• Anonym

    Få honom att erkänna!

    Om han plötsligt skulle erkänna, hur skulle det förändra er relation? Skulle det ha någon betydelse? Skulle du lämna honom?

  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 14:47:24 följande:
    Har du haft den i flera år och han förnekar att det hänt, då får du göra ditt val. Glöm det och gå vidare med livet utan att älta det. Gör han inga dumheter nu för tiden, så har ni det väl bra. Gammalt svartsjuketjat blir för mycket till slut och då kommer HAN att dumpa dig, oavsett om han har varit otrogen eller inte. Det är en tidsfråga bara. Alternativ tänker han som du och knullar någon annan. Ska man få skiten kan man lika gärna få det roliga också. Alternativet är att du lämnar honom och tar konsekvenserna av dina misstankar. Som du har det nu är det inte hållbert för någon av er. Det är du och ingen annan som bestämmer ditt egenvärde. Att du skulle vara otrogen och hämnas på honom för vad du misstänker verkar vara sämsta alternativet jag kan komma på. Det enda du kommer att vinna är självförakt, att han troligen dumpar dig och du har därmed vunnit exakt noll. "liten hämnd är också hämnd, sa bonden och spottade på grannens gris."
    Tack du kloka, för dina goda råd! Jag måste ta ett beslut en gång för alla. Ärligt talat så tror jag faktiskt att han har varit det, tror nog mycket handlar om för mig att avsluta det hela, känns jävla jobbigt för jag älskar honom. Men samtidigt så måste jag på något vis älska mig själv där någonstans, om jag stannar kvar i det här så gör jag inte det.
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-01-27 14:48:28 följande:
    Om han plötsligt skulle erkänna, hur skulle det förändra er relation? Skulle det ha någon betydelse? Skulle du lämna honom?
    Det vet jag inte, förmodligen så skulle jag gå vidare med eller utan honom. 
  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 14:47:24 följande:
    Har du haft den i flera år och han förnekar att det hänt, då får du göra ditt val.Glöm det och gå vidare med livet utan att älta det. Gör han inga dumheter nu för tiden, så har ni det väl bra. Gammalt svartsjuketjat blir för mycket till slut och då kommer HAN att dumpa dig, oavsett om han har varit otrogen eller inte. Det är en tidsfråga bara.Alternativ tänker han som du och knullar någon annan. Ska man få skiten kan man lika gärna få det roliga också.Alternativet är att du lämnar honom och tar konsekvenserna av dina misstankar.Som du har det nu är det inte hållbert för någon av er.Det är du och ingen annan som bestämmer ditt egenvärde.Att du skulle vara otrogen och hämnas på honom för vad du misstänker verkar vara sämsta alternativet jag kan komma på.Det enda du kommer att vinna är självförakt, att han troligen dumpar dig och du har därmed vunnit exakt noll."liten hämnd är också hämnd, sa bonden och spottade på grannens gris."
    Jag instämmer med dig till 100 %!
  • Anonym

    Jag sa till min kille att han kunde sluta säga att det inte var så, för att jag hade fått det bekräftat att han faktiskt hade varit otrogen. Jag sa typ "men sluta ljug, du kommer ingen vart med det". När jag sa så, så erkände han på en gång. Fastän jag inte alls hade nån källa på det, mer än magkänslan... Hah!

  • Anonym

    I slutänden så är det bara du som vet hur du ska gå vidare. Jag tror du vet svaret på det innerst inne om du lyssnar till ditt hjärta. Svaret finns där. Lita på det och gå vidare!

