Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Jaha, och min graviditet blev ju inte så långvarig. Var en väldigt konstig graviditet, positiva och negativa besked hela tiden. hcg som sjönk och steg, sjönk och steg igen. 3 VUL, ett som var "för tidigt", 2 st VUL med normal tillväxt och hjärtslag. Men så började jag blöda för en vecka sedan, v 9. 9+0 (dvs v 10) gjorde vi ett VUL pga blödningarna. Då visade det sig att vi väntade tvillingar som låg i samma hinnsäck, väldigt nära varandra. Detta är tydligen väldigt ovanligt. Den ena tvillingen (måste ha varit enäggstvillingar) hade stannat i tillväxt i 6+2, samtidigt som mitt hcg sjönk. Därefter hade hcg och den andra tvillingen vuxit och levt ett tag, men dött i 8 +0. Senaste VUlet med tickande hjärta var i 7+2. Tvillingarna låg så nära varandra, att det var först nu på det sista u-ljudet som det upptäcktes. De låg så nära att gynläkarna (2 st tittade) till och med misstänkte att det kunde vara siamesiska tvillingar. Anledningen till att den andra tvillingen dog, var att de låg i just en hinnsäck och kunde inte leva vidare när den första dog.

Så nu sitter jag här, blöder och väntar på att mina älskade och efterlängtade embryon ska komma ut. Måste säga att trots att jag hade fruktansvärt ont och det blev dramatiskt med akut operation sist, är detta värre. Mer långdraget, segt. Humöret är i absoluta botten, har ingen aning om hur vi ska kunna gå vidare, men vi vet ju att vi måste. Känns som att vi ska köpa en lott. Att först inte kunna bli gravida på 3 år utan att utredningen visat nåt. Sedan förlorar vi graviditeterna på olika sätt:

1. Utomkved med akut operation och bortopererad äggledare
2. MA (det lilla embryot)
3. MF (det större embryot)
4. Tvillinggraviditet med en amnionsäck (mkt ovanligt)
5. Eventuellt siamesiska tvillingar (extremt ovanligt)

Vad är nästa graviditet? Mola (ofosterlig graviditet)? Sent missfall? Ursäkta mitt ledsna, arga och ironiska inlägg- är bara så himla ledsen. Det enda positiva jag ser i allt det här är att från att inte ha blivit gravid öht i 3 år, har vi faktiskt lyckats bli gravida på egen hand utan ivf, och senast utan någon fertilitetsmedicin alls 2 ggr på 6 månader. Denna graviditet kom på 3:e ägglossningen efter vårt utomkved! Dessutom med tvillingar (enäggstvillingar, men ändå)  Det måste man väl egentligen beteckna som en normal fertilitet trots att jag saknar en äggledare?

På tisdag ska vi tillbaka och troligtvis få cytotec. Sedan har vi redan varit i kontakt med Carlanderska igen, och ett besök för att diskutera framtiden och planer är bokat till 8/4.

Igår kväll kom mina tvillingar ut. Helvete vad jag hade ont och vilket blodbad. Jag mår inte bra idag heller, men inte alls som igår. Igår fick man flashbacks om hur det var när X-et strulade och sprack. Denna smärta...

Nu slipper jag kanske cytotec imorgon. Hoppas på att kunna gå vidare nu. Känner mig bara tom...

förr opererade de bort äggledarna som förebyggande inför ivf-behandling. Det är ju lite ökad risk för X vid ivf, och det är faktiskt fördelaktigt att inte ha kvar sina äggledare vid ivf-behandling. Men jag förstår känslan. Lycka till med graviditeten. Själv testar jag tydligen olika sätt för graviditeter att gå åt helvete. Men jag hoppas på tur snart, ett nytt mirakel och att det ska gå vägen.

Kanske 4! Håller tummarna för dig! Med så lågt HCG är du kanske inte tillräckligt långt gången för att se i livmodern? *hoppas* Hcg ska ju ökas med det dubbla ca varannan till var tredje dag, och det gör det ju. Får hoppas att de ser mer på måndag, och att de hittar graviditeten på rätt ställe...

Kramar! Vet allt för väl vad du går igenom, och all den här väntan är ett helvete. Försök att slappna av (lättare sagt än gjort). Det är ju inget du kan påverka, så försök att må så bra du kan i helgen. Tids nog får ni veta, och vi hoppas att det är ett positivt besked!

