Få honom att erkänna!

Har du "vetat om det" / haft magkänsla lika länge eller kom det fram nyligen?

Har du haft den i flera år och han förnekar att det hänt, då får du göra ditt val.

Glöm det och gå vidare med livet utan att älta det. Gör han inga dumheter nu för tiden, så har ni det väl bra.

Gammalt svartsjuketjat blir för mycket till slut och då kommer HAN att dumpa dig, oavsett om han har varit otrogen eller inte. Det är en tidsfråga bara.
Alternativ tänker han som du och knullar någon annan. Ska man få skiten kan man lika gärna få det roliga också.

Alternativet är att du lämnar honom och tar konsekvenserna av dina misstankar.

Som du har det nu är det inte hållbert för någon av er.

Det är du och ingen annan som bestämmer ditt egenvärde.

Att du skulle vara otrogen och hämnas på honom för vad du misstänker verkar vara sämsta alternativet jag kan komma på.
Det enda du kommer att vinna är självförakt, att han troligen dumpar dig och du har därmed vunnit exakt noll.

"liten hämnd är också hämnd, sa bonden och spottade på grannens gris."

TS
Du kan älska dig själv och ändå stanna kvar.
Du kan bestämma dig för att då var då och nu är nu.
Har ni det bra förutom detta ok som ligger över er relation, då kan du säga till honom att " du vet vad jag misstänker har hänt för flera år sedan, men jag tänker inte låta det fördärva det fina vi har nu. Så oavsett om jag har rätt eller inte, så förlåter jag dig och kommer aldrig mer ta upp ämnet". Gör heller aldrig det. Superviktigt. Man kan inte förlåta och sedan hålla det mot honom senare.

Alternativet är att du säger att du måste lämna honom för att du inte kan lägga detta bakom dig. Du måste veta sanningen och kan han inte leverera den på trovärdigt sätt så är det kört.

Skitviktigt är att du som ensam igen förlåter honom och går vidare med livet. Du kan inte definiera dig som person som "den bedragna" och vara en bitterfitta resten av livet.

Att gilla sig själv är ju lite viktigt, så gör vad du måste för att komma vidare.
Nu står du i en återvändsgränd och där blir du stående resten av livet om du inte agerar på ena eller andra sättet.

Vad du än gör, gör det helhjärtat.

Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen.

Alternativ2 betyder inte att du får veta sanningen. Det betyder att du lämnar honom om han INTE berättar den.
Alt 2 betyder att när du lämnat honom så skiter du i sanningen. Du agerar såsom du måste för att kunna leva igen.
Du förlåter det du tror har hänt och går vidare med dit liv. Skapar din egen lycka.

Go girl!

Du har väl nog vatten på din kvarn för att lämna honom.
Det har hänt förut. Han blånekade. Erkände sen.
Det har hänt igen. Han blånekar.

Hur många gånger ska det behöva hända igen innan du fått nog?
2?
4?
10?

TS - lycka till med snacket.
Hoppas allt löser sig på ett eller annat sätt.

Bra att du tog snacket idag.

Varför sukulle han undanhålla dig informationen i alla år om det nu var livräddinng det var frågan om?
Varför skulle kontakten med honom göra skillnad om hon nu ville ta livet av sig?
Varför ville hon det?

Konstigt att han visade dig det nu, flera år senare när du mått dåligt av det länge.
Fattade han inte vad ovetskapen gjorde med dig?

Hans insats är helt ok. Förklaringen duger gott.
Men jag kan inte fatta varför han inte sagt något förr???

Något felas honom.

Men med detta som bra förklaring hoppas jag du är nöjd, kan lämna detta bakom dig och gå vidare med honom och livet.

Sov på saken. Imorgon kommer du att känna dig lättad och se saker i nytt ljus.
Nu när sanningen är klar, då kan ni båda lättare prata om det och gemensamt kunna gå vidare.

Bra konfronterat, bra resultat.
TS - jag är stolt över dig.

TS - glad att jag kunde vara till stöd när du behövde det.

Min flickvän har lärt mig hur jäkla viktigt det är att ta tag i problemen och inte släppa förrän man är nöjd. Kommunikation är a och o.

Hon rockar fett och gör mig till en bättre människa. En absolut keeper.

Jag misstänker att du pendlar mellan lättad och nästan besviken nu.
Var det inte värre än såhär?
Här har du gått och mått skit länge och så var det bara detta???

Imorgon kommer solen att skina på dig, värma dig inombords oavsett snöstormen och du kommer att väga 50kg mindre. Livet har just vänt. Du har lärt dig något, blivit klokare och är åter i förarstolen i ditt liv. Fira 27;e januari som dagen då du föddes igen.
Detta är stort.

Då är det en bra erfarenhet.

I fortsättningen kommer du att vara tydligare mot din omgivning, gissa mindre och ställa fler frågor.

Flyg iväg och sov nu. Krama din man och säg att du älskar honom.