Umgängessabotör

Kära föräldrar!

Jag gjorde en Polisanm mot min man om misshandel och olaga hot den 12 maj 2009. Som hämnd anmäler mig min man som "olämplig som vårdnadshavare" till socialen. Jag blev därmed utsatt för en komplott av min man för att han på så sätt skulle "uppnå" ensam vårdnad om vår son som är 2,5 år då våra problem var/ÄR interna problem och som inte hade på ngt sätt att göra med vårt barn. Pappan har då framställt vårt interna bråk som en ursäkt att det är ett mål om vår son det handlar om.

Min man har "jobbat på" hela hösten fr det att vår son föddes till att han och hans familj skall ha exklusiv ensamrätt till vår son (alltså, jag som barnets mor skulle inte ha ngt att säga till om barnet och att vår sons mostrar, morfar, kusiner och öv släkt och vänner inte heller fick ta del i vår sons liv, enbart hans). Detta mönster och beteende har min man utövat vidare efter att han fick interimistiskt vårdn om vår son. Jag kritiserade socialen pga av att ärendet var subjektivt där min man och socialen hade en röst - min röst blev strypt. Socialen vände hela utredningen mot mig då pappan "fick rätt" i allt han yttrat sig om mig då jag inte heller fick försvara mig och ge min synpunkt på min mans anklagelser.

Min man fick påkalla referenser till soc, jag fick inte det. Värsta utav allt var att socialen inte utredde den anmälan som inkom om min man och hans familjs dåliga handhavanden kring vår son, utan pappans "anmälan" var och är den som gäller (socialens utredning har en tidsfrist på 4 mån, min anmälan kände soc till i drygt tre månader. Enhetschefen har själv i ett bandat samtal uppgett att min anmälan mot min man är "mycket graverande och allvarliga brott" - VARFÖR görs det ingen utredning då?

Enhetschefen menar på att det inte stod "anmälan" på min anmälan utan att soc tog mina uppgifter som "info". Jag ringde Länsstyrelsen där de förklarar att anmälan (behöver inte stå ANMÄLAN på en anmälan) och info är SAMMA SAK. LS menar på att anmälaren LÄMNAR UPPG kring en omständighet.

Pappan har interimistiskt vårdn om vår son i avvaktan på att vårdn.utredn. skall avslutas, vilket blir 11 febr. 2010. Genomgående under HELA hösten har pappan motverkat till att jag som barnets mor får lov att utöva extra umgänge utöver det lilla jag har (ca 7dgr/mån), vilket är otroligt lite (min adv blåste mig och gav mig dåliga förutsättningar i 1:a förhandl.)PS. Bytte adv senare under hösten! DS.

Pappan har klargjort hos soc och i Tingsrätten att "mor och son skall ha en god kontakt" och i TS uppger han att han inser det allvarliga ansvaret vad innebär ensam vårdnad. Vår son har mått dåligt periodvis då det visar sig att mamma saknas vilket har talat sitt tydl språk.

Kort; pappan har soc + fam.rätten+dagis med sig. Detta har varit en planlagd komplott att gå och hjärntvätta alla instanser och ge en "profil" på mig som att "moderns psykiska tillstånd ifrågasätts" - vilket myndigh gör för att ha orsak till att kidnappa/smuggla barn ifrån föräldrar eller "ge" barnet vidare till den kriminelle föräldern (min man). Allt i soc värld är uppochnedvänt.

Kan pappan verkligen ligga med "fördelar" att få igenom att beslut i finalen att han skall forts ha vårdn + boendet med tanke på hur han inte medverkat till samarbete under hösten? Jag har begärt genom min adv om samarbetssamtal - min man gick med på det OCH ångrade sig en dryg vecka efter beslutet pga av att han hade talat med "soc" (vilket i själva verket var fam.rätten).

Fam.rätten skrek på mig att jag INTE skulle få delad vårdn.
Fam.rätten skrek på mig att jag INTE skulle få fam.rättens medgivande till att jag önskar samerbetssamtal och DET skulle de "se till" att domstolen INTE skulle besluta. Hur F-N ser man till "barnets bästa". Pappan är den som agerat motsträvigt då jag jagat pappan om samarbete och fört en dialog.

TROTS att pappan har alla "med sig" hur bra ser det då ut för honom då han "tar tillbaka" beslutet om samarbetssamtal OCH har vid 20 olika tillfällen nekat till olika familjesammanställningar från min sida, antingen att vår son skulle vara en extra dag med mig, kusiner, släkt och öv vänner. Jag har bandade bevis hur fam.rätten kränker mig och mobbar mig och trampar sönder mina mänskliga rättigheter. Min röst har blivit strypt där också. Fam.rätten hade kontaktat domstolen den 13 jan för att tala om att de inte går med på samarbetssamtal pga av att vårdn.utredn. snart blir färdig - vad F-N är det för argumentaion??? Jag kommer till FR 7 dagar EFTER att FR meddelar detta till domstolen för att närvara på mitt andra och sista möte med dem. Detta talar ju för en solklar komplott och partiskhet.

Kommer domstolen och nämndemännen att se allt detta att han saboterar medans han menar på att;
- "kontakten skall vara god"
- han drar in passet i samband med att han övertar vårdnaden (utifall jag skulle kidnappa vår son)
- HAN Backar ang samarbetsamtal
- nekar uteslutande till utökat umgänge
- ville HELT ta bort mitt umgänge då vår son övernattade en natt extra i samband med sjukdom
- han drog tillbaka hotet om att inskränka på hela umgänget till att reglera det till enbart vartannat veckoslut
- han lämnar INGEN info om hur vår son har de de 8 dgr jag inte ser honom

Tankeställare: Kan han verkligen få med sig domstolen i detta urusla beteende han haft hela hösten. Allt han gjort har inte varit för vår sons bästa utan har riktat in sig på ren egoism.

Några synpunkter, tips och råd???

Jag sitter här och funderar på om jag skulle anmäla dig för plagiat för det känns som om du kopierat min historia, ändrat några få små detaljer och klistrat in den som din.

OKEJ! Innan någon läser mer så läs ovanstående som *ironi*.

Du har hamnat i precis samma sits som jag! Även här lämnade jag in en anmälan till socialtjänsten tillsammans med bevisning - de gick inte vidare med ärendet. När sedan exet lyckades få folk att lämna in anmälan mot mig så blev det en rejäl utredning där soc helt står på faderns och hans referenters sida.

Jag fick aldrig komma till tals och var gång jag sade något fick jag till svar "ta det med ditt ombud" och de ville inte prata med mina referenter. Socialtjänsten skrev slutligen att jag är psykiskt sjuk när det inte finns några grunder till detta förutom exet och hans referenters utsago. Exets ena referent satt på internet och letade fram att han ansåg att jag led av "Borderline". Om han tittat på symptom för akut kris och stress så hade han fått samma reslutat men det är ju inte lika sensationslystet.

Det slutade med att jag anmälde hela barnavårdsutredningen till Länssstyrelsen och jag fick rätt på alla punkter jag hade anmält utredningen på: att jag blivit illa behandlad av socialtjänsten, att de inte tagit med mina referenter - min enda referent fick 2 rader där det stod att jag gick till henne i samtalsterapi, att jag träffat en läkare och att jag fått en ångestdämpande medicin utskriven - that's it! Och även punkten om att de skriver att jag är psykiskt sjuk. De fick rejäl kritik från Länsstyrelsen.

Nu kommer vi till det även sjukare i det hela. Familjerätten fick i uppdrag att göra en vårdnads- och boendeutredning där hela deras dokumentation baseras enbart på pappans nya uttalanden samt den starkt kritiserade utredningen - och de anser inte att de har gjort något fel!

I mitt fall fick jag det intermistiska boendet. Jag har blivit anklagad för att vara psykiskt sjuk, jag försvårar umgänge, jag missköter barnen och jag vet inte allt vad de försöker anklaga mig för.

Det intressanta är att jag har bevis för precis motsatsen till allt!
* Jag har en läkare - psykiatriker - som skriver att jag är fullt frisk och jag har gått igenom en utredning. En psykolog och en psykiatrisjuksköterska säger samma sak.
* Förskola och skola/fritids har dokumenterat att de aldrig sett barnen i det tillstånd som deras far anser att de kommer hem till honom i: skitiga och för små kläder.
* Släktingar till barnen som sett allt deras far gjort samt vet hur hårt jag kämpar för att få barnen och fadern att behålla en god kontakt med varandra även efter det faktum att vi bor en bit ifrån varandra.

Om jag vore du skulle jag kontakta socialtjänsten och fråga vem det nu är som granskar barnavårdsutredningar. Det är inte länsstyrelsen numera efter årskiftet utan jag tror att det är Socialnämnden men ring till någon socialtjänst och fråga.. du behöver inte ringa till din egen. Skriv en anmälan och skicka iväg den för att få utredningen granskad.

Se till att skaffa fram så många skriftliga, undertecknade bevis du någonsin kan för att visa på motsatsen till vad "den andra sidan" påstår om du kan. Prata med släktingar, grannar och så vidare.

Det intressanta är att i mitt fall så fick exet förskolan att ringa till socialtjänsten men att förskolan själva sedan skrivit intyg om att de aldrig sett mig missköta barnen. Exet säger alltså att barnen kommer hem till honom skitiga, för små kläder och att de inte får någon mat hos mig. Bland annat.

Jag har liksom du både socialtjänsten och familjerätten mot mig och det är en tung motståndare och de båda anser att jag är fullständigt olämplig som förälder då jag är psykiskt sjuk.

Själv ska jag snart upp i tingsrätten för den slutliga förhandlingen och domen i mitt fall, något jag inte direkt ser fram emot men det måste göras eftersom exet vägrar släppa detta. Han menar på att det enda skälet till att han gör detta är att soc sagt till honom att om han inte gör det så kommer de att tvångsomhänderta barnen. Det intressanta är att när både jag och en av HANS släktingar frågade ut dem om det så förnekade de detta uttalande. Och även deras chef har förnekat att det ens varit på tal om att åberopa LVU i det här fallet.

Jag har så mycket mer att skriva om allt som hänt i mitt fall men det skulle bli en lång historia då.

Och du - för dagbok över allt som hänt och se till att skriva ner exakta datum och om du kan även tidpunkt! Det är mer bevisvärde i att skriva exakta datum än att påstå att "ett par gånger.. " eller "ibland.." för det känns mer vagt och tingsrätten vill gärna ha exakta uppgifter.

Umgängessabotör

INNEHÅLL