig. Nu, efter VUL, känns det lugnare, även om man aldrig kan veta. Missfallsrisken finns ju fortfarande till exempel. Jag har också haft ont på höger sida under den här graviditeten, jag har också opererat bort höger äggledare. Men jag vet att det sitter i livmodern denna gång. Så smärta behöver inte innebära att det är utomkveds denna gång.Lappgeten skrev 2011-01-10 10:06:13 följande:
Här är en till som plussat sista veckan. Helt otroligt efter nästan ett år efter X, det tog ett års försök innan X också. Helt ärligt hade jag gett upp hoppet och skulle söka hjälp.
Men ska jag vara ärlig känner jag mig inte glad, är så är rädd att något är fel. För det mesta känner jag mig lugn men blir hysterisk orolig emellanåt. Jag mår bra, lite illamående, trött, värkande bröst och en del värk på högersidan där äggledaren är borta men det är nog ingen fara. VUL bokat den 18/1.
Jag hoppar innerligt att detta går vägen så vi får våran unge. Om det här är ett X eller blir missfall tänker jag lägga det här på hyllan ett tag och göra något helt annat ett tag. En lång resa eller kanske satsa på en egen företagsdröm.
Eget företag låter spännande. Vill du berätta mer? Jag är också egenföretagare nämligen. -
Jag håller alla tumma och tår för att det ska gå bra för dig!Lappgeten skrev 2011-01-11 09:42:57 följande:Tack vad ni är gulliga allihopa!
Som vanligt ser jag nog lika lugn ut som alltid och för stunden känner jag mig okej men ibland rusar paniken igång. Och är det något trassel hoppas jag verkligen att det är ett missfall för jag vill verkligen inte gå igenom ett X igen. Det har inte kommit något mer idag så det kanske går vägen ändå...
Till något annat, hur reagerar era partners (ursäkta Mmmmbop och Mika)?
Min alltid mycket stabila och lugna man blir mycket orolig och riktigt överbeskyddande. Frågar hela tiden om det gör ont mm, är jag för länge på toa eller suckar till kommer frågan igen... ringer med jämna mellanrum om han vet att jag är ute med hunden eller i ladugården. -
För mig så gick de in och tittade med titthål eftersom de var osäkra på om det ens var utomkveds. De såg inget på vul. Det var samma sak för mig också att de sa att de inte kunde se något varken i livmodern eller nån annanstans, men de varlde att ta det säkra före det osäkra.RaraS skrev 2011-01-12 10:52:55 följande:Det var ju såklart inte meningen att skrämma dig! Men vi har ju hört hur illa det kan gå och blir ju fundersamma till varför dina läkare är så långsamma med att sätta in behandling.
När man kan konstatera att det är ett stigande hcg och att det ej syns i livmodern så är det cellgift eller operation som gäller. Operation kanske att föredra om de är osäkra fortfarande....varför inte ta det säkra före det osäkra och gör en titthålsoperation? Skulle det visa sig att det sitter i limodern så är det ju bara att sy ihop igen... så sa de i alla fall till mig före min operation, att de skulle gå och in och titta var graviditeten är någonstans, efterson de inte kunde se den på VUL och i vecka 7så bör den synas...
Hoppas du snart får besked om vilken behandling du ska få!
Och de behöver inte flera dagar på sig att planera en sådan här operation. Det är "vardagsmat" för dem....så sa i alla fall en kompis som är operationssköterska. Hon har varit med på flera titthålsoperationer för utomkveds och jag beordrade ett hembesök efteråt av henne för att kolla in mina stygn.: ) Bra med vänner ibland :)
Från det att de bestämt sig för operation så tog det ca 2 timmar tills jag var på väg till operationssalen. De skrev in mig direkt och påbörjade alla förberedelser. Så jag tror knappast att andra sjukhus behöver flera dagar på sig för att förbereda samma operation. -
Jag hade ett utomkvedshavandeskap 2010 och var då tvungen att operera bort ena äggledaren. I samband med detta skrev jag en del i denna tråd. Det dröjde ett år innan vi lyckades bli med barn igen, vi hann till och med få kallelse till IVF precis i samma veva som jag testade plus och i augusti 2011 föddes äntligen vår andra dotter. Sedan tidigare hade vi en dotter född 2007.
Eftersom vi ville ha fler barn så dröjde det inte så länge efter att andra dottern föddes förrän vi bestämde oss för att försöka få till en trea. Med bara en äggledare och det faktum att det tog ett år för tvåan att bli till så misstänkte vi att det skulle ta lika lång tid denna gång. Döm om min förvåning när det tog sig på första försöket med trean! Nu sitter jag här med en tre veckor gammal dotter. Tre underbara döttrar har jag nu, varav två födda efter att jag opererat bort en äggledare.
Tyvärr fick tredje dottern syrebrist inne i magen så hon har legat i respirator, sondmatats osv men nu mår hon mycket bättre. Vi är fortfarande kvar på sjukhuset men i morse så tog vi bort sonden och nu är hon som vilken bebis som helst. Hon ska bara lägga på sig lite mer i vikt så får vi snart åka hem.
Ville bara dela med mig av min historia och peppa er som också opererat för X och haft svårt att bli gravida eller är oroliga.