Kram!
Kan säga att när vi gjorde VUL nu i v 5, så såg man inget foster, bara en liten fosterblåsa. Det var först 6+2 som man såg en liten parvel med tickande hjärta. (och bittert tillägger jag att trots normal tillväxt och en normal fosterstruktur med tickande hjärta i 7+2 gick det åt pipsvängen, men det låg åtminstone på rätt ställe). Hoppas att det helt enkelt är lite för tidigt för att se nåt bra med VUL! Håller alla tummar!

Tack seline. Ja, det är riktigt tufft. Den här graviditeten var så efterlängtad. Det var tvillingar, och det var väl därför det inte gick vägen- när den ena dog, dog den andra också då de låg i samma fosterhinnor. På tisdag ska vi träffa läkaren på Carlanderska, så får vi lägga upp en plan för att gå vidare med ivf. Tror inte att vi hinner innan sommaren, och på nåt sätt känns det som att vi kanske kan bli gravida utan ivf? Vi lyckades ju faktiskt på 3:e ägglossningen efter utomkvedet, så varför inte? Hoppas bara att min ägglossning kommer igång efter det här, har ju haft problem med ägglossningar tidigare. Om 1,5 v har vi ett möte inbokad till psykologen som är knuten till repro-medicin. Första gången jag går i terapi, men känner att vi behöver hjälp att gå vidare och "ladda om"... 

Alla här inne i tråden kämpar ju, och vi sitter lite i samma båt. Önskar inget hellre än små parvlar åt oss allihop!  Kramar allihop och njut av våren! Ska ta mig en liten promenad snart... blöder fortfarande ganska mycket och mitt blodvärde är kass, så det bli en lugn liten runda...

Anledningen till ivf var ju att vi inte blev gravida på 3 år innan utomkvedet. Jag fyller 38 till hösten, så min ålder börjar också bli en "försvårande" faktor. Om det tar sig som sist, efter ett par försök är det ju inga problem. Men vi kan liksom inte vänta i 3 år till... Hoppas bara inte det blir ägglossningsstrul nu. I början av våra gravidförsök hade jag bara 1 ägglossning på 4-5 månader... Efter pergotime gick det som en klocka. Nåt annat "diskvalificerande" för fertiliteten har vi ju inte enligt utredning. Lite pco, min ålder, övervikt, nu en äggledare mindre... Nu senast hade jag inte ens pergotime när jag blev gravid med tvilling-graviditeten... Går framåt. Men vi får väl se vad vi kommer upp med för plan med läkaren på Carlanderska. 

nej, vad tråkigt! Lider med er... Ta tid och läk ordentligt, så får ni fundera på ivf sedan. Konstigt nog är det ju en fördel att inte ha kvar äggledarna vid ivf. Men jag förstår att det är jättetråkigt att inte ha nån chans kvar på naturlig väg... Kramar!

Ja, vi har fortfarande möjligheten. Kanske är det till och med så att det var min skadade, och nu bortopererade äggledare som har legat och stört och gjort att vi inte blivit gravida innan? Läkaren sa iallfall igår att vi kunde välja att försöka själva först- kanske inte nödvändigt med ivf. Samtidigt känner både min man och jag att efter 3 år i min ålder utan att öht bli gravid vågar vi inte chansa. Tror att vi kör igång före sommaren, men ägglossningstester, fertilitetsglidmedel är inhandlat... här ska pippas och hoppas att det tar sig innan ivf!  Om inte annat vet jag inte hur jag mår och om jag orkar ivf just nu. Kanske blodbrist efter att jag har blött så mycket, men jag är så trött att jag inte orkar nånting, hjärtklappning och yrsel. Ren känslomässigt mår man skit, men det känns som att bara en ny graviditet kan göra att man blir glad igen... Tack för stöd!

Enkel dos med pergo har funkat för mig. Är ganska lättstimulerad dock, då jag har lite pco. Har inte blivit för många ägg, men jag har haft biverkningar av perotimen. Antar att man "maxar" hormonsystemet, och jag får migrän vid hormonförändringarna. Nedstämdhet finns också med på listan, men jag vet inte om det är pga barnlösheten eller pergotimen...

Grattis!

Nej, det är aldrig kollat. Vet bara att jag har haft ägglossning. Graviditeten efter pergotimen blev ett utomkved. Den senaste graviditeten kom till utan pergotime. Då var det dock enäggstvillingar (tvillingar i samma hinnsäck, så de måste ha varit enäggs). Observera då också att vi stod på pergotime i drygt 2 år innan vi blev gravida med utomkvedet.

Nej, tyvärr tyder inte detta på nåt. Tidigt ultraljud och ev följa med hcg är det enda sättet! Lycka till och grattis till graviditeten!

Själv är jag löjligt glad över att ha fått ägglossning, idag dag 22 efter missfallet...

Japp, så är det! ;) Snacka om att man blir skadad i huvudet på riktigt... ;)

Japp, så är det! Knappt nån information alls. Vi fick sex-förbud i 4 v, det var det enda. Visserligen, nu blev jag akutopererad och fick ta bort äggledaren vid mitt utomkved. Då vi redan var ofrivilligt barnlösa och "inne i loggarna" på reproduktionsmedicin, TJATADE jag till mig en äggledarspolning av min kvarvarande äggledare, bara för att kolla (vid en spolning tidigare hade läkaren uppenbarligen tagit fel på höger och vänster- enligt det skulle min högra vara "trög" och vänstra ok, och det var i den vänstra som det fastnade). Spolningen gick galant, gjordes efter 2 menstruationer efter utomkvedet. En ägglossning senare blev jag gravid (dock slutade det också dåligt med missfall tvillingar). Det är ju extra viktigt om man inte har tagit bort äggledaren att kolla vid tidig graviditet, då det är avsevärt större risk för nytt utomkved. För mig, som har opererat bort äggledaren som brast, är risken bara något högre än för de som inte haft utomkved tidigare. 

Lycka till iallafall! Glöm inte att boka tid för tidigt VUL så fort du blivit gravid igen! Och som sagt, hör med gyn redan nu om du får göra en spolning, så vet ni hur det ligger till.... Trånga äggledare är ju både nedsättande av fertilitet och risk för nya utomkved... :(

Grattis!

Hmm. Varnar känsliga läsare, det här är äckelvarning...

Det här är jättekonstigt. Idag är det dag 16 efter pos äl-test. Brukar få mens dag 16-18 efter äl-test. Sedan igår kommer det bara lite bruna flytningar. Inget rödmonster. Ont, men inte mensvärk. Ingen migrän (första tecknet på att mensen ska komma). Hade ju blödningar och blodiga flytningar (mest bruna) fram till och med ägglossningen som var dag 22 efter missfallet. Vid ägglossningen (och efter lite mysstunder) hade jag ganska mycket brunfärgat. Luktar inte illa. Är rädd att det är en inflammation på gång? Är ju livrädd att min kvarvarande äggledare ska bli förstörd! Eller blir mensen så här konstig efter missfall? Nån som har erfarenhet av detta?

å vad tråkigt Saturnus! Lider med dig!  

Är fortfarande sjukskriven pga stressreaktion och utmattning efter persen med vårt missfall och allt annat som bara har byggts upp. Idag pratade vi med ivf-kliniken. Vi kommer lik förbaskat (jävla skit, ursäkta uttrycket) inte hinna med ivf innan sommarstängt då jag har så långa cykler och min mens beräknas börja i mitten av juni. Har fortfarande flytningar och fått blödningar emellan menserna också nu. Har ALDRIG haft detta förut och är orolig för min äggledare. Ska tjata till mig en spolning åtminstone före sommaren.

I morgon är det ofrivilligt barnlösas dag. Vi har varit ofrivilligt barnlösa i 4 år nu. Först 3 år utan att bli gravida alls. Därefter ett utomkved som blev dramatiskt, och sedan missfall med tvillinggraviditeten. Utan tvekan är detta just nu den tuffaste tiden i hela mitt liv, och vissa dagar är värre än andra...

Håller tummarna för oss alla!

Alla som haft X har högre risk för nytt X och ska ha ett tidigt U-ljud. Tror att det var sköterskan som RaraS pratade med som inte visste detta. Tyvärr finns det okunskap ibland.... Man får helt enkelt bli tuff och stå på sig!

Grattis RaraS! Hoppas att det går vägen nu!

Usch vad tråkigt Supers.... Fick också mens idag. Konstigt. Man inbillar sig varje förbaskade cykel att nu är det nog ett plus, men käftsmällen kommer ändå som ett brev på posten. och just nu samarbetar inte min kropp med mig. Mens nu gör att vi inte hinner göra ivf-försök innan sommarstängt. och med min cykel innebär det mens i slutet av juli, vilket gör att vi inte kan komma igång med ivf förrän i slutet av augusti! Varje månad räknas nu... är så less på allt... Fortfarande sjukskriven pga kris och utmattning. Vill snart bara slippa ifrån allt det här, men det går ju inte pga min ålder.