Känns som om jag hade en handgranat i mig som snart sprängs!!!

Vet inte om jag vågar gå till nån och prata. Känns så knäppt. Har funderat på att prata med en gay kompis om hur det va när han kom på att han gillade killar men kan inte med det heller... Och min sambo kan ju absolut inte prata med och är rädd för att prata med nån tjej kompis om det för det verkar som om alla får för sig att man vill ha dom då...
Fortfarande splittrad...

Jo sant men jag känner mig så instängd. och varför önskar jag ibland att min sambo var en tjej? det är sådana frågor som bara rullar runt inne i mitt huvud.

Nej jag tror verkligen inte att jag skulle kunna berätta det för honom. Han är så enormt svartsjuk! och det skulle bara sluta med att jag inte skulle få umgås med mina tjejkompisar heller.
sen om jag skulle säga till min bästa vän vad jag känner så skulle hon bara tro att jag hittar på för att följa med nån trend för det verkar ju som om alla är bi eller va det för några år sen iallafall. skulle ja berätta för min mamma skulle jag nog inte vara välkommen där längre.

Förhållandet är ju inte så jätte bra nu. Han är så svartsjuk och kan inte acceptera min sons pappa osv...

Skulle nog oxå vilja ha en killig tjej isf. När jag sett sånna så ser dom så mysiga ut. Fast i sängen så vill ja nog ha en med en väldigt kvinlig kropp och fina kurvor