Jag är gravid i v 37 och har 23 dagar kvar till BF. Det är mitt första barn.
Har haft förvärkar varje dag i ca en veckas tid. Nu igår kväll började jag må illa, och värkarna känns mer mensvärksmolande än tidigare, samt att jag fått ökade flytningar.
Brukar det vara såhär, eller är förlossningen på G, tror ni?
Värkarna kommer mest på kvällarna, och är inte regelbundna.
Vill ha tips och råd av någon erfaren! 
*puffar* 
Min andra graviditet nu. Började få sån mensvärksliknande förvärkar för nästan 2 veckor senn och då jag var ganska nära BF trodde jag att nu var det på gång. Men det visade sig vara stress för så fort jag kunde sakta ner, avsluta mitt skolarbete, ta det lugnt och vila så försvann värkarna nästan totalt ! Har varit hemma och boat senn dess utan värkar. Flytningarna har varit "annorlunda" senn flera veckor tillbaka. BF idag och ingenting på G ;)
Ok, där ser man, då kanske det inte behöver innebära att det är dags för min del då.
Så du har BF idag, måste vara jobbigt att inget händer!
Det jobbiga är att inte kunna bara få det här "over and done with". Som att man ska ta tenta och inte veta när utan ständigt bara vara förberedd ;) Och att ingen i min omgivning kan ha samtal med mig utan att fråga "ingenting hänt än" ? Har börjat svara sarkastiskt; "jodå massor".
Min äldre son kom en vecka för tidigt så jag antar att jag får dubbel om ej trippel vilotid innan den här lillherren behagar att visa sig ;)
Hoppas du kan vila bort dina värkar nu, inget kul om du hinner bli trött på värkarna innan det är dax ...
För min del var det klockren mensvärk, fast mycket starkare som inledde värkarbetet. Dock satte det igång samma kväll som själva värkarna, bara någon timme tidigare.. Så kanske, kanske...
Jag har haft konstant "mensvärk" sedan vecka 4. Förvärkar och sammandragningar sedan vecka 20.
Är idag i vecka 35 och ingen unge har tittat ut ännu
Är nog väldigt olika..
Tack för era svar.
Det verkar som det var "falskt alarm", för nu känner jag inte av någon molande värk längre...
Men då vet jag att det kan vara väldigt olika.
För min del var regelbundna mensvärksvärkar min startsignal och utgjorde mitt öppningsskede fram till 6 cm vid min andra förlossning. Så om dina mensvärksliknande värkar blir regelbundna, frekventa och har tydliga början och slut kan det faktiskt finnas idé att ta även dem på allvar. Själv blev jag övertalad av mannen att vi skulle åka in och bara kolla det ändå eftersom de kom så tätt (varannan minut ungefär) även om de inte gjorde alls ondare än att jag kunde leka med min tvååring under tiden, och tur var det, för väl inne på sjukhuset gick vattnet, de superonda värkarna satte in och sen föddes lillebror 1,5 timmar senare.
Jag har haft mensliknande smärta från och till i över 6 veckor, och ingenting har hänt hittills (har bf imorgon). Så jag skulle inte ta det som ett tecken på att det är något på g.
Såhär i slutet är man väldigt känslig för tunga lyft,stress osv.
Svårt att veta vad som är vad.
Min första förlossning startade med att vattnet gick.Två timmar senare började svag mensvärksliknande smärta, som ökade och blev kraftigare, kom mer ofta, och spred sig. Eftersom vattnet hade gått visste jag att värkarna hade börjat. Svårare när man går där i ovisshet med värkar, sammandragningar, mensvärksliknande molvärk och vattnet ej gått.
Jag väntar andra barnet nu. Är i vecka 35. Förra barnet fick jag i vecka 36.
Jag är mer intsälld på att gå längre den här graviditeten, det känns enklast mentalt.
Vet inte heller hur riktiga värkar känns som startar utan att vattnet går,men instinktivt så märker man....och jag vet ju vad som väntar. Lite vemodigt, jobbigt..