utredning några fler

Hej,
jag är i samma situation, har fått tid i mars, när fick ni? hur länge har ni försökt?
tycker de låter super bra att vi kan prata o stötta varann, kommer nog behövas =).

Jag ringde idag, kommer få ett samtal inom 3 månader (?!)  Så nu är de bara att vackert vänta. Vad kommer de göra med oss?  Vad är de för frågor man ska svara på?
Min sambo är inte speciellt glad i att gör detta, han tycker de är jobbigt.  Men kan man inte så måste man söka hjälpa förklarar jag.

Jag tror de är mig de är fel på. Känns så.

Hej! Min sambo och jag har sedan 18 månader tillbaka försökt bli gravida, aldrig lyckats! Jag har varit på gyn flera gånger och lämnat blodprover och även fått äggledarna spolade, de sa att allt såg bra ut! Så då trodde ju jag och min sambo det. I går ringde doktorn och sa att jag har dålig ägglossning, det såg han på ett blodprov de tog förra året i februari! Alltså 15 månader sedan och jag får veta det nu?!:s Han sa att jag och min sambo har ungefär 2 % chans varje månad då jag har äl att bli gravida, alltså nästan lika med noll! Så nu ska vi bli skickade till inferilitetsklinken i örebro.

Jag trodde ju aldrig att vi skulle vara ett par som måste ha hjälp för att bli gravida, alltid trott att det bara tar lite längre tid för oss, men i går fick jag ju höra hur det låg till och jag tycker att det är jätte jobbigt, gråten i halsen och bara tanken att vi måste ha hjälp för att bli gravida får mig att känna mig misslyckad. Vi är ju så unga, jag blir 23 i sommar och min sambo 26, så känns overkligt!

Skall snart börja IVF utredning för andra gången... nu med en ny man i mitt liv.
Har tidigare gjort insemination med maken jag levde med då... Så nu var det alltså sags i gen, hoppas på bättre tur denna gången!

Tyvärr ar de aldrig hittat några "fel" på mig... otroligt frustrerande.. hade varit lättare om de gjort det och att man kunde fixa till det.

Men hoppet finns där och mitt råd till alla andra som är i samma situation för första gången är att inte glömma bort varandra mitt uppe i en IVF, sexet blir lätt mekaniskt och vi kvinnor fungerar ju oftast annorlunda än de flesta män.
Jag hade jätte svårt för att slappna av och gilla tanke på att man hade sex för att bli med barn och inte för att det e härligt med den man älskar.

Så tjejer jag önskar er lycka till och hoppas snart få läsa hur det går för er!

Jag har gått lite från och till UM och de sa att vi bör kontakta för att få utredas, så nu tog jag tag i de. Inte alls varit sugen på att utredas för att de ska komma "naturligt" men ibland måste man ju hjälpa naturen på traven. Min pojkvän vill absolut inte utredas så jag har inte ens vågat säga något till honom än. Säger de till honom när vi får våra papper och ett datum är satt. OM han total  vägrar ändå så tänker jag utreda mig själv för prolaktin och PCO om de inte är fel på mig är de ju på honom "felet" sitter. 

Hoppas han vill utredas, jag vill verkligen veta vad som är fel.   Vi har pratat lite löst om att adoptera om de är så att vi inte kan få barn.    Ett steg i taget iallfall.   Vi vill också ha barn "unga" om jag blir 30 och barnlös så skaffar jag inte barn. Jag har velat ha barn sen jag var 17år, men inte haft något fast förhållnade som velat ha barn med mig. Men nu känns de rätt efter 4års förhållande och sambos i 3år.

Här är en till som väntar på plus och går på utredning. Vi har försökt i ganska precis tre år. Igår fick vi besked att alla prover såg bra ut. Känns fantastiskt!!! Nu väntar en operation för mig där de ska ta bort en cysta på min äggstock och kontrollera mina äggledare sedan blir det medicinsk behandling efter det. Läkaren tror att våra chanser kan öka efter det då vi inte har någon bra "miljö" för ägget att växa i. Mitt hopp har äntligen kommit tillbaka!