isabellabergström skrev 2012-05-13 19:03:21 följande:
Hej alla,
nu är det 6 månader sedan mitt x, och jag längtar så fruktansvärt mycket... Men jag har inte vågat börja försöka. Jag är så rädd att det ska gå åt skogen, all glädje och längtan dränks i känslan av att det ska gå åt pepparn igen. Jag är så jäkla rädd att jag inte ska fixa det, att om det händer igen så tar det knäcken på mig. Det är så jobbigt, och så påfrestande för min man kan jag tänka mig.
Hur har ni hanterat oron?
Jag vet precis vad du menar!!! Jag fick ovanpå allt behålla äggledaren som X:et satt i, trots att de innan operationen sa att de skulle ta bort den.
Jag tjatade av mig här i detta forumet, och det hjälpte både sambon och mig genom att han slapp höra mig älta om vårt X och hur jag mådde just då. Klart han brydde sig om hur jag mår och mådde, men det betyder inte att han klarade lyssna på mig hela tiden...
Oron fanns och finns hela tiden, men min barnlängtan var rent ut sagt större! Efter operationen och när mitt hgc var nere under 5, och vi fått klartecken att försöka igen, så bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. Jag satte upp för mig själv att jag struntade i om jag skulle hamna på operation igen!
Tur var väl det för nu sitter jag med en underbar dotter på 9,5 månader, och nu kämpar vi för att det ska bli syskon åt henne. Så oron finns där igen, men jag vet nu vad jag fick ut av att VÅGA!