Någon mamma med asperger?

både jag och min son har asbergers funkar bara finfint, har även andra barn utan diagnos.
man kan säga att asbergern märks mer på sonen som är i yngre tonåren, jag har ju anpassat mig väldigt bra till normalisarna :):)

Jag är 3-barnsmamma och gift, funkar finfint. Jag är även begåvad med tre fantastiska bonusbarn i familjen!

Låter ju bra men hur klarar ni vardagen med barnen? Arbetar ni också eller är ni bara hemma med barnen?

jag är inlägg nr 2.. Jag har deltidsjobb och har alltid haft arbete och det är inget problem för min del i alla fall att kombinera jobb och familjeliv. Visst blir man trött i skallen emellanåt men det finns inga måsten mer än att må bra vilket gäller både mig och resten av familjen. Allt annat får omprioriteras helt enkelt.

Jag har turen också att min man skiftarbetar så han kan göra mycket hemmavid så jag kan med gott samvete ägna mig åt det jag orkar när jag kommer hem. Vissa veckor måste jag dra det tunga lasset när skiftet inte stämmer med mitt arbete men det funkar tack vare att vi hjälps åt.

Okej du verkar ju vara extremt högfungerande då. Jag tror nog att jag kanske skulle kunna nå dit med lite tid och mycket arbetande med mig själv. Fick du din diagnos tidigt?

jag fick min diagnos som 20-åring och hade då fått mitt första barn och var ensamstående. Det började med förlossningspsykos men slutade med en As-diagnos...

Men idag är jag 33 och har verkligen fått kämpa för att ta mig hit, det har varit många och långa svängar men tack vare att jag fick diagnosen sent i livet så vet jag ju att jag kan - och då blev det min morot till att återigen ta kontrollen över mitt liv och fortsätta leva normalt trots en diagnos. Så för mig har diagnosen inte varit något hinder, bara en förklaring till att jag inte alltid fungerar som förväntat.

okej jag fick min diagnos i våras  22 år gammal. Känns lite som hela världen vänds upp och ner och jag vet inte hur jag ska tänka kring saker och ting. För jag vill ju ha samma möjligheter som alla andra och som jag hade innan, för så konstig, annorlunda eller funktionshindrad är jag inte.  Jag  vill ju så gärna bara vara normal och kunna bilda familj och sånt som "vanliga" människor gör.

Sedan önskar jag ibland eller rätt ofta faktiskt att jag hade fått barn innan diagnosen för då hade ingen kunnat komma och säga att jag inte bör skaffa barn pga av min diagnos och sånt.

Jag är 21 år och har fått diagnosen atypisk autism, en form av lättare asbergers. Vill gärna ha någon att prata med om olika problem