  • Anonym
    Stårschan skrev 2010-01-27 14:48:22 följande:
    Men om han nu ÄR oskyldig så kan du ju inte tvinga honom att erkänna något han inte gjort. Vad är det för tecken som gör att du känner dig så säker? Är det någon annan som har berättat det för dig, eller vad har du att gå på?
    Sugmärke på bröstet (hans ursäkt- jag klämde mig på jobbet) 
    sms efter sms
    mejl efter mejl
    skaffat hemlig msn adress där han enbart hade henne på listan
    kom sent
    tfn samtal sms mitt på natten 
    pratade om henne jämt i början av vårt förhållande
    kallade mig till hennes namn, men det vägrar han erkänna
    tfn alltid med sig, aldrig lät han den vara utan honom i närheten
    smink i hans badrum (som inte var mitt)
    Så ja jag är inte dum, jag fattar ju att han har varit det egentligen, äh nu svamlar jag en massa. Sorry, mår totalt piss idag och vet inte ens varför jag skriver det här! 
    Ville bara få ut skiten idag. Detta hände i början av vårt förhållande, egentligen hade det nog räck för honom att bara säga, förlåt mig men jag var förvirrad av vårt förhållande, jag hade kvar lite känslor för henne och gjort ett stort misstag. Det hade räckt för mig att försöka reparera oss/ vårt förhållande. För vi alla gör våra snedsteg/ misstag, det värsta är egentligen trots mycket som tyder på att han var varit otrogen är lögnerna, att han fortfarande väljer att ljuga och förneka
  • Anonym

    Han var alltid sen när vi skulle träffas, han har erkänt att han då satt och chattade med henne på msn. 

  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 15:03:41 följande:
    TS Du kan älska dig själv och ändå stanna kvar. Du kan bestämma dig för att då var då och nu är nu. Har ni det bra förutom detta ok som ligger över er relation, då kan du säga till honom att " du vet vad jag misstänker har hänt för flera år sedan, men jag tänker inte låta det fördärva det fina vi har nu. Så oavsett om jag har rätt eller inte, så förlåter jag dig och kommer aldrig mer ta upp ämnet". Gör heller aldrig det. Superviktigt. Man kan inte förlåta och sedan hålla det mot honom senare. Alternativet är att du säger att du måste lämna honom för att du inte kan lägga detta bakom dig. Du måste veta sanningen och kan han inte leverera den på trovärdigt sätt så är det kört. Skitviktigt är att du som ensam igen förlåter honom och går vidare med livet. Du kan inte definiera dig som person som "den bedragna" och vara en bitterfitta resten av livet. Att gilla sig själv är ju lite viktigt, så gör vad du måste för att komma vidare. Nu står du i en återvändsgränd och där blir du stående resten av livet om du inte agerar på ena eller andra sättet. Vad du än gör, gör det helhjärtat.
    Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen. 
  • Anonym
    jfsebastian skrev 2010-01-27 15:26:32 följande:
    Tack du har helt rätt i allt det du skriver. Vi har ett jättefint förhållande utöver det här. Därför tror jag nog innerst inne att jag inte skulle lämna honom för något som han gjorde för längesen, men jag känner att jag måste veta. Så det andra alternativet låter mer lockande just nu. Jag pallar inte mer med att gå och undra längre. Jag skulle aldrig ta upp det igen om han hade erkänt, faktiskt så är jag helt säker med det, men jag kan nog ärligt talat inte gå vidare och leva med en lögn som har hänt för längesen och det här kommer nog alltid att följa mig så länge jag är tillsammans med honom. Om han bara hade kunnat erkänna så hade jag aldrig behövt fundera/ undra något mer. Fan vad härligt det hade varit. Som sagt han ljuger inte för mig längre och vi kan prata om precis allt och vi är verkligen lyckliga tillsammans, men den där jäkla magkänslan ger mig ingen ro förrän sanningen hade kommit fram. Och du har helt rätt, jag kommer sluta som bitter i en återvändsgränd om jag inte får veta sanningen. Alternativ2 betyder inte att du får veta sanningen. Det betyder att du lämnar honom om han INTE berättar den. Alt 2 betyder att när du lämnat honom så skiter du i sanningen. Du agerar såsom du måste för att kunna leva igen. Du förlåter det du tror har hänt och går vidare med dit liv. Skapar din egen lycka.
    Precis... Jag tänker inte älta det här efter att jag lämnat honom om man säger så. Jag tänker då se till att aldrig hamna i en sådan sits igen. Jag har blivit äldre och klokare av den här erfarenheten kan man väl säga. Ska aldrig finna mig i något sådant igen. 
Svar på tråden Få honom att erkänna!