När blir relationen redo för barn?
Jag och min sambo har börjat fundera på att skaffa barn. Men som bekant är det så mycket att ta ställning till och vi börjar bli helt förvirrad och tvivlar stundtalt på vad vi egentligen kan tänkas klara av och inte. Men till att börja med så är skulle kanske lite bakgrundsinformation vara bra att ha:
Jag fyller snart 21 år och min sambo fyller snart 27. Vi har varit tillsammans i två år (bott ihop nästan hela tiden) och varit bästa vänner i tre. Redan när vi var vänner visste vi båda hur mycket den andre ville ha barn med "någon passande" i framtiden. Under ett års tid har vi nu också diskuterat fram och tillbaka om när i tiden detta skulle vara bäst för oss.
Min sambo har fast anställning med ganska bra lön, jag själv studerar till lärare och är snart halvägs igenom den utbildningen. Eftersom jag bara har studielån+bidrag så försörjer till största delen min sambo mig. Vi bor ganska dyrt pågrund utav den bostadsbrist som finns i vår stad. En annan liten anledning till detta är också att i de områden som det finns billiga bostäder i, är det i mitt tycke lite läskigt och bo (vill inte detta eftersom min sambo just nu jobbar i annan stad på vardagarna för att vi ska kunna spara undan extra pengar). Fördelen med vårt boende är dock att det är ett tryggt och barnvänligt område (med mycket barn i alla åldrar) där alla känner alla. Alltså är just detta inget problem inför eventuellt familjebildande.
Vårt problem är dock att vi börjar bli osäkra på vår relation. Den har alltid varit jättestabil och vi har haft lätt för att prata med varandra. Men vi vet å andra sidan inte hur ett barn skulle påverka vårt liv. Att han försörjer mig är i sig en stor belastning som vi ännu inte sett några konsekvenser med. Jag har även tid kvar av studierna efteråt (1,5 år). Funderar dock på om jag inte har större frihet och möjligheter att vara hemma mer när jag studerar i jämförelse med om jag skulle jobba?
Vad bör vi mer tänka på under våra funderingar kring detta? Är vi kanske lite för "mesiga" och målar fan på väggen i förväg (jag är väldigt mån om att mina framtida barn ska ha förädrar som bor ihop i så lång utsträckning det går)? Är vi för unga? Har vi varit tillsammans för kort tid? Många påstår att utbildning går först. Men min sambo (och jag) vill att han ska bli pappa i ung ålder och på grund utav viss åldersskillnad påverkar ju även sådant. Ska vi ta chansen medan vi fortfarande är relativt unga? Jag börjar nämligen fundera på om relationen verkligen någonsin blir tillräckligt bra eller redo för att skaffa barn? Har jag fel?
Tacksam för alla funderingar!!
