gravid med ivf och bf sommaren 2010 del 2

mia va aldrig sen i sin utveckling heller, och är inte nu heller för den delen. hon föddes 8 veckor för tidigt. Det va mest bara det bvc:et vi hade då som räknade henne att vara efter. så vi fick gå på första mamma/barn grupp när hon va ca 6 månader och de andra bebisarna va mellan 1-3 månader. hon ålade omkring och ville klämma på de andra bebisarna och jag hade fullt sjå med att hålla henne där ifrån. Va ganska irriterad på det bvc!

Grattis till huset! har ni köpt eller lånar ni?

hej alla de få som är kvar här inne.
som ni vet så har jag ju ofta skrivit om Johns krångliga mage. Äntligen har de gått vidare i fallet. Idag va vi på röntgen av tarmarna, dock inte DEN vi trodde/läkaren sagt att det skulle vara. Vi hade fått för oss att det va en med kontrastvätska som de sedan kör med en ul apparat på för att följa vart vätskan tar vägen. Men det va bara en vanlig bild rakt upp å ner. Blev riktigt irriterad då läkaren hela tiden påpekat hur hemsk denna röntgen är, därför har hon skjutit upp den hela tiden, och vi får sen reda på att det är i denna ordningen det görs, först en bild sen en kontrast röntgen efter det. Men men, dom hittade "spår av långvarig förstoppning" NÄHÄ!?! Detta har hållt på i 8 månader nu, så det va inte allt för häpnandsväckande svar! Så nu ska vi få ytterligare en röntgentid inom en vecka, för att göra hemsking röntgen.
Annars händer här inte så mycket med lille john. han kan fortfarande ingenting. Men bvc sa att det inte alls va konstigt, vem har lust att träna på något med världens magknip!?! Han kan inte ens sitta själv utan att falla omkull efter bara ett litet tag. Inga tänder finns det heller, så ofarlig är han

Själv har jag tandvärk/käkvärk. drog ut en visdomstand i måndags, och med min vanliga otur har jag åkt på en inflammation i hela underkäken! så nu är det penicillin och massa panodil!

Tänkte på en annan sak. bebisarna börjar ju växa nu för oss allihop! vet inte hur liten den yngsta är här inne, men tiden går ju! Jag som sa att NU är vi helt klara på bebisfronten, absolut med en så jobbig graviditet, är inte alls lika säker på min sak längre Vi började prata om det strax efter nyår och det konstiga va att jag 2 dagar senare fick mens! har inte haft det sen i augusti! Men men, är inte allt för hoppfull att det ska fungera på naturliga vägen.
Hur har ni andra funderat? någon som är på G för en till?

jaså ni har redan hunnit såpass långt i eran planering kul! dock inte så kul att det inte tog sig på första, men hoppas att det tar sig snart! Ska ni göra ett nytt FET, eller kör ni en helt ny omgång?

kram

nu har vi varit med john på sjukan (igen) men nu för att vi tyckte att han då inte ens kan sitta, så vi gick till bvc, där läkaren DÄR sa "solklar muskelsvaghet". vi fick då en remiss till barnmottagningen för detta, istället för tarmarna. Han har en hypotoni av något slag, ska göra en magnetröntgen på hjärnan, sen blir vi skickade till en barn nevrolog för det är något som inte är 100. även tagit blodprover för att se muskelproteinet. ska lämna in 2 urinprov oxå.

Väntan och undran är nog ännu värre nu, men nu har vi ju iaf tagit ett stort steg framåt!

tack. ja vi hoppas det med. men ena stunden tänker vi ju på det värsta t.ex. cancer i hjärnan, å andra sidan kan det ju vara något simpelt, antar jag..
Men att tillslut få ett svar och hoppas på att magen då följer med i det hela.

Hej.
Vi va på röntgen i fredags. där va det lilla och stora hjärnan som röntgades. Och de tog även de två blodproverna som skulle göras. kromosom och energi.
Vi har inte fått svar på något än. men som JAG känner det så kommer röntgen inte visa något. jag väntar mer på vad kromosom provet säger. Känns som OM det är något syndrom eller ovanlig sjukdom så syns det på det provet.
Hittade en sjukdom när jag letade runt på internet, så va otroligt likt, och inte så bra... Det är nackdelen med internet, man kan hitta mycket, men oxå FÖR mycket =/

Men det är ju bara att vänta och se. dumt att spekulera, men svårt att låta bli!

grattis till john i efterskott....är inne här ibland inte allt för ofta...
hoppas ni snart får reda på vad det är han "har"...skönt att han är glad och mår bra i övrigt iallafall..

ja jag tänker oxå ofta tillbax till tiden som gravid och även om jag hade en ganska tuff graviditet så minns jag nästan bara hur underbart det var...och jag känner verkligen i varje del av mig att jag inte är färdig med " flerbarn biten"...önskar så att man fick välja själv när man skulle få bli med barn...

hur känner ni andra??

kan känna lite frustration för man blir ju inte direkt yngre med tiden som går så himmla fort...samtidigt som jag har en sambo som känner att han inte är speciellt sugen på att gå igenom denna psykisk jobbiga situation med allt vad det innebär....men han är ändå med på att få fler barn men på naturlig väg...som verkar helt omöjligt i vårat fall....jaja time will tell...

ha det bra allesammans

Vädur: hoppas verkligen ni lyckas denna gången! jobbigt nog att inte få plus på naturlig väg, men har man då upp till genomgått IVF med allt va det innebär.. nä fy! Men jag håller alla tummar jag kan hitta!

Dipsy: Vi ska inte ha fler. vi har ju iof 2, men innan vi får reda på vad det är john har, så ska vi inte chansa! om det är något genetiskt tänker inte jag spela det spelet igen och kanske dra "nit lotten"
Skulle det nu inte vara något genetiskt, så vet jag att min man GÄRNA skulle försöka på 1 till.. suck.. Har verkligen ingen lust att gå igenom en graviditet till och inte heller det första året hemma. jag har varit hemma så himla länge nu och aldrig haft ett riktigt jobb. bara varit vikarie osv och då blir man inte en i gruppen på samma sätt. Så jag tänkte plugga till usk till hösten och sen skaffa mig ett eget jobb

John är nästan alltid glad så det är kul. har lagt in 2 bilder i galleriet på hans nya åk Det är en matstol, som han även kan sitta i när vi t.ex. lagar mat, plockar in i diskmaskinen osv. MEN han får inte sitta där hela tiden.
vi fick den i går em och jag känner redan nu att jag inte alls är så trött i kroppen som jag brukar.
Vi ska även in och prova ut 2 olika gåstolar.
Så äntligen rullar det i våran riktning!

ja men det är ju konstigt att de gick ifrån den behandlingen som fungerade! Men man har ju inte direkt mycket att säga till om inom sjukvården. dom gör ju ändå som de vill i slutenden.
Men som sagt. alla tummar till er!

Jo det är bra med john! i går tog han sina "första steg" (stop i backen nu, för det är inte riktigt så bra som det låter ) Det va när man höll honom under armarna, alltså höll runt bröstkorgen. men fötterna flyttade sig framåt! Det har han inte lyckats med innan. hur mycket man ens har lutat han framåt så har fötterna stått som fast limmade, men igår staplade han framåt man får vara glad för det lilla!

Vi har det bara ganska jobbigt med familj och släkt på olle sida. dom vill inte se att det ÄR något som inte stämmer med john. så vi får hela tiden höra att han bara är LAT! Om ungen bara fattar att han måste jobba lite för att ta sig någonstans så kommer han snart va som vem som helst..
Vi har tagit upp detta med neurologen, sjukgymnasten och när vi hade samtal med kuratorn och psykologen och INGEN säger att han är lat. och visst vet jag det jag med, det finns väll fasen inga lata bebisar.. men det tar hårt när man får höra en sån sak ältas i det oändliga från de som ska stå en närmast.

Vi har pratat med psykolog och kurator 1 gång än så länge, har 2 ggr kvar, och det va väldigt skönt. det är standard att man får prata med dom när allt inte är som det "borde" och dom vet ju precis vad dom ska fråga osv. vi satt där i 1 timme och det kändes som 5 minuter

Hur är det med milo?

ett riktigt yrväder hör jag
Mia började gå först när vi flyttade från en 2:a till hus. då hade vi helt plötsligt så lite möbler så hon kunde inte gå och hålla sig längre. så det va bara att välja på att släppa taget och gå, eller krypa Hon valde gå.
Men vi hade sån tur med henne så hon pillade aldrig på något eller rev inte ut något. så vi behövde aldrig plocka bort allt under 1 meter från golvet. det va skönt! värre va det när vännernas barn, som va plliga, kom hem och det blev rena "ta fatt" hemma med allt dom skulle ta

Jag tänkte att vi nu med john skulle få värre än värst! att vi skulle få allt ggr 2 nu när mia va så lätt. men än verkar det ju inte så =/ Men men, det får man väll vara glad för på ett vis..

jag brukar tänka emellan åt hur det går för er och lille john...spännande med en blogg lägger genast till den som favorit....

här går dagarna fort alleles för fort...min sessa fyller 1 år nästa vecka....
en tjej som växer och utveclas och är alleles mammakär....inte så konstigt kanske med tanke på att det är jag som är hemma mesta dels då pappan jobbar mycket borta på annan ort...
en väldigt bestämd tjej som vet vad hon vill ...
vi har kört 5 miuters metoden vid sovdags och jag vågar nästan inte säga det men det funkar så bra så även på dagarna är det bara att lägga henne i sängen när det är tid för det...ni som har det jobbigt vid nattning och liknande rekomenderar jag det verkligen...det är några jobbiga kvällar med skrik men redan efter andra försöket så märker man skillnad....

hur går det för er andra???

ja man gör ju de mest tokiga saker för att allt ska "flyta" på smidigt...ja man har ju både sövt barnen och legat bredvid i mörkt rum vilket oftast slutat med att man själv somnat och vaknar flera timmar senare och inser att de ändå är dags att gå sova...ibland har man åkt ut med bilen och lyft in sovande barn...ja allt möjligt...men man inser ju att man behöver lite tid på kvällen att "ta igen " sig lite tid för åter hämtning efter oftast den energi fyllda dagen...och framför allt tid tillsammans med sin partner när barnen har somnat...så denna 5 minuters metod har funkat super för oss...men det är inte lätt de första dagarna...men har man väl bestämmt sig så är det bara att köra...som sagt nu somnar våran tjej utan gnäll i egen säng...med tutte och en kram och godnatt...helt otroligt att det funkar tänker man ju varje kväll.....*viskar* och hon sover heeeela natten....*pepper peppar